Ibland så händer det att jag läser
en eller annan bok.
Inte som när jag var yngre och kunde
läsa hur mycket som helst. Ibland så mycket så att jag själv
tyckte att det riktiga livet gick förbi.
Men genom läsningen fick jag del av
andras erfarenheter av det vi kan kalla för livet
Jag kommer också ihåg ett råd som
jag fick på prakten, att inte ta exempel från församlingen eller
den bekantskskrets som finns runt omkrig sig.
Vare sig de människorna kom från
församlingen eller annat håll, nej exemplen skulle tas från bibeln
eller annan litteratur. Eller kanske filmer och T.V serier.
Människor och då kanske inte trasiga
människor som kom till kyrkan för själavård skulle inte lämnas
ut. Ja, om man läser äldre predikosamlingar så ser man att det
faktiskt var något som
man gjorde. Trots att kyrkolagen
förbjöd ett sådant oskick!
Prästen kunde inte bara mista kappa
och krage utan också mista huvudet om något sådant skulle hända.
Så därför är litteraturen och filmen att föredra.
Det har väl hänt en och annan gång
att då man tar ett sådant exempel från något av dessa media så
känner ändå en del människor igen sig. Kanske för att måmga
författare, trots att de är särlingar eller kanske just därför,
känner av människors problem. Men också deras tankar och
frågeställningar som kanske inga andra människor gör.
Det får räcka för den här gången,
hoppas vi ses eller hörs och kommentera gärna!
