fredag 6 december 2013

Carols II

Carols än en gång
Det här med att ta emot de engelska turisterna det är ganska roligt men det gäller att ta dom på rätt sätt. Eftersom dom som kommer bor på det finska hotellet Davvi hotel brukar jag säga till dom att när de går över bron så har de vunnit en timme av sitt liv. 

Men att dom tyvärr måste lämna tillbaka den timmen när de går tillbaka till hotellet på den finska sidan.

Jag talar också om för dom att gränsen en gång i tiden drogs av upp här  som ett resultat av Napoleonkrigen men att detta inte skall vara någon historielektion.

Vi i Sverige har nog inte klart för oss att klimatet på de Brittiska öarna och Irland, ja det kommer också folk därifrån, inte är riktigt detsamma som här uppe i höga norden så förra året blev jag och våra vaktmästare lite konfunderade för att inte säga förskräckta när några av  de engelska föräldrarna kom till kyrkan gående från Davvi hotel i 30 graders kyla och satt på barnen ett slags vantar som var tunna som glacehandskar och sådana skyddar ju inte mot kyla.

Vi skjutsade dom  barnen och föräldrarna tillbaka och sade att dom måste ha bättre wooleen eller gloves (vantar eller handskar) på sig i sträng kyla

Dom Carols som vi sjunger, ja jag sjunger också (fast hellre än bra) är egentligen vanliga julsånger, sådana som vi själva brukar sjunga som Stilla Natt men i väntan på detta så avslutar jag för denna gång. 

Kommer också att lägga upp sångerna här om jag hittar dom på nätet.

onsdag 27 november 2013

Engelska Julsånger eller Carols.

Carols, ja vad betyder detta ord?

Ja, det är egentligen detsamma som julsånger och varför då på engelska? Jo, det är så mina vänner att Karesuando har ju varit fattigt på vinterturister.
Men de sista fyra eller fem åren har vi haft en hel del engelsktalade turister från i första hand Storbritanien.

Det vill säga de kommer från de brittiska öarna. Från de förenade kungadömena England, Wales, Skottland och Nordirland.
Ett engelskt bolag har köpt upp både det svenska och finska hotellet och sen fyllt dessa med dessa engeklstalade turister med olika aktiviteter bl.a. får dom möta St. Claus (tomten).

En annan aktivitet är julsånger det vill säga att de kommer till oss och sjunger dessa sånger som vi också känner till från vår psalmbok ”a way in a manger”  till exempel.
Och stilla natt inte att förglömma.

N.S.D hade härförleden ett reportage och jag skall klistra in en länk till detta, nedan. Hoppas att den kommer att fungera?

http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/malet-sno-tomten-fran-rovaniemi-8011140.aspx

Den som läser detta reportage kommer att se att jag är något kritisk till att man inte anställer människor från orten. Detta gör att man missar interaktionen med byborna på båda sidor om gränsen. Och kanske så viktiga saker som hände i våras att man förmodligen inte visste att man skulle betala för sophämtningen.

Man hade kanske inte förstått vad räkningen från kommunen handlade om? Alltså banala språksvårigheter
som får konsekvenser. Men som kunnat undvikas om man haft svenskspråkig personal på plats.

Nåja, turisterna är fina och vi får betalt för vårt engagemang och ett bidrag till vår församlingkassa men också till en sak som ligger mig varmt om hjärtat. Nämligen Swazihjälpen.

Och om man vill läsa mer om den kan man gå in på Yngve Kalins hemsida där han skriver och talar om sina år som missionär i Swaziland. Det lilla landet mellan Mozambiqe och Sydafrika med ca. 1 miljon invånare.

fredag 22 november 2013

Uppdatering Passagenblogg fungerar igen!

Har nu kollat passagen och nu tycks bloggfunktionen fungera igen skrev deå följande på den bloggen!





"Som en del märkt så har den här bloggen varit borta ett tag tillsammans med en hel del andra från passagen. Och ett tag trodde jag att man hade återgått till hur det var på spraytiden. Då bloggportalen sköttes med vänster hand.

