En födelsedag att minnas!

I dag 26/11 fyller jag år!

Jag föddes om jag kommer ihåg det rätt den 26 November 1948 på Fjugesta BB klockan 07.00 på morgonen. Nu är det inte själva födelsen och födelseögonblicket som jag kommer ihåg utan vad man har talat om för mig. Och jag har ett svagt minne att jag sett det papper där. Nästan lika lite som ett gammaldags Konsumkvitto.

Det är troligen från detta lilla pappersark som jag kommer ihåg var och när jag föddes för 68 år sedan.

Men nu vill jag tala om en annan födelsedag som infaller om ca en månad framåt, nämligen bestämt den 25 december och den födelsen inträffade för 2000 år sedan i samband med Kejsar Augustus skattskrivning av hela det Romerska imperiet och den som föddes då var Gud själv.

Gud som kommer till oss som ett gossebarn vid namn Jesus.

Vi kallar honom Jesus från Nasaret trots att han föddes i Betlehem.

Men vi kan väl stanna ett tag i Betlehem ett tag och fundera lite på vad det kan betyda att han föds just där.

Vi kallar ju honom också Messias, den smorde, vilket var det judiska namnet på den kommande konungen av det Judiska landet. Konungen av Davids ätt som skulle och återställa det Davidiska imperiet. Det imperium som skulle kontrollera handelsvägarna i området och göra det rikt och mäktigt igen.

Detta var dock inte Guds avsikt uppdraget var och är större än så !

Uppdraget var att laga den skada som uppkom i världen genom syndafallet och därför måste Gud bli människa. Människan Jesus!

Han föds i Betlehem och skattskrivningen gör att det är överfullt i härberget, där finns ingen plats för dem. Den höggravida Maria och Josef. De får ta vad som bjuds. Ett stall.

Och där föds Jesus.

Han lindas och läggs i en krubba!

Man kan se det som om han blir mat åt mänskligheten!

Och det är väl så vi får se Jesus han är vår andliga mat, då vi möter honom i Bibel och gudstjänst!

Men också mer påtagligt då vi begår nattvarden, då vi dricker hans blod och äter hans kropp.

Nu när adventet infaller så kommer vi att umgås med Jesus både i Bibel och gudstjänst och varför inte i det som katekesen säger hjärtats samtal med Gud.

Alltså bön!

Nu är det dags för Completoriet, vi möts där!

Advent, väntans tider.

Ja, nu är det snart advent och med snart menar jag snart.

Det vill säga att ännu är inte tiden inne att sätta upp adventljusstakarna, inte heller är det tid för att sätta upp adventsstjärnan i fönstren. Nej, det bör man vänta med tills den 1:a söndagen i advent och den söndagen infaller kl.18.00 i år lördagen den 26 November.

Det är då helgen rings in av kyrkans klockor! Men, även om kyrkans klockor inte ringer så inleds helgen detta klockslag och så inledes helgen enligt gammal god kristen tradition.

Och så är det med alla helger, de inleds klockan 18.00 föregående vardag.

Orsaken till att jag skriver detta är att många vill ta ut julen i förskott, speciellt våra affärsmän och kvinnor. Alltså de som tjänar pengar på julruljansen.

Förr i tiden, inte allt för länge sedan så var det 1:a söndagen i advent som gällde.

Den kallades också för skyltsöndagen och jag tror att det var en hederssak att inte avslöja vad skyltfönstret innehöll förrän kyrkans gudstjänst kl.11.00 var över, men jag kan ha fel i detta?

I kyrkan, åtminstone i Karesuando Församling så är det kl.18.00 som gäller, då tänds ljusstakarna i kyrkan och församlingshemmet men också julgranarna på båda ställena.

Dahlsjöfallet än en gång

För några år sen skrev jag här om Dahlsjöfallet vilket inte handlar om ett naturscenario utan om tre eller eventuellt fyra försvunna killar. De försvann från Göteborg den 29 Juli 1965 i en midnattsblå P.V och har inte hörts av sedan dess.

Eller vänta man tror att åtminstone en av dessa, den yngsta i gänget har synts till några gånger och alla tre i Jämtland.I Bräcke på 1960-talet.

Mysteriet är stort angående detta och jag läste en bok om detta försvinnade och några andra i somras. Och man kan undra var tog dessa tre ivägen.

Vart försvann dessa?

Teorierna är många, den mest troliga är väl att de kört ner i ett vattendrag med sin bil men då stämmer inte vittnesaktagelserna. En annan teori är att de på något sätt hade koppling till grodmansrånet i Göteborg som inträffade samma dag.

Eller att dom blev inblandade i något annat som har gjort att de måste hålla sig dolda p.g.av tvång.

I en Flaschbacktråd;(https://www.flashback.org/t899335) så skrivs mycket om detta fall och användaren skaraborg2  har forskat mycket om just detta fall men det är fortfarande en gåta vart dessa en gång unga personer har tagit vägen.

