Det har nu då solen försvunnit blivit kallt, mycket kallt. För då jag var ute för en stund sedan så var det minus 30 grader. Därför tänkte jag att det kunde vara på sin plats att komma ihåg hur det ser ut på sommaren. Bilderna är tagen på baksidan av Kyffet. Här kommer den första bilden;
Och här kommer bild två!
Foton; Karesuandoherden
Det känns att vi nu har gått in i mörkertiden kaamos eller gaamos som man säger här uppe. Som jag redan skrev förra året så vet jag inte om det är ett samiskt eller finskt namn på företeelsen. Det handlar i alla fall om att dagarna blir kortare och kortare.Och den 13 december på själva Luciadagen kommer solen att nästan helt vara borta. Den lyser alltså med sin frånvaro.
Och det låter ju konstigt men den finns straxt under horisonten, så det kommer inte att bli helt mörkt.
Snön gör ju också att det inte blir heltmörkt här i Sveriges Nordligaste hörn.
Som jag skrivit förut så har bensinbolagen både OK och Statoil dragit sig tillbaka från Karesuando. Så nu får vi tanka antingen hos Handlar`n i Kuttainen. Eller hos Neste på finska sidan. Men vi hoppas att det skall gå vägen för f.d Statoil att kunna köra i egen regi.
Men det kommer inte att bli helt mörkt.
Snön gör ju också att det inte blir heltmörkt här i Sveriges Nordligaste hörn.
Som jag skrivit förut så har bensinbolagen både OK och Statoil dragit sig tillbaka från Karesuando. Så nu får vi tanka antingen hos Handlar`n i Kuttainen. Eller hos Neste på finska sidan. Men vi hoppas att det skall gå vägen för f.d Statoil att kunna köra i egen regi.
Men det underliga är att varken kommunen eller länsstyrelsen har gjort något åt detta. Om man nu inte har några hemliga förhandlinga på gång. Men också bensinförsörjningen borde ju vara viktig i en gles bygdskommun. Så, varför denna tystnad?
Jag har under den gångna veckan befunnit mig i Norge, inte fysiskt men jag har läst en bok som gjort stort intryck på mig. Om männi- skor som levt på en plats som det har om inte varit omöjligt att ta sig till. Så dock väldigt svårt.
Och då förstår ni kanske att jag har läst en bok av en man som heter Bror Ekström och som skrev en bok om folket på Kieåsen, Kjeå- sen på Norska. Om människor till synes fattiga men som ändå levde ett väldigt rikt liv där förnöjsamhet och en stark Gudstro fanns.
Men det kunde också ha sina sidor att bo 600 meter upp för ett näs- tan otillgängligt berg som Lars Osas berömda målning Siste Reise visar. Då någon har dött och kistan måste fraktas ned för fjället.
Här nedan kommer en länk som visar både bilder från Kjeåsen och något för den som vill veta mer om detta.
Ibland förundrar jag mig över hur jag kan irriteras. Många gånger av ingenting. I min gamla församling så irriterade jag mig på två saker som min dåvarande Kyrkoherde sade nämligen Predikotexten då han menade evangelietexten. Han hade tydligen inte förstått att man som präst kan välja någon av de tre texterna under söndagarna.
Antingen den Gammaltestamentliga som är texter som jag gärna predikar över. Eller Episteltexten. Vilka är texter från någon av de Nytestamentliga breven. Eller Evangelietexten. Som ju kommer som framgår av namnet något av Evangelierna.
Och det var det som irriterade mig att han utgick från att alla valde Evangelietexten som predikotext för 1986 års evangeliebok gjorde ju att man fick fler texter att välja på.
Jag läste också en bok skriven av en Pingstpastor där han skrev om att det fanns en kritik inom Pingströrelsen att där kunde man få höra samma predikan var tredje månad. Alltså en intern kritik där. Men att i Svenska Kyrkan så dröjde det tre år innan samma predikan återkom eftersom man följde evangelieboken.
Och om det nu är en ambitiös präst så kanske det till och med dröjer nio år. För så länge torde det väl dröja innan man har predikat igenom nästan hela evangelieboken. Ja, bara nästan för vissa sön/ och helgdagar innehåller också alternativa texter.
