Bilder

Ännu har jag inte lagt ut några bilder på den här bloggen men dom kanske kommer. Förmodligen då jag skaffat mig ett minneskort till kameran.

Konfa-läger

Jag har under fredag, lördag och söndag varit med mina konfirmander på konfa-läger.
Och det är ett läger som vi brukar åka på i slutet av terminen, några veckor innnan själva konfirmationen.
Det brukar vara en av ungdomarna uppskattad begivenhet av. Eller heter det event nu för tiden. Nu i Svengelskans förlovade tid.

Vi brukar ta en dag på Olos. En skidanläggning som ligger straxt utanför Muonio i Finland. Och där brukar våra ungdomar från församlingen åka slalom. Varje år brukar dom också säga åt mig att jag också skall åka. Men svaret dom får vara. Att det kan jag gärna göra, om dom lovar att hälsa på mig på lasrettet efteråt.

Det brukar dom i och för sig lova. Men jag har ännu inte vågat mig på detta. Så om jag kommer att åka skidor då får det bli längdåkning med mina vita blixten som jag fick i födelsedagspresent då jag fyllde 60 år i November förra året. På kvällen åker vi till baslägret som är en anläggning som kallas Rajamaa (gränsland). Och där bokar vi in oss i stugorna samt har två lektioner på kvällen. Som vi sen avslutar med en kort andakt.
Den andra dagen brukar vi ha lektioner men den brukar också bli en halv friluftsdag eftersom vi då på lördageftermiddag brukar gå till en Jokk (en liten älv eller å), där det finns en färdigbyggd brasplats.
Och där käka varm korv eller souvas med pitabröd. Innan ungdomarna kommer dit så skall dom dock få gå en tipspromenad och svara på bibelfrågor. En uppgift som kan vara nog så klurig.

Också den kvällen brukar vi ha en eller två lektioner. Som då brukar handla om vår kyrkas sakrament. Dopet och Nattvarden men också om Bikten. Vilket är viktigt då bikttraditionen är så levande här uppe. På söndag efter frukost tar vi en lektion om dagens Bibeltext innan vi åker till kyrkan.
Muonialusta Kyrka som dock står i Muddoslompolo. Innan vi på åker hem mot Karesuando församling.
Kanske någon som läser detta kan berätta om de konfaläger dom varit på och vad som dom tyckte var bra på dom. Inte så mycket vad som var dåligt för det får man veta ändå utan vad som var bra.

Nu har dom kommit

Nu har dom äntligen kommit, svanarna alltså.

Jag kommer ihåg då dom stack iväg söderut eller flög söderut även om jag inte i höstas fick uppleva samma känsla som för en sex eller sju år sedan. Då jag fick se hela flocken lyfta för att sen se den flyga mot sydligare och därmed varmare länder.
Men om dom nu börjar komma då måste våren och därmed också sommaren stå för dörren. Och jag har skrivit det förut. Det är roligt att se på svanarna och deras slit under våren och sommaren för att hålla ihop och föda sina ungar.

Snöslask

I går på Påskafton så genomförde man Naimakkaloppet och man kom i mål staxt utanför Prästgården. Så man kunde sitta på första Parkett i den gamla ståtliga Prästgården och se när åkarna kom i mål.När jag fyllde 60 i höstas fick jag ju ett par skidor. Dom så kallade Vita Blixten för att kunna åka på under vintern. Skam till sägandes har jag inte riktigt vågat mig på detta. Det är fortfarande min skada från i förfjol som gör att jag är extra försiktig med både skidåkning och promenader i svår terräng.
Kanske är det förståndet som segrar för någon gång skall väl också det få säga sitt.
Nå, rubriken är snöslask och snöslask var det utanför prästgården under dagen. Ända tills dess att Rune kom och skyfflade undan det mesta med Lundbergaren. Och i dag har det varit tillfruset. Så nu är det nog en fin skare på sina håll men. En skare som inte är allt för hård så att renarna kan komma ner till marken för att hitta sin mat.

Kristus är Uppståndem

Nu är det återigen dags att fira att Jesus Kristus är uppstånden ifrån de döda.
Att han återigen finns mitt ibland lärjungar och apostlar. Låt oss därför med Ryssar och Greker säga:

Kristus är uppstånden

Ja, Han är sannerligen Uppstånden

Flyttkartonger

Jag håller fortfarande på med att flytta till den nya prästgården på prästgårdstomten
Och det innebär att man måste hantera mycket flyttkartonger. Sådana har jag köpt dels på ÖB men också på COOp i Kiruna.

En sak kommer man dock inte ifrån, nämligen att de suveränt bästa kartongerna det är faktiskt vanlig banankrtonger. Dom är starkast och håller också för mycket stora tyngder. Förutsatt att man håller sig till underdelan av kartongerna och låter överdelen vara det dom är. Lock till kartongerna.

Jag kom att tänka på detta, då jag i en svensk deckare läste hur författarinnan där berömde för att inte säga prisade de flyttkartonger som säljs på ÖB och COOP och på andra ställen. Och skrev om hur botten hade gått ur en banankartong vid en flytt.

Det är möjligt men risken är nog större att sådant händer då vi använder handelns flyttkartonger än då vi anväder bananlådorna. Förutsatt att vi inte anväder locket
till något annat än just lock.

Vart tar alla idéer vägen?

En sak som jag undrar över, det är var alla idéer tar ivägen om vad jag skall skriva på bloggen.
Jag brukar gå ut med hunden två gånger om dagen dels en gång på morgonen sen sent på kvällen . Och då omkring klockan 21 till 21.30. Ja, en del skulle väl till och med säga tidigt på natten. Men det är väl att ta i. Nå, när jag går ut och går med hunden, då dyker det upp massor med olika upp-
slag. Men då jag kommit hem, då är dom som bortblåsta. Vart tar dom vägen egentligen?
Och sen ser man att det finns både unga och gamla bloggare som har så mycket uppslag som helst om det dom skriver om. Ja, vad skall man säga om detta mer än att det är kanske bäst att ta med sig en aneckningsbok eller ett litet block och penna unde de nästa turerna? Men känner jag mig själv rätt så kommer jag förmodligen att glömma antingen pennan eller blocket. Förmodligen båda.. Då jag också är rätt så glömsk av mig

Ditt och Datt samt Svanar

I morse då jag hörde på väderleksrapporten så verkade det som om det skulle bli snöstorm häruppe i Nordligaste Norrland. Men i stället har det varit soligt och fint väder. Även om detta i och för sig är relativa begrepp. För det som är fint väder för en människa kanske är uselt för en annan människa.

Det beror många gånger på vad man har för utkomst. För den som driver en skidanläggning så är snö och mycket snö fint väder.Medan detta för en annan kan vara det uslaste väder som finns.

Så, detta är som sagt var relativt, men nog längtar man här efter att Svanarna skall komma tillbaka hit till våra trakter.

Dessa är så majestätiska att se på då de simmar fram på sjörna och älvarna här i
bygderna. Dom verkar ju också bestämda revir på dessa.
Men i början av våren då samlas dom i Mertajärvi. Vid bron och där håller dom till ca. 14 dagar. För att sen fortsätta till de andra sjöarna.

I sjön vid Sudjavaara har man följt dessa svanpar i åratal. och sett de olika familjerna. Samt vilka som är änkor eller änkligar av dom.
dessa fåglar lever i livslånga "äktenskap" och verkar inte heller vara seriepolygama som vissa människor. Dessa tankar började i vädret men slutade bland svanarna. Så kan det gå när tankarna flyger omkring precis som fåglarna.