Och då bloggen ibland försvann både en och två veckor för att sen helt plötsligt vara tillbaka igen. Men nu hoppas jag att den efter serverbytet skall få vara kvar eftersom jag tycker att det är en viktig källa för information och inte minst informationsutbyte."

Passagens bloggar

Jag har två bloggar till dels en till på blogger vid namn Rapporter från treriksröset och en på passagen karesuandoherdenvdmibd vilken är en spegel av denna eller tvärtom. Men på den sista tiden har jag p.g.a severbyte inte kunnat komma in på den bloggen.

Jag har heller inte fått någon information vare sig före eller efter severbytet hur man skall, så för den som vill följa mitt sporadiska bloggande rekommenderar jag den här bloggen tills problemet med passagens bloggar är lösta. Om dom nu blir det?

Rapporter från treriksröset är heller inte en blogg som jag är inne på så ofta men den har jag tänkt skall vara mer för att skriva om böcker som jag har läst. Och vad jag tycker eller inte tycker om dessa d.v.s en recensionsblogg.

Väl mött på dessa arenor!

onsdag 30 oktober 2013

De yttersta frågorna, ännu ett inlägg!




Jag har ju som ni vet skrivit litet grand om just de yttersta frågorna baserat på en som jag tycker märklig bok av några finska författare. Boken är märklig på det sättet att det fick mig att stanna till och tänka över de här frågorna. 

Alltså varifrån kommer jag och varthän går jag.

Och är inte frälsningen något mer än just den individuella frälsningen, handlar det inte också om min medmänniska vart han eller hon kommer. Var det inte det som drev kinamissionären Hudson (hette han så?) till att bedriva mission i Kina. Eller EFS missionärerna till att bedriva mission i det som nu är Eritrea?

 Alltså man fick en nöd för andra människor både  i vårt land men också i andra länder.

De tre männen som skriver i boken står alla tre, precis som vi andra, på dödens tröskel men dom upplever sig alla att denna tröskel är väldigt nära dom. Två p.g.a ålder och en p.g.a sjukdom.
Men är det inte så mina vänner  att orden som jag läste i en deckare av Uni Lindell också där borde vara ”att döden är inte närmare gamlingen än spädbarnet i vaggan” . Eller som min konfirmand- medhälpare uttryckte det härförleden att vi är inte så nära döden som just nu i detta ögonblick.

  I nuet, detta ögonblick som är nu!

Bättre kan jag inte förklara detta eftersom tiden inte låter sig förklaras vilket jag tänker  ta upp i ett senare blogginlägg

torsdag 10 oktober 2013

Indiansommar eller?

Ibland hör jag ordet Indiansommar när man egentligen menar Brittsommar. Men brittsommar infaller inte före Oktober månad. Utan blir det fina eftersommardagar under september månad, då kan man kalla dessa för just Indiansommar.

Brittsommar däremot hör samman med Birgittadagen den  7 Oktober  för om det blir några strålande eftersommardagar då . Vilket är vanligt i Mälardalsområdet och upp emot kusten ända mot Skellefteå trakten . Då är det Brittsommar. Alltså Indiansommar  infaller i September och Brittsommar i Oktober.  Åtminstone fick jag det så förklarat av en äldre dam för ca. 30 år sen.


Och då förklaringen var logisk så vidarebefordrar jag nu den i denna blogspost!

onsdag 24 juli 2013

Karesuando och ett icke fungerande 4g

ndo!

I Karesuando hade vi för en tid sen ett snabbt 3g nät  på telia bredband . Och det var bra då man var ute på nätet. Men sen ändrade telia till 4g med resultat att det fungerar väldigt illa eller inte alls.

Man kan undra varför byter man från ett väl fungerande bredband till ett som inte fungerar alls?
Dessutom har man bundit upp sig på ett nät som inte fungerar och det verkar som om det inte går eller att det finns en ovilja från telia att lösa problemet.

 Ett sätt borde ju vara att gå sina kunder till mötes och återgå till 3g tills problemen med 4g är lösta i den här regionen.