Det blev en lång utvikning om detta men en annan sak som irriterade mig, det var att samma Kyrkoherde sade. Då han skulle tala om Bibelverser.Då sade han versar och det irriterde mig oerhört mycket, eftersom jag tyckte och kanske fortfarande tycker. Även om Saol säger annorlunda. Att det är dålig Svenska. Nå, så kan det vara då man hittar irritationsmoment i språket.
Jag måste bara ta och tipsa om den här bloggen Lokaltidnings- besvikelse. Här nedan om hur flytt av en ljusstake som kom till en Ölandskyrka 1924 och som stått i den på samma plats i 240 år ???
Ja, det står tydligen så.
Nå, här nedan kan man läsa om inte hela historien så i alla fall dealr av den.
http://lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/2009/11/ljusstakeflytt-ror-upp-kanslor.html
Jag skriver mest på min gamla Laptop från Dell Inspiron 8200 men nu verkar det som om den håller på att gå till datorernas kyrkogård. Eller vad man skall kalla det hela, då fläktarna verkar ha lagt av helt och hållet. Jag försökte dock installera något som heter Speed-Fan. Ett program som tydligen skall styra fläktarna men det går inget vidare eftersom manualen till den verkar vara till entidigare version. Fast jag har laddat ned den från nätet och tydligen skall man själv mixtra med programmet för att det skall bli rätt.
Nå, kanske kan jag så småningom klara av detta men om någon klok person läser detta kanske denne någon kunde ge mig ett hjälpande handtag. Åtminstone tills den kylplatta kommer som jag betällt från ett icke obekant företag vid Insjön i Dalarna.
Det kommer grusbil efter grusbil som kör grus från den Finska sidan och som sen tippar av sin last efter vägen mot Saivomutka och kan- ske ännu längre söderut. Kanske till och med ända till Muddoslopolo?
Nå, det ger en åtminstone mig en fundering på tal om Märkesåret, är det på detta sättet som vi skall, som man sade på 1800-talet er- övra Finland åter. Genom att ta all deras grus och sand. För att sen bygga vägar av det här på den västra rikshalvan?
De sippa har nu fått en anledning till att sparka på Dag Sandahl med anledning av hans språkbruk. Men då tycker jag att de sippa skall ta och läsa vad Laestadius skriver i sina predikningar.
Hans språkbruk är mer direkt på sak än Sandahls speciellt säger de som läst honom då han skriver på Finska och då speciellt på den gammelfinska dialekt som används här uppe. Så därför tag nu och läs Lars-Levi Laestadius och hans predikningar, så kan ni se hur de sippa skall tas!
Nu verkar vintern ha kommit än en gång till Karesuando, här i Sveriges Nordligaste hörn. Som den berömde företrädaren och botanisten på Kyrkoherdetjänsten en gång kallade församlingen.
Som då hette Enontekis församling och den uppmärksamme kan då förstå att man i Finland behöll den gamla benämningen vid rikets delning år 1809.
Nå, det var vintern som jag skulle skriva om och den har kommit, det verkar också som om de långhalsade skrikhalsarna har gett sig iväg, Svanarna alltså! Men när i måndags jag lyssnade på Norrbottens- radion talade man där om att det hade samlats mycket Svanar i Luleå. Så det är tydligen dit våra sångsvanar har flyttat nu i början av vintern.
Enligs Sv.d. har det kommit in två nya Kyrkopolitiker i Svenska Kyrkan och ni kan läsa om vilka dessa är här.
Om detta är väl bara att säga att man får hoppas att det tar dessa sina uppdrag på allvar och verkligen prioriterar Kyrkan och dess verk- samhet. Och lägger ned hela sin själ på detta arbete. Eller vad tycker ni?
Det finns mycket som jag äter och det syns säger en del.
men det finns också mycket som jag defenetivt inte äter eller
kommer attäta till exempel det som en del av våra medarbetare
vill truga på mig.
Nämligen rentunga, där går minm gräns.En annan gräns är blodmat som jag inte för allt smör i småland inte kan få i mig.
Smålandssmöret skulle i och försig gå bra om jag får ha det på smörgås.
