I dag var de´t dags för invigningen för vår del av märkesårsdagarna. Det var 200 föranmälda men fullt så många kom inte, tyvärr! Men vi som var där var ju i alla fall där.
Vi inledde med en andakt där jag hälsade alla välkomna och Per Olof Nutti sjöng solo a capella. Det vill säga utan stödmusik. Bertil predik- ade och Per Gustaf tolkade honom.
Vid 15.30 tiden höll jag mitt föredrag om Finska kriget och det som föregick riksdelningen, då Finland och Sverige skildes åt. Så att vi blev två skilda nationer. Kalle Mennela den äldre tolkade.
Jag tror att det gick bra, eller vad säger Rut? som jag vet läser den- na blogg. Fick ni något sammanhang i detta.
Det har varit ett ganska intensivt arbete att ta fram detta material från dels eget material men också från Böcker som jag lånat på vårt förträffliga bibliotek här i Karesuando.
Jag är i alla fall glad att det fungerade, dom sade i alla fall detta, dom som var där. Och om fröken Reinholdz. Min gamla lärarinna från Mullhyttans skola som vi hade i historia. Om hon hade levt i dag, då skulle jag ha tackat henne för att hon med sin levande undervisning väckte mitt intresse för just historieämnet.
Men för att återgå till märkesåret.Vi har haft fred i vårt land i 200 år,låt oss inte glömma att tacka Gud för denna fred som har varit till så stor välsignelse för vårt land och de folk som bebott och bebor detta land. Svenskar, Finnar och Samer………. Andra folk att inte förglömma