Nu får man ju bara ett antal missnöjda kunder som är tvungna att betala dels för ett 4g som inte fungerar dels betala för en lösning som fungerar. Antingen att man kör på en sticka från telia som gäller för en vecka. Dom fungerar underligt nog?


Eller också att man går på antingen det finska nätet eller Net 1 vilket fungerar lika bra som telia 3g gjorde förut. 

Forstmästare och de yttersta frågorna.

Då, jag nu börjat skriva om de yttersta frågorna upptäcker jag att i boken som jag utgår,inför de yttersta frågorna. Arnkil.m.m.  från. Då irriterar jag mig på Rolf Arnkils titel forstmästare och skam till sägandes läste jag först forsmästare. Vilket är en titel som kanske inte finns. Och om den finns torde den ha betytt något annat då flottningen i våra älvar var i gång.

Då för ca. 50 år sen skötte älvar och floder transporterna av virke till sågverken.

Transporter som nu sköts av långtradare, kanske är det bättre men man undrar ju om det verkligen är bra för miljön? Fast timret som låg och flöt i älvarna var kanske inte heller så bra? Och så fanns eller kanske till och med finns det massor med timmer som hade sjunkit s.k. sjunktimmer.
En av våra  proletärförfattare Gustav Hedenvind skrev till och med en roman om detta. Men det sjunktimmer som han skrev om verkar ha varit lufttimmer. Det vill säga icke existerande timmer  vilket hade sjunkit ner på botten av en älv även om det inte existerade i sinnevärlden.

Nå, för att återgå till forstmästre så är det den finlandssvenska benämningen på Jägmästare och då känner jag när jag hör namnet en doft av kåda, sågspån och nyhuggen avverkad skog.

Jag eller som jag helst vill skriva man blir också litet fundersam på att en man med ett så prosaiskt yrke och titel börjar fundera och skriva om just de yttersta frågorna. Nu var han i och för sig sjuk, då han började brevväxlingen med de andra två men jag undrar om någon nu även då man är svårt sjuk skulle ta och vare sig fundera över eller ens skriva om de yttersta frågorna.

Alltså varifrån kommer jag och vart går jag?

Och den första frågan Arnkil ställer handlar om frälsningen, där han går till rätta med individuali- seringen av frälsningen. Handlar kristendomen  bara om att den egna frälsningen?

 Är det inte något mer?


Och med den frågan avslutar jag den här sejouren och hoppas att någon vill vara med och diskutera detta med mig och Arnkil, Eskola och Hedman.

onsdag 17 juli 2013

Att läsa om en bok eller omläsning ang. de yttersta frågorna.

Kanske dags att skriva några ord igen, den sista tiden har det varit om inte dött på bloggen, så dock har det varit stiltje. Och stiltje kan väl vara bra ibland men jag hoppas komma igång igen.
Jag tycker för min del att problemet är facebook därför att jag skriver mycket där men det blir i stort sett bara ett slags twitter men med bilder. Det blir inget mer genomarbetat, inte något som är mer genomtänkt. Så kan det också vara när man bloggar men jag försöker att först skriva på words och sen kopiera över detta på bloggen. Detta innebär att jag får försöka tänka till litet mer innan själva publiceringen. 

Åtminstone för att rätta till stavfel.
Att det sen blir en extra genomgång av de tankar som skall ut på bloggen. Ja, det är smällar som man får ta om man vill spetsa till det lite.
Jag hade tänkt, om det blir av är en annan sak, att skriva lite om vad som kommer upp i mina tankar då jag nu skall läsa om en bok. Och med om menar jag att jag har läst boken förut.

Boken handlar alltså om de yttersta frågorna. Det vill säga frågan om varifrån kommer jag och vart går jag. En fråga som borde och torde intressera varje präst i vårt avlånga land. Då det ytterst sett handlar om hur vi förvaltar våra liv och var vi skall tillbringa evigheten.Detta är en fråga av yttersta vikt men som vårt folk, svenska folket, tycks ha slutat att ställa.

Varför undrar jag?

Och det är det som jag skulle vilja fundera över, alltså ställa frågan till mig själv och sen finna svar på, även om det känns litet förmätet att just jag skall göra det. Men kanske kan de som eventuellt kommenterar hjälpa mig att ställa de rätta för att inte säga de bästa frågorna?