Nå, för mig är apostlagärningarnas och det första Kyrkomötets det vill
säga den gång apostlarna samlades för att ta ställning inför Paulus
frågor inget större problem. Det vill säga det som sägs i Apg 15 kapitel i verserna 20 och 28.
Eftersom jag ändå inte kan få i mig det som förbjuds där.
Men däremot tror jag inte att man skall göra en lag av det hela som den nygnostiska sekten Jehovas Vittnen har gjort.
Detta började med rentunga och slutade med blodmat i anknytning till apostlamötet i Apg 15 Kapitel.
Ja, då kom snön återigen och nu har jag sent omsider fått om inte hästen så dock bilen omskodd. Dock behöver jag inte sko om mar- garinlådan då den har året runt däck.
Det var verkligen ett busväder i går och då jag åkte mot Karesuando från Malmfälten så var det ett sjå att bara hålla sig på vägen. Och då jag hade radion på hela tiden så fick jag kontnuerliga rapporter om bilolyckor. Från hela Norrbotten.
Så, jag känner mig lycklig att jag kunde få komma hem helskinnad efter denna resa i gårdagens busväder.
Och då jag har kommit hem, så har jag kollat om jag kan höra de långhalsade skrikhalsarna men det verkar som om de har flugit söderut. Och det är nog bäst så, för hur skulle en stackars Svan klara sig häruppe utan mänsklig hjälp? Det är frågan!
Ja och till detta kommer ju att isen verkar att ha lagt sig på gräns- älven. Så, nu har vi snart landförbindelse med vårt Östra grann- land, Finland. Vad sägs om detta.
Detta år år 2000 träffades folk från hela stiftet i Skellefteå och det var Biskopen i Luleå stift som hade kallat till detta möte.
En av talarna var K.G Hammar och han höll ett tal som alla verkade gilla, det blev en slags stämning av det hela. Som växte under talets gång. Han talade men han sade egentligen inget.
Jag vet att jag tänkte detta flera gånger. Han talar men han säger ju inget. Men ändå rycktes jag med av orden som han sade. Även om det inom mig fanns en röst som sade “tomma tunnor bullrer mest”.
Då han slutade blev det en jättelång applåd som aldrig såg ut att vilja ta slut. Så här efteråt så kan man se att detta var otäckt och det i förlängningen ger väldigt obehagliga associationer..
I dag var de´t dags för invigningen för vår del av märkesårsdagarna. Det var 200 föranmälda men fullt så många kom inte, tyvärr! Men vi som var där var ju i alla fall där.
Vi inledde med en andakt där jag hälsade alla välkomna och Per Olof Nutti sjöng solo a capella. Det vill säga utan stödmusik. Bertil predik- ade och Per Gustaf tolkade honom.
Vid 15.30 tiden höll jag mitt föredrag om Finska kriget och det som föregick riksdelningen, då Finland och Sverige skildes åt. Så att vi blev två skilda nationer. Kalle Mennela den äldre tolkade.
Jag tror att det gick bra, eller vad säger Rut? som jag vet läser den- na blogg. Fick ni något sammanhang i detta.
Det har varit ett ganska intensivt arbete att ta fram detta material från dels eget material men också från Böcker som jag lånat på vårt förträffliga bibliotek här i Karesuando.
Jag är i alla fall glad att det fungerade, dom sade i alla fall detta, dom som var där. Och om fröken Reinholdz. Min gamla lärarinna från Mullhyttans skola som vi hade i historia. Om hon hade levt i dag, då skulle jag ha tackat henne för att hon med sin levande undervisning väckte mitt intresse för just historieämnet.
Men för att återgå till märkesåret.Vi har haft fred i vårt land i 200 år,låt oss inte glömma att tacka Gud för denna fred som har varit till så stor välsignelse för vårt land och de folk som bebott och bebor detta land. Svenskar, Finnar och Samer………. Andra folk att inte förglömma
Jag tänkte att jag skulle ta och skriva litet till om Märkesåret och dom dagarna som skall gå av stapeln till lördag och söndag. Jag skall ju hålla ett föredrag om detta. Och om freden som skrevs under av de båda delegationerna den 17 september 1809.
I den Finska staden Fredrikshamn. Det vill säga för nästan på dag-arna 200 år sedan.Jag har tills i dag funderat på varför Svenskarna ville dra gränsen vid Kemi älv, i det som nu är norra Finland.
