Annandag Jul Och jag är så trött!

Jag är väldigt trött trots att jag för första gången på många år har varit ledig en hel julhelg. Men det är vid ledigheterna som tröttheten sätter hos mig. Det är då tröttheten kommer! Kanske för att man då slappnar av. Och kan tillåta sig att vila.

Det är väl ungefär som man sade förr eller kanske nu också att folk som snart skall dö börjar städa, dödsstäda. Speciellt på hösten. Och när städningen är klar lägger man sig ned trött och dör. För då har man tid att dö.

Jag hoppas ni ber för mig för jag känner mig ansatt av det som man förr kallade för anfäktelser. Nu är det väl inget ord som hör ens i predikningar. Även om det just vore viktigt att be för människor just som är ansatta av anfäktelser.

De kan ju vara av olika slag!

Anfäktelser att lämna kristendomen och gå över till någon annan tro och bli religiös i stället för kristen. Alltså att vända sig om..Ändra tänkesätt metanoia med andra ord.

Och låta Jesus Kristus bli Herre i ditt liv.

Låt oss nu stanna där ett tag och begrunda detta.

I dag är det min 69 årsdag

Ja, idag fyller jag 69 år och det har varit ibland händelsefyllda 69 år och ibland händelsefattiga, ibland jag vilja vara tillbaka i Stockholm och då gå med min dåvarande kompis, vi kan kalla honom Bengt (dåvarande då hört  av honom på 25 år?),  till Lindqvist konditori på Odengatan i Stockholm.

Där man kunde beställa stans godaste Semlor.

Eller då jag gick på Karlskoga Folkhögskola, det var ju också tider det men där tycks jag vara bortglömd. Jag har väntat på både 20, 30, 40 års jubiléer utan att höra någon och sen har jag själv glömt bort detta. Så glömskan är väl åt båda hållen.

Dock skulle jag vilja gå långt bak i tiden och gå till en av barndomsbyarna Stockås en sommardag och sätta mig vid Svartån på järnvägbron (Stockås-Mullhyttan). Och bara titta över vattnet som Riddar Erland i Singoalla för att meditera just över det flytande vattnet. Panta Rei.

Ja, det är mycket som kommer över en människa då man skall summera livet på en av dess märkesdagar. Skriver kanske mer senare i dag.

Det är alltid något att göra.

Som sagt var, det är för det mesta alltid något att göra men under november har jag varit ledig och längta nu efter att få jobba inom kyrkan igen. Men det mest konkreta uppdraget hitintills som jag har erbjudits är en julotta i Nattavaara. 

Jag längtar i och för sig dit men den förmodligen myckna snön på gården längtar jag inte till.

Om jag nu inte för tag på en ny rem till snöslungan förstås, det skulle nämligen göra skillnad.

Jag var och hörde på min unga efterträdare i söndags i kyrkan, ja jag lyssnade också förra söndagen men då var jag i Mertajärvi skola och lyssnade på unge Ville som nu är präst i Karesuando ödemarksocken. 

Och liksom Laestadius var 26 år när han kom hit, så är Ville lika ung, så han har ju framtiden för sig.

Men det som finns att göra alltid är ju städning, rastning av hunden och laga mat samt diska även om jag då och då äter ute. Antingen utomlands eller på baren här på svenska sidan.

Och idag har jag också med snöskopan tagit bort en hel del snö, så att man kan komma åt bilarna, egentligen borde jag också tvätta men det är så tråkigt när man inte har egen tvättmaskin som jag har haft de sista 20 åren. 

Jag hoppas att jag får en installerad snart så jag slipper att skriva upp mig på listan i den gemensamma tvättstugan, det är alltid skönt att kunna tvätta hemma och då göra något annat. Jag vet inte hur många predikningar jag skrivit till tvättmaskinens surrande i bakgrunden. Ljudet har varit nästan meditativt och det kan ju passa bra när man funderar över bibelordet.

Att landa på alla fyra!

I förrgår var jag ute med Pandy och då han just nu bor i Mertajärvi så var jag inne i skogen och rastade honom. Ja, Pandy är en mycket söt och charmig hund men. Fallen efter Ronja.

Och han föddes för drygt sju år sedan, så han är ganska stark för att vara en mellanstor hund. Den lilla vovven är en korsning mellan Lapphund och Boarder Collie. Och ser därför ut som en fårhund.

Nåväl, jag skulle rasta honom häromdagen men det hade mörknat och jag brydde mig inte om att ta på mig mina handskar. Och då gick det som det gick. Jag halkade på en sten slog i vänstra låret. Det kändes som om höften gick av. Plus att händerna kom in i den kalla snön. Nå, jag lyckades att ta mig upp från denna obekväma ställning och linka in med Pandy igen.

