Jag har ju som ni vet skrivit litet grand om just de yttersta
frågorna baserat på en som jag tycker märklig bok av några finska författare.
Boken är märklig på det sättet att det fick mig att stanna till och tänka över
de här frågorna.
Alltså varifrån kommer jag och varthän går jag.
Och är inte frälsningen något mer än just den individuella
frälsningen, handlar det inte också om min medmänniska vart han eller hon
kommer. Var det inte det som drev kinamissionären Hudson (hette han så?) till
att bedriva mission i Kina. Eller EFS missionärerna till att bedriva mission i
det som nu är Eritrea?
Alltså man fick en nöd för andra människor både i vårt land men också i andra länder.
De tre männen som skriver i boken står alla tre, precis som
vi andra, på dödens tröskel men dom upplever sig alla att denna tröskel är
väldigt nära dom. Två p.g.a ålder och en p.g.a sjukdom.
Men är det inte så mina vänner att orden som jag läste i en deckare av Uni
Lindell också där borde vara ”att döden är inte närmare gamlingen än spädbarnet
i vaggan” . Eller som min konfirmand- medhälpare uttryckte det härförleden att
vi är inte så nära döden som just nu i detta ögonblick.
I nuet, detta
ögonblick som är nu!