Jo svaret är helt enkelt därför att där slutade Västerbottens län eller kanske till och med Västerbottens Landskap. Ryssarna ville dra grän- sen vid Kalix älv, men varför? Vad var förklaringen?Jo, där slutade Åbo stift.
Det var alltså därför. Och inte minst för att Rysk trupp stod i landet ända nere iPiteå. Men denna trupp hade försörjningsproblem tack vare en svensk flottblockad. Och därför drog man gränsen genom en kompromiss vid Muonio och Torneå älvar. Från Torneå och upp till Kilpisjärvi. Och på ruinerna av detta Svenska Rike uppstod Sverige
och Finland skulle man kanske kunna se det som
Tidningen Dagen skriver i dag att Biskop Bertil avled i dag.
Biskopen bloggade också och det sista som han skrev finns på följande länk:
I dag avslutas Kyrkovalet. Ja avslutas eftersom det har varit förhandsröstning under några veckor.Nåväl om du sympatiserar med Frimodig Kyrka som vill att Kyrkan skall vara en Kyrka med Jesus i Centrum.
Då torde Frimodig Kyrka vara det bästa alternativet.
Och om du är starkt kritisk mot att de politiska partierna har tagit makten i, för att inte säga ockuperat Svenska Kyrkan, ja då bör du också gå till din församling och rösta.
Så alltså om du i Kyrkan vill att Jesus skall vara i centrum gå då iväg och rösta på Frimodig Kyrka. Mer om detta kan du läsa på Torbjörn Lindahls blogg som du hittar i länklistan till höger.
I dag är det 200 år sedan freden i Fredrikstad undertecknades i den Finska staden Fredrikstad. Då Sverige förlorade halva territorriet. Det vill säga Finland som då sen 600 år hade varit en del av sverige. Skåne hade ju också varit en del av Sverige en kortare tid än de Finska Landskapen.
Nåväl klockan 18.00 Svensk tid 19.00 Finsk tid kommer man att på båda sidor om gränsen att ringa i Kyrkklockorna under ca. en halv timme och efter det skall det bli en fredsbön. Hos oss i Karesuando i Laestadiuspörtet. Här kommer för övrigt en bild på Laestadiuspöret.
Foto: Karesuandoherden
Göran Skytte har skrivit en intressant artikel i Svenska Dagbladet, här kommer en länk till detta.
Varsågoda:
En trevlig blogg som jag brukar läsa och också länkar till är Kyrk –syste. En gång har jag till och med kommenterat på denna blogg. Men nu verkar hon ha gått i ide eller är på någon långresa.. Vad vet jag? I alla fall saknar jag hennes fina reflektioner. Så Kyrksyster om du är därborta innanför eller utanför Cyberrymden. Så börja skriv återigen!
Om ni kollar längst upp till höger så ser ni att det finns något som heter Stat Counter…… Och detta är en räknare som skall visa hur många eller snarare i mitt fall. Hur få som läser denna blogg.
Men snälla ni som läser skriv gärna en kommentar i kommentar- fältet, så kan vi kanske till och med få en dialog.
För det är också trevligt om man kan samtala om både det ena och det andra. Och få nya perspektiv på det man tänkt eller läst. Eller i- bland till och med få bekräftat att man är på rätt väg i sin tanke.
Men för att återgå till det som jag började med, så finns det nu även en räknare på denna blogg.
För en tid sedan så skrev jag på den här bloggen om att det vid det gamla färjeläget finns en anslagstavla om laestadiuspörtet.
Och jag har tänkt att jag skall ta och dokumentera detta. Och sagt och gjort så gjorde jag detta för ett tag sen. Det skulle passa bra tänkte jag, då jag går ut med hunden.
Men vad jag inte tänkte på, det är att Ronja, hunden alltså är en fenomenal dragare. Så bilden blev därefter. Litet hoppig, så att säga. Den kommer här varsågod!
Foto: Karesuandoherden
Och till detta kan man väl tillägga att det Pörte som visas på bilden, det är inte det Pörte som finns här i Karesuando, utan vad vi ser här är det Pörte som finns i Pajala. Aderton mil söderut.
