Jag har nu
nästan kommit till slutet av boken om de yttersta frågorna och det är en
läsning som trots att boken är tunn har tagit nästan ett år att läsa. Det är
mycket frågor i denna bok att grunna
eller om man skall skriva. Det handlar
mycket om forstmästaren Arnkils sjukdom och dom tankar som kommer upp då
sjukdomen gör sig påmind.
Ibland drar sig dock denna sjukdom tillbaka och då
faller Arnkil som han skriver in i gamla tankemönster.
Det vill
säga att livet går sin gilla gång och jag tänker då på Jesu ord i evangelierna
att” det skall bli som på som på
syndaflodens tid. ”Män tog sig hustrur och livet gick vidare” utan att man
tänkte på det hinsides eller ens på varandra.
Ett av
läsestyckena skäms dock av en grov antisemitism, vilket gör att boken just där
i alla fall inte blir så rolig att läsa.
Boken tar
dock en hel del frågeställningar som alltid är aktuella också för våra dagar.
Och detta handlardels om tron och trons frågor. Varifrån kommer jag och vart
går jag. Men också dogmatiken i form av att några av författarna har svårt för
trosbekännelserna vilket gör att åtminstone jag känner att där måste jag gå
vidare och fundera över varför trons symbola, alltså bekännelser, kom till.
Varför var man tvungen att fixera vissa bekännelser?
En annan
fråga som jag funderar över, det är vad var settlementsrörelsen för något?
Var
det detsamma som Linna skriver om, torparrörelsen.
Eller är/var
settlementsrörelsen och torparrörelsen skilda
rörelser i Finland?
Kanske någon
som läser detta har svaret på den frågan?