Vad nu dessa kan vara?

tisdag 28 maj 2013

Kyrkans Nya Strukturer

Ibland undrar man hur människor tänker och ibland om dom tänker alls!

Vi kan ju se på den nya kyrkliga organisationen som förmodligen kommer att resultera i det som man skulle kunna kalla en strukturell kris. För ser vi närmare hur en kyrklig organisation bör vara uppbyggd. Så bör den ju först och främst byggas på bekännelsen till Jesus Kristus.

Men det behövs också en instution som så att säga tar hand om det praktiska, som detta att kyrkor skall byggas och sen underhållas. Material skall köpas in, tak skall tjäras och vid behov lagas.

Dessa åtgärder har Kyrkoherde och Kyrkoråd som båda har varit lokalt förankrade haft ansvar för. Men nu i den nya organisationen kommer kyrkoherden inte att vara så lokalt förankarad som den devar i den organisation som nu går i graven efter ca. 1000 år i vårt land.

Kyrkoherden har alltså varit lokalt förankrad, d.v.s han eller denne har varit utsedd antingen av kyrkorådet eller vid en tredjetillgångstillsättning av Domkapitlet.


Och då många gånger fått kyrkorådets förord.


Men blev kyrkoherden kvar och växte in i sitt arbete och i sin församling så fick han en väldigt god förankring i den bygd och församling vilket för det mesta var ett och detsamma.

Nu kommer församlingsråden efter en modell hämtad från 70-talets kommunsammanslagningar att utses indirekt av Kyrkofullmäktige. En modell som gör att avståndet kommer att öka avsevärt mellan den förutvarande församlingen och samfälligheten.

Även om man nu kommer att kalla detta för pastorat.

Förmodligen kommer dom som vill behålla det lokala inflytandet att använda sig av ESF modellen och bilda EFS avdelningar. Kanske är det redan på gång här och var i vårt avlånga land.

Alltså detta kommer man att göra i bästa fall annars kommer antingen kyrkan att dö på vissa orter. I vissa fall kanske någon frikyrka tar över eller kanske missionsprovinsen.

En sak är i alla fall klar kyrkan genomgår just nu en kris som kyrkoledningen blundar för men är den krisen en möjlighet? Eller?


torsdag 23 maj 2013

Johan Ratamaa en stor väckelsepredikant under 1800-talet

1811 föddes en av de stora väckelsepredikanterna i vår land.

Han är kanske inte så känd längre söderut men i norra norrland är han desto mer känd och då förstår nog en del att jag menar Johan Ratamaa eller som han själv skrev sig Juhani Ratamaa. Han blev utvald av Lars Levi Laestadius för att vara Kateket här uppe i Karesuando. Det vill säga skolmästare. han skulle vara kyrkoherden behjälplig att undervisa barnen i den kristna tron.

Och det gjorde han också men han hade som Laestadius själv skrev ett stort fel och det felet stavades brännvin. Han var alltså starkt begiven på det.. Men då Laestadius själv kom till omtanke efter att ha mött lappmarksflickan Maria i Åsele Kyrka så blev också Ratamaa väckt. Han blev och var väckelsens ovigde Biskop ända eller som man sade han hade Biskops ställning inom väckelsen fram till sin död 1899, då det var han som var den som organiserade väckelsen efter Laestadius död. Ja, kanske till och med innan.

Ratamaa var också den sammanhållande länken mellan de olika laestaianska grupperna men efter hans död splittrades rörelsen i olika grenar framförallt i de två stora grupperingarna öst och väst. Men också i andra mindre och större grupper.

Dock måste man ändå säga att Ratamaa är en av det stora väckelsepredikanterna i Norden även om Svenska inte var hans språk (hans modersmål var Finska) hade han dock ett inflytande som sträckte sig in både i Finland, Sverige och Norge.Och fortsätter så ännu i dag!

Han fick också en god hjälp av en  laestadianismens modersgestalter Matilda (Tilda) Fogman som var honom behjälplig med att skriva och ta emot de brev som behövdes skrivas och tas emot för att hålla ihop den laestadianska rörelsen efter L.L. Laestadius död.