Nästa år är det Kyrkoval.
Och valet kommer förmodligen att föregås av en valkampanj, det är ju så det brukar att gå till när det gäller val. Svenska Kyrkan är ju unik när det gäller att politiska partier styr och ställer i den också när det gäller de rent teologiska frågorna. Vad jag vet finns det ingen annan kristen Kyrka på hela jordklotet där den världsliga och politiska makten är så sammanblandad som i svenska Kyrkan.
Ja, det är kanske fel att säga eller skriva som det är fråga om här sammanblndad eftersom de världsliga politikerna har skaffat sig överhöghet i den Svenska Kyrkan. Men nu när de nu har gjort det så skulle jag vilja veta vad dessa partier säger om dels Frälsningen och Försoningen men också om hur man relaterar till Treenigheten? Och dessutom om man anser att Jesus är Guds enfödde Son. Det finns säkert andra frågor att ställa men just nu är det dessa frågor som jag skulle vilja ställa till de partier och som tagit makten i Svenska Kyrkan. Frågorna är seriöst ställda och därför undrar jag vad deras svar kommer att bli?
Det finns saker inom juridiken som jag tycker är konstiga. Till exempel det som kallas för tvåårsregeln. Och den innebär att om någon myndighetsperson förfördelar dig på något sätt i sin tjänste- utövning. Ja, då måste du om du vill anmäla detta till JO eller JK göra det inom två år.
För den som är någotsånär insatt i Psykologi så brukar det nog vara så att om någon blir starkt förfördelad av en myndighet. Eller myndig- hetsperson. Då kommer denna person att vara ganska trasig och då tar det nog både ett eller två år, kanske flera år att komma igen.
Men då är chansen förspilld att kunna få rättelse, så jag funderar på vad denna tvårsregel tjänar för syfte?
Kan någon tala om det för mig?
Nu är jag inte själv utsatt för detta och jag hoppas att jag inte blir det heller, men jag vet om och känner människor i landet som har råkat illa ut. Och det är på deras vägnar som jag frågar?
Ja, vad har denna tvåårsregel för syfte?
Under dagen har varit ett intensivt regnande och vid ett kort besök i Mertajärvi för att tömma ett släp så bara öste det ner. Och hunden Ronja som då fick springa lös tröttnade på vädret och ville in i bilen igen. Hon tyckte nog att frihet är bra men tryggheten inne i bilen var bättre speciellt som det är torrt där inne.
Jag har heller inte fått något röstkort från Svenska Kyrkan med anled- ning av Kyrkovalet, så jag undrar vart detta har tagit vägen. Är det någon som har sett detta?
I morgon skall jag också gå till Kyrkan och höra min vikarie Bertil predika. Det är också mässa och bara det gör det ju värt att gå till Kyrkan. Men vi skall inte underskatta ordets predikan.
Ordet är ju viktigt och speciellt gudsordet! Så gå också ni till Kyrkan i morgon!
I dag har det också varit bröllop i Kyrkan och det märks att folk inte är riktigt vana vid nyordningen här vid Älvsbyhuset. För några av bilarna försökte köra runt detta. Men där står ju mina bilar dels Japanen dels Margarinlådan. Och slänten har vaktisarna nog gjort för brant under veckan. Så den är nog svår att komma upp i.
Som jag redan nämnt så kommer eller har? Jag vet inte riktigt om det har hänt eller kommer att hända. Så Kommer eller har Karlstads stift att annonsera i Kalle Anka-tidningen om Kyrkovalet.
Idén är kanske inte så dum, när man tänkser efter men borde man inte också som Dag Sandahl förslagit också annonsera i Fantomen?
Kanske finns det något gammalt djungelordspråk som skulle passa till en annonsering i den tidningen?
Här nedan kommer en länk till dess webbplats:
http://www.fantomen.com/index.php?option=com_frontpage&Itemid=103
Jag tror att jag har skrivit om detta förut, att jag skall hålla ett föredrag om kriget 1808-1809. Det vill säga Finska Kriget. Då Sverige förlorade den Östra Rikshalvan till Kejsardömet Ryssland.
Eller snarare till den ryska Kejsaren och det jag tänker ta upp är dels litet av förspelet. Då Napoleon Och Alexander kommer överens om att Ryssland skall överfalla Svenska Rikets östliga del.