Lever några eller någon av dessa och varför tar denne i så fall inte kontakt med sina syskon?

Detta är en av gåtorna runt dessa eller är Skaraborg2 fundering riktig, att den yngsta av dessa har fått en ny identitet och lever ett familjeliv med barn och barnbarn. Och därför inte vill förlora kontakten med sin nya familj.

 Och om han eller de levde under hot, kvarstår hotet efter 50 år?

Dessutom hur har han lyckats skapa en ny identitet, fick han hjälp av någon?

Ja frågorna är många men inga svar kan ges.

Dags för completoriet

Jag har kommit ur takt med completoriet, alltså den sena kvällsbönen men det går att räkna ut medhjälp av en tabell i Kyrkans Dagliga bön.

Litet krångligt dock, så för det mesta brukar jag kolla i Svensk Pastoraltidskrift.

Där brukar det varje vecka finnas en anvisning om vilken vecka det är och jag brukar eller snarare brukade skriva in det i min almanacka för sanningen att säga har mitt böneliv varit väldigt torftigt för att inte säga obefintligt på senare tid.

Men jag hoppas komma igång igen och jag tänker många gånger på något som Biskop Bo Giertz en gång sade eller skrev. Förmodligen gjorde han bådadera. Han skrev att "Det är då man inte har lust att bedja som man har mest behov av det".

Och så är det ju!

Då bönen är hjärtats samtal med Gud!

Kyrkoåret går mot sitt slut!

Om Gud så vill och vi får leva får vi också i år uppleva att detta kyrkoår går mot sitt slut, också i år går vi till vägs ände.

Eller åtminstone till kyrkoårets ände.

Jag är pensionär men en arbetande pensionär!

Det vill säga jag arbetar i kyrkan, i år på min gamla tjänst i Karesuando Församling. Det som en gång var en kyrkoherdetjänst men som nu är en komministertjänst med det ståtliga namnet Församlingsherde.

Efter en illa utförd omorganisation i Svenska kyrkan.

Kyrkoårets närmaste söndag har rubriken  "Vaksamhet och väntan"

Och vaksamhet och väntan behövs för att bejaka Jesu återkomst, så att vi inte faller i en andlig sömn som gör oss svårväckta.

Det gäller för oss att omgjorda oss med andens svärd!

Men också de andra gåvorna som gör att vi både kan ta emot evangeliet men också att föra detta vidare eller för att citera Psalm 228:3 i Psalmbok 86;

Den eld som vår Frälsare tände
skall föras från vän och till vän.

Även om just det budskapet är litet inskränkt då de som vi just då  kanske är ovänner med utesluts, så också dessa presumtiva vänner bör vi innesluta i detta.

Även skurkar och banditer, som den ena rövaren på korset.

Som gjorde bot och bättring i en för honom svår situation också för honom fanns det hopp!

Läste en bok eller var det en deckare i natt?

Jag sitter på expeditionen, höll på att skriva redaktionen, och funderar på en bok som jag läste i natt.
Ja, jag kunde inte sova då jag hade varit på en resa till Kiruna under dagen men i Svappavaara hade jag gått in på Konsum och köpt lite mat som jag senare i dag skall göra i ordning.

Alltså laga mat!

Men då jag var inne i butiken passade jag på att köpa en deckare och det var den som jag läste under de tidiga nattimmarna. Och den handlade om en Metodistpastor. Och hur han blir indragen i en mord-
gåta då han hittar en död kvinna i kyrkan. Som ser ut att sitta och bedja.

Men hon är död, mördad.

Jag, jag skall inte avslöja mer av handlingen i boken.

Men jag funderar på om Gud har kommit tillbaka i litteraturen och då speciellt den del av populärkulturen (skrev först populäskulturen) där kriminalromanen och deckarna huserar.

Kanske inte så mycket i den svenska poulärkulturen som den anglikanska, det vill säga i de engelskspråkiga länderna i världen.

Och där verkar det också som om förlagen, eller är det översättarna, tycks tordas tala om Gud som annars inte är vanligt i vår kultur.

På något sätt inger det hopp!

Kanske är vår riktiga värdegrund på väg tillbaka men den går genom populärlitteraturen och kanske också internet.

Den som lever får se!

Inte i mitt intresse!

Vi ser det dagligen.

Vi läser början på en intressant artikel i en tidning  långt ifrån oss.

Kanske från det ställe vi bodde på i barn och ungdomstiden Eller från något annat håll. men vi kan inte läsa vidare för det var bara för de som prenumrerar på tidningen ifråga.

Och så går tidningen miste om en presumtiv läsare.

Det är ju också så att man kan kanske prenumrera på en eller två tidningar men inte på hela floran av tidningar i Sverig.

Jag undrar om man är medveten om denna problematik från de som gör tidningar?

Intressanta artiklar göms undan och så blir de utan läsare!

Vad säger annonsörerna om detta?