Musöron påträden


Äntligen har våren kommit också till våra breddgrader här uppe i landets nordligaste hörn som min företrädare Lars-Levi Laestadius en gång kallade Karesuando Församling. Ja, då hade man ännu kvar det äldre namnet Enontekio. Det namn som den del av församlingen som hamnade i det suzeräna Storfustendömet Finland valde att behålla. Men med ett ö på slutet Enontekiö. Vilket också är namnet på den borgerliga kommunen på den Finska sidan av riksgränsen.

Nå, det var våren som jag skulle skriva om! Och när svanarna kommer, då vet man att det är vår precis som man vet att hösten är slut då de i stora streck flyttar söderut. I fjol hörde jag dom långt in i oktober och när isen redan hade lagt sig på stora delar av älven. Innan de gav sig iväg.

Det börjar väl också bli åtminstone antydningar till musöron på träd och buskar och vi får då se dessa skapelsens under som livet i sig är. Denna lovsång till livet som våren är. Och som vi kan finna i tre sista kapitlen i Jobs bok. Där Gud själv svarar Job men också går till rätta med hans vänner som har kommit med som dom tycker goda råd. Men som egentligen bara gjort honom ännu mer betryckt än förut. 

Ja, jag hoppas att kunna kommentera dessa texter ännu mer så därför sluta jag här.

torsdag 16 maj 2013

Att läsa Psalmer


I dag var jag inne på Kyrkpressen och hittade där en i mitt tycke intressant sajt som handlade om en person som skulle läsa Psalmer. Alltså läsa inte sjunga. För sjöng gjorde hon i en kör, tror jag.

Och vid dom tillfällena som hon sjöng så var hon tvungen att kocentrera sig på sången, tonhöjd, noter och så vidare. Så därför skulle hon nu börja att läsa Psalmerna i den av den Ev. Lutherska Psalmboken  i Finland . 

Det vill säga hon skulle ta reda på vad som står i texterna. Detta verkar vara en god idé.

För Psalmer är verkligen  något som man kan meditera över, sjunka in i texten och se vad som menas, då man kommer in i en Psalm . För det var inte utan orsak som fader Gunnar i Osby menade att i vår Svenska Psalmbok . Där finns också mystiken i den Svenska Kyrkan.

Så därför tror jag att det är en mycket god idé att läsa Psalmerna i Psalmboken vare sig det är Psalmbok 86 eller Psalmbok 37 eller den svenskspråkiga Psalmboken i Finland.

Behärskar man något annat språk så kan man ju också läsa deras Sångsamlingar exempelvis den anglikanska kyrkans hymner och sånger.

Eller på närmare håll de nordsamiska psalmböckerna.

onsdag 17 april 2013

Kanske blir det vår?


Jag vet inte om ni har läst djungelboken. Jag har gjort det men jag tror att det är minst 10-15 år sen som jag läste den sist. Jag kan dock inte komma ihåg för vilken gång i ordningen som jag har läst boken.

I den andra delen av boken finns det ett avsnitt som börjar med orden ”Det är vår i luften” och kanske blir det så också hos oss här i Karesuando. Det är början till vår i luften. Den tid då vägarna börjar bli bara . Då snön smälter därifrån och man kan åka bil nästan som under  sommartid.
Men ännu har inte de långhalsade skrikhalsarna svanarna eller som man säger häuppe med ett gammalnordiskt ord svanorna kommit. Då,  när man ser dom . Ja , då vet man att den riktiga våren har kommit. På ett sätt är det fantastiskt när naturen vaknar och våren kommer.

Det finns ju också många Psalmer i vår psalmbok som beskriver uppståndelsen i vårtermer. Med en myckenhet av naturlyrik.Det tillhör vårt kulturarv men man kan också fråga sig kan detta beskrivas på detta sätt på det södra halvklotet. Nedanför ekvatorn. Där hösten kommer då bi har vår.
Går det där att beskriva uppståndelsen i vårtermer?