Men också litet om krigets förlopp och inte minst Svaborgs fall! Och en hel del annat.
Jag läser i NWT att man nu kommer att annonsera i Kalle Anka om Kyrkovalet till det så kallade Kyrkomötet.
Och varför kallar jag det s.k Kyrkomötet. Jo därför att det inte är något Kyrkomöte. Det är ingen Provincialsynod, där reprensentanter från olika församlingar möts till överlöggningar om trons frågor.
Det är i stället en tummelplats för politiska partier, som där för fram sina egna frågor och som vill göra kyrkan ofarlig. En organisation där saltet mist sin sälta.
Kanske är det dags att sammankalla ett riktigt Kyrkomöte.
En provincial synod för Svenska Kyrkan från de gudstjänstfirande församlingarna. Vem tar initiativet till detta.
Fast jag måste ändå säga att ju tycker att detta grepp att nå ungdomen är ganska kul. Här nedan är länken till artikeln i nwt.
I min hemtrakt i Västra Nerike så brukar man ibland efter något som sägs ibland säga. "Jag undrar om det ligger någon sanning i det?" Det ställs då som en retorisk fråga och för det mesta blev svaret, kanske!
Men när det gäller den s.k organstölden från dödade Palestinier så verkar det hela inte bara vara ogenomtänkt utan helt enkelt otänkt.
För om man tänsker efter litet. Vem eller vilka skulle vilja ha organ från människor som har blivit dödade och då tänker jag inte på dom som skulle ta emot dessa. Utan på vilka läkare skulle kunna använda organ från människor som dödats på ett våldsamt sätt? Är dom verkligen lämpliga som transplantationsprojekt? Det är den fråga som jag ställer mig.
Och då går frågan vidare. Hur skall världen bära sig åt så att de stridande parterna tar sitt förnuft till fånga. Så att både Juda och Palestinier kan växa upp i fred på båda sidor om gränsen.
Men vi behöver inte sådana här påhopp i den Svenska debatten och nog kan både Bildt och Reinfeldt utan att inskränka yttrandefriheten ta avsånd från det som sägs i den aktuella artikeln. Varför inte genom att skriva en egen artikel i Aftonbladet? För press och yttrandefriheten gäller väl också regeringens medlemmar?
Ja, jag tycker till och med att det är deras skyldighet i detta läge!
För övrigt så tycker jag också att Dag Sandahl i dag 27/8-09 skriver en vettig artikel på sin blogg i samma ämne. Så gå gärna dit och kolla.
Det finns en länk till honom! Kolla till höger.
Ja, det är en fråga som jag har ställt mig då och då. Hur kunde det gå så fort sommaren 1914. Innan kriget bröt ut. Och svaret måste vara de då allt snabbare kommunikationerna och då speciellet tele-grafen eftersom den var den snabbaste kommunikationsformen.
Men man skall nog inte heller underskatta järnvägarnas betydelse dock undrar jag om den då begynnande bilismen hade någon större betydelse för krigsutbrottet som sådant.
Nu skall jag säga att jag vet inte så mycket om detta. Men hade ett sådant krig kunnat bryta ut ett halvsekel tidigare? Jag tror inte det eftersom det kollektiva vansinnet då hade bromsats av de mer långsamma kommunikationerna. Det vill säga kriget hade blivit mer begränsat eftersom det hade funnits tid till eftertanke.
I och med att man nu med en press som tryckte på och dels genom att statsmännen skickade memoranda efter memorand till varandra så drev man på det kollektiva vansinnet. Och varför skriver jag detta? Jo, krigsutbrottet skedde i augusti 1914 och det är nu 95 år sedan och vi talar nu om världens globalisering. Men det gick alldeles för snabbt för 95 år sen. Kanske var världen redan då globaliserad framförallt genom telegrafen.
Jag hittade följande inlägg i debatten som följde när en Biskop, jag tror det är Thidevall? I sitt domkapitel tog och satte en präst under prövotid därför att han hade konfirmerat en tonåring trots att denne inte var medlem i Svenska Kyrkan..
Tonåringen var döpt i Pingstkyrkan och det är möjligt att regelverket är sådant men ett sådan regel borde vara obsolet eftersom det inte är samfundet som man döps in i utan Kristi Kyrka. Här nedan finns inlägget:
http://buggfix.blogspot.com/2009/08/varning-for-farliga-kyrkoledare.html
Jag har tillbringat en stor del av eftermiddagen med att leta efter mina prgressiva glasögon. Och jag hittade dom till slut straxt till höger om den bärbara datorn.
Och det var inte så konstigt att jag inte hittade dom för bågarna är svarta och jag hade lagt dom på foten till skrivbordslampan och den är också helt svart. Därför var det svårt att se dom.
Och med stigande ålder blir det ju svårt att se glasögonen speciellt om man inte har dom på framför ögonen.
Bilden här nedan har inget med detta att göra utan det är bara en bild från båtresan från Kilpisjärvi. Då vi åker båt från byn med samma namn till Koltalahti för att sen ta stigen till treriksröset. En promenad på ca en halvtimme.
Foto: Karesuandoherden
Foto: Karesuandoherden
Den 23 Juli åkte vi i Församlingen upp till Kilpisjärvi som ligger på den Finska sidan och tog då båten Malla till den Svenska sidan av sjön och gick sen de tre kilometrarna till den betongklump som markerar att här möts de tre länderna.
Och där höll jag en gudstjänst där jag predikade och sen sjöng vi också några av sommarens psalmer ur en boken sommarpsalmer från 1988. Där ett urval av just somriga psalmer har gjorts.
Här uppe syns en bild från detta tillfälle.
På Wikepedia finns en artikel om laestadiuspörtet men det är inte den enda artikeln som finns om denna byggnad i Karesuando.
Det finns också en sådan artikel på en orienteringstavla vid det gamla färjeläget i Karesuando. Om Laestadiuspörtet i Karesuando.
Eller skulle kunna vara det eftersom det finns två byggnader med detta namn i Sverige och på denna orienteringstavla har man satt upp en bild på det andra pörtet med det namnet. Och det innebär att om en turist kommer hit och läser den texten utan att känna till bakgrunden så kommer han eller hon att bli helt förvirrad.
Speciellt om han sen tar och besöker pörtet här i Karesuando för då stämmer inte bilden, som är en intiörbild, med det pörtet som han har eller kommer att besöka. Ja, jag undrar vem som har gjort den här missen?
Ja, vad tycker jag om partipolitik i kyrkan?
Svaret är enkelt om detta tycker jag inte och en som inte heller gillar detta är Torbjörn Lindahl. Han har skrivit en tänkvärd artikel på sin blogg. Jag länkar till den här nedan så kan man komma direkt på den.
Så, var så goda
http://torbjornlindahl.blogg.se/2009/july/socialdemokrater-och-sverigedemokrater.html#comment
Jag gjorde en förmodligen helt ovetenskaplig undersökning i går på detta ämne, då jag kollade upp vad det stod på kultursidorna i Folket, Eskilstuna-Kuriren och Barometer. Och jag tänker sen kolla Norrbottenskuriren och NSD när jag om en stund loggar in för att läsa lokalnyheterna på nätet.
Men de tre första hade, om jag förstått det rätt, ingen bokbevakning alls. Om den nu inte finns i papperstidningen. Det är ju möjligt. Men kanske inte särskilt troligt.
Ett undantag finns dock när det gäller bokbevakningen nämligen Nya Wermalandstidningen där hade man en gedigen kultursida. Med både bokbevakning men också bevakning av andra evenamng i landskapet. Och det var väl vad man kunde förvänta sig från Geijers, Lagerlöfs och Tunströms landskap. Så skall man gå utanför Stockholmspressen för att få en se en kulursida värd namnet.
Då är det till Värmland som vi måste bege oss.
Ja, då var det återigen dags för ett meningslöst inägg och den här gången tänkte jag skriva om Fire fox som jag prövat då och då. Tyvärr så tycks jag aldrig bli riktigt god vän med denna webbläsare för nu har jag för tredje gången avistallerat den från datortn. Och behåller då bara Opera som extra webbläsare utöver Explorer,för även om jag ännu inte riktigt kommit underfund med den så fungerar den i alla fall hyfsat och låser inte heller datorn som Fire fox har en tendens att göra. Åtmistone på den dator jag skriver nu. Kanske finns det någon annan som har ellr har haft liknande problem och som kunde ge några tips. Kommentera detta i så fall i kommentarefunktionen nedan.