Nåväl, jag var ute med hundarna i morse och tänkte att jag skulle gå på älven men snön var som mjukost, så det gick inte så bra men jag tog i alla fall några promenader med dom fast det blir rätt så sandigt inomhus då man kommer hem. Då sand lätt fastnar på  mellanstora huntassar. Men som tur var finns det ju något som heter dammsugare. Det är väl bara att ta fram den och använda en sådan. Eller hur?

tisdag 2 april 2013

Underlig icke rapportering!

En tvåtusenårig synagoga i Damaskus har plundrats men inga svenska medier har rapporterat om detta. Man kan undra varför? Kanske beroende på den vardagsantisemitism som finns i den svenska journalistkåren och det svenska politikersamhället med epoken Göran Persson som enda undantag.

 

Kolla denna länk.

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=506310376092487&set=a.448639398526252.103970.184824244907770&type=1&ref=nf

onsdag 27 mars 2013

Väder eller Klimat!



I år har vi t.ex fått en snörik vinter så att vi måste börja oroa oss för att det kan bli en ovanligt stor vårflod med stora översvämmningar och kanske stora isproppar längre nedåt älvarna. I vårt fall mor Övertorneå och Haparanda-Torneå trakten.

Men det är inte bara vår generation som vi talar om klimatförändringar utan redan på 40-talet. Ja, till och med så tidigt som 1912 kom det ut en avhandling om detta. Och den som skrev denna var en svensk Oceanograf vid namn Ottoson. Jag har glömt förnamnet.

Han hade kollat månen, solfläckar havsrömmar men också ovanliga händelser i det förgångna och sen kopplat ihop detta med ovanstående. Och då antagit att det har funnits vissa samband med varandra. Exempelvis att på 1300-talet lägger man om de nordliga fartygsrutterna eftersom det förekommer isberg norrut. Och det är också då de nordiska inbyggarna från Grönland försvinner.

Klimatet har alltså blivit kallare.

På nedanstående länk kan man hitta en artikel om detta och det är inte vem som helst som skriver detta utan Rachel Carson. Biologen som startade miljödebatten. Denna artikel finns också i en bok av henne som på svenska fått namnet havet. Boken kom ut 1955 på svenska.

 Men varsågod och läs.

http://www.edsanders.com/global/warming.htm

torsdag 7 mars 2013

Kyrka i Kris vill inte ta emot kritik



Den sista tiden har det varit litet av en turbulens i vår kyrka beroende på vår kyrkas oförmåga att ta kritik på ett vettigt sätt. Återigen handlar det om Jenny Norberg och en av hennes krönikor i Svd.
Hon har varit kritisk mot vissa företeelser i  Svenska Kyrkan men det är en kritik som inte har tagits nådigt upp. Två av dessa kritiker är ärkebiskopen wejeryd och min prästvigningskamrat nuvarande domprosten Mats Hermansson i  Visby.  Och man kan väl säga att kritiken mot hennes krönika inte har varit underbygd på ett sakligt sätt. Vilket bl.a har uppmärksammats av bloggen Kristen Opinion och inte att förvånas över. Av Dag Sandahl som är en av de kunnigaste och mest pålästa prästerna i vår kyrka.  Att denna kunniga  man inte blivit Biskop är en sak som är förvåndsvärt.

Nå, hon är kritisk till att det är 460 anställda på kyrkokansliet i Uppsala!

Där kan man nog ta bort de  160 som är anställda på uppdrag av utlandskyrkan och som många gånger gör ett bra arbete med lite resurser till sitt förfogande. Återstårr alltså 300 som ar anställda för att jobba på kansliet i Uppsala. 

Och där ställer jag mig frågande. Vad gör dom? Vad är deras uppgift?

Behöver verkligen kyrkan så många anställda på riksplanet och till detta kommer alla stora och svällande stiftskanslier. Behövs det verkligen så mycket folk . Vore det inte bättre att ha färre anställda och fokusera på en inre  mission i vår Kyrka.

Det vill säga att göra Kristus känd, trodd och älskad är inte det vår uppgift?

onsdag 27 februari 2013

När förföljesen sätter in

http://helenaedlund.blogspot.se/2013/02/31-vad-ar-det-egentligen-som-hander.html

onsdag 30 januari 2013

Norra Norrlands Arbetsstugor 1.