Ännu lyser midnattsolen men den sista veckan har den inte avgett någon vidare värme. Då det har varit kallt häruppe. Vissa dagar har det till och med varit ned i 0 (noll) grader. Dock inte under fryspunkten. Som ju är –1 om jag har förstått det rätt.
Under dagen har jag funderat på den gången som Petrus kallades till att vara en Jesu lärjunge och Apostel. En fundering som också lett till en predikan för morgondagen. Då det är den texten som då skall avhandlas.
Men nu går dagen mot sitt slut och det är snart dags att krypa under täcket eller snarare filten för nu börjar det åteigen bli varmt och myggen börjar återigen att visa sig. Så det blir väl att åka till Finland och köpa Off för att sen köpa Beckolja på en här sidan gränsen. Och sen göra en blandning av detta. Som då blir en doft som håller mygg och andra flygfän borta. Speciellt bromsar som också de kan var rätt så besvärliga.
Jag håller på att försöka att spara länkar på den här bloggen och nu långt om länge tycks det gå att få en direktlänk till Dag sandahls blogg på Östra Småland. Den minnesgoda kommer förmodligen ihåg att jag redan under förra året försökte att få en sådan länk att fungera. Då gick det inte men nu tycks det gå. Och det är ju vackert så. Och nu då jag börjar att lära mig detta bloggverktyg att skriva på så kanske jag kan börja skriva om annat än att blogga. Det vore väl bra. T.ex. vad Vore är för ord i grammatikalisk hänseende. Varför inte?
Det händer att jag läser en och annan deckare: Ja, till och med rätt många men ibland så tycker jag att de står mig upp i halsen. Och så längtar man efter en vanlig skönlitträr skildring. Och som präst är det viktigt att läsa. Inte bara för att berika sitt språk utan också för att se hur männsikor tänker och reagerar i vår tid. Och jag tror att en duktig författare läser faktiskt av tidens tankar och tänkesätt.
Och inte minst hur människor agerar på grund av hur man tänker på grund av det som rör sig i tiden
Jag läser Torbjörn Lindahls blogg och ser att han i den skriver att det i vissa Predikoturer förekommer ordet Åror. För mig som har varit präst i 17 år så är det också ett mysterium. Jag har nog inte sett var man har skrivit detta. För det mesta läser jag inte predikoturer utan jag sätter själv in de planerade gudstjänsterna på kyrktorgets webb plats. Och kanslisten gör detsamma när det gäller de tre tidningarna N.S.D och Norrbottenskuriren och Kiruna Annonsblad. Alla lika viktiga då det gäller predikoturerna. Men ordet åror har jag nog aldrig vare sig träffat på eller ens reflekterat på förrän nu. Kanske vill man att vi skall ro till gudstjänsten?
I går tog jag och installerade bloggverktyget Live Writer och det fungerar bra på blogger. Men inte på passagens blogg. Och jag vet inte riktigt varför. Men eftersom jag har den här bloggen och den verkar fungera så är det väl bara att forsätta att köra med den.
Och det här bloggverktyget verkar ju att fungera alldees utmärkt. Jag skall ta en tur ut i bloggvärlden och se vad dom skriver om där. Och försöka sätta ut fler länkar än jag har här. Kanske blir det också lättare att länka till vissa andra bloggar som nu har varit vad jag vill kalla svårlänkade. Nå, nu skall jag inte skriva mer om detta utan mer om annat som intresserar mig. Och kanske en och annan som läser detta.
Och Bilden här nere är ett Poträtt på min hund Ronja som jag då och då har skrivit om. Det är en väldigt snäll och fin hund. Men otroligt viljestark. Som bara en Boarder Collie kan vara.
Ja ännu märks det kanske inte att jag förnyar den här bloggen men jag skriver detta med Windows Live Writer och då skall det bli lättare att lägga in bilder här på bloggen. Jag skall så småningom försöka med detta. Men ännu verkar det vara för avancerat för mig. Men det skall nog gå bra så småningom.