Här i Karesuando finns det en arbetsstuga och jag undrade vad det var för något, då jag kom upp hit för mer än ett decennium sedan. Ja, det är väl snart 14 år sen som jag kom hit upp till höga norden. Men tillbaka till arbetsstugorna. Vad var det för inrättning? I 20 årsåldern, straxt efter sen jag slutat min fritidsledarutbildning på en Folkhögskola arbetade jag på ett fritidshem i Stockholm. Fritidshemmen som idé hade då startat i ett tidigt skede av kristna filantroper. För att fattiga barn efter skoldagens slut skulle ha någonstans att ta vägen och dessa fritidshem kallades arbetstugor. Denna idé om arbetsstugor tog man med sig uppåt landet efter nödåret 1902-03 med den ganska stora ändringen att barnen skulle bo på arbetstugorna under terminerna. Och att dom också skulle bidra till försörjningen av stugorna. Dessa skulle förestås av föreståndarinnor som sen efter det att verksamheten kommit igång skulle utbilda nya föreståndarinnor s.k askultanter som fick jobba gratis under utbildningsåret. Man kunde också ta hjälp av äldsteflickor. F.d arbetstugebarn som blivit för gamla för att vara inskrivna på arbetstugan I de delarna av Sverige som det talades finska skulle man också försvenska barnen. Barnen straffades om man kom på dessa med att tala finska… Då barnen kom till arbetstugan brände man också deras kläder, vilket var en nog så traumatisk upp- levelse, då man skilts från föräldrarna och inte kunde det svenska språket. Då säger nutida psykologisk kunskap att den trygghet som fanns var syskon eller kamrater som man kände men också att tryggheten satt i de kläder man hade med hemifrån. Man har också hört skräckberättelser från f.d arbetstugebarn om hur man upplevde sin tid på arbetsstugan..Men också tvärtom, att det fanns en trygghet i att vara på arbetsstugan. Jag har intrycket att det mest var pojkar som upplevde tiden på arbetsstugan som ett helvete medan flickorna kanske trivdes mer där. Men jag tror att alla mer eller mindre längtade hem till far och mor och syskonen. Och vem skulle inte göra det i den situationen?

onsdag 16 januari 2013

Datan som tidstjuv.

Den här maskinen som jag har framför mig, det är en tidstjuv som man borde kunna vara utan. Men det är ju så bekvämt att sätta sig ned framför datan och göra det man skall. Men så fångas man upp av datan. Kanske av någon som amn tycker intressant tidningsartikel eller något annat. Det är ungefär som när man sitter och bläddrar i ett lexikon. Det man letar efter hittar man väl ganska snart men så finns det en hänvisning eller någon annan artikel som är intressant och så vidare. Men det finns en skillnad på det man finner i lexikonen sitter för det mesta kvar som en slags allmänbildning i hjärta och hjärna men det som man hittar på nätet glömmer man snart.

fredag 4 januari 2013

Det trista och farliga debattklimatet!

En sak som är trist i Sverige det är att debattklimatet mellan olika människor och media. Det verkar också som om det man kallar gammelmedia inte har hängt med i svängarna riktigt. Man har också försökt stänga ute människor från att ta debatt om olika frågor. Och det innebär i och med internet att nya media har växt fram som sajter som Avpixlat knutna till Sverigedemokraterna och nu sist Dispatch International som kanske blev hackad i en atack före jul. Kanske har den också blivit hackad nu i den vecka då papperstidningen kommer. Det är trist att man inte låter människors åsikter komma fram för det innebär att man inte i en offentlig debatt kan korrigera uppenbara felaktigheter. Detta borde och torde vara en demokratins livsnerv. Att inte ta debatten med dom som karakteriserar sig som invandrarkritiska kan vara farligt och att i stället klistra nedsättande epitet på dom människorna som fober av det ena eller andra slaget är heller ingen framkomlig väg. Nej, ta hellre debatten och respektera att människor har olika uppfattningar!