Sen blev det svårt att sätta sig i bilen för det gjorde så ont att bara lyfta in vänstra benet in i bilen men jag tog mig hemåt och tog en alvedon och lyckades sen hitta en smärtstillande salva som tydligen används av idrottsmän. Och det var faktiskt tur för läkningen har gått snabbt. Även om jag fortfarande känner av lite smärta i vänster ben men också i vänster arm.

Nä, nu skall jag snart gå ut med  Marmortass men det får bli en kortare promenad, efter det att jag smörjt in vänster ben och arm med den ovan omtalade salvan.

Min hund Ronja in memoriam

Ja, till slut blev det nödvändigt att ta bort den nu tolvåriga hunden Ronja då hon fått en hel del ålderskrämpor. Det har varit en glädje att haft den fina tiken Ronja.

Även om det blev mycket bekymmer år 2010 då hon fick åtta valpar men också det gick och två av dessa finns ännu i min ägo. Fastän bara en av dom bor hemma hos mig,nämligen Marmortass  för tillfället.

Men det var Ronja jag skulle skriva om!

Det var en härlig hund som tyckte om att springa lös när vi var nere på udden i Mertajärvi men också på andra ställen. Jag kommer ihåg en gång då hon följde med till Juoksengi. Och då hade jag tänkt att rasta  henne men hon behövde väl göra ifrån sig. Så hon sprang till min förtvivlan ifrån mig.

Men när vi var klara med ärendet, så vem sitter vid bilen. Jo, Ronja! Hon visste vems hund hon var och var hon hörde hemma.

Jag kommer också ihåg promenader med henne på Sveriges nordligaste allmänna väg vägen mot eller från byn Maunu, det var härliga promenader som hon och jag gick där.

Då vi var i Nattavaara brukade vi gå runt byn och dessa promenader fortsatte vi med tills en knäskada som hon fått gjorde att vi fick inskränka dessa tills inte fullt så långa promenader.

Ronja var en jättefin hund och jag saknar henne mycket!

Förresten om ni läser i den Deutrokanoniska boken Tobit då kan ni läsa om en hund som välkomnar sin husse då han kommer hem efter en lång resa.

Nu måste vi be för Svenska Kyrkan!

Problemet med Svenska Kyrkan och den partipolitiska styrningen ser inte ut att gå över den här gången heller. Det verkar som om Sverigedemokraternas inmarsch i olika sammanhang fortsätter och allt man gör för att stoppa dessa. Det gör att de i stället växer och växer.

Men då gäller det att se vad politikerna  har för värderingar och att vi måste be för att dessa våra folkvalda ser bortom partipolitiken. Den gamla Bondeförbundaren, ja senare Centerpartisten Rune Ignell. Men i grunden var han Bondeförbundare. Var mångårig ordförande i Kyrkorådet i Kvistbro församling,min hemförsamling. Han var också kyrkvärd i nästan 50 år.

Han berättade för mig att då de nya mandatperioderna började, sade han alltid till de nyvalda ledamöterna men också till de gamla. "Nu lägger vi partipolitiken åt sidan"

För honom var den kristna tron och kyrkan det viktiga, inte på vilken lista som han eller de andra valts in. Ja, lista och lista det var bara en lista men med möjlighet att stryka.

Vilket också gjordes någon gång, så att en kyrkligt intressera syföreningstant kom in i stället för den partipolitiskt valda. (Samlingslistorna var en avspegling av den kommunala listan, så att man skulle få samma mandat som där om inga strykningar förekom. Men jag kan ha fått detta om bakfoten).

Nå, vi får be för våra folkvalda i alla grupper att de sätter Jesus i centrum i sina hjärtan men också i de beslut som skall tas i Kyrkomötet. Och det vi borde göra nu det är att i hela landet bilda förbönsgrupper för vår Svenska Kyrka.

För väckelsen måste komma igång i vår kyrka och i våra hjärtan och något bättre sätt än bön och studier över Bibeln och dess ord känner jag inte till. Så,det är bara att sätta i gång.

Kyrkovalet 2017

Under ca. Två veckor har jag under någon eller några dagar i veckan suttit som röstmottagare i församlingshemmet Karesuando. 

Det har inte varit särskilt betungande.

I förtidsröstningen har det kommit en hel del folk och röstat och vi har varit tre som delat på den bördan. Även om kanslisten fått göra det mesta jobbet.

Då det är hon som haft befogenhet att skriva ut dublettröstkort till dom som glömt sina eller befinner sig utom sin hemort. Men det har gått bra, och vad jag vet har vi inte haft samma problem som de tycks ha haft i Stockholm,

Ni kan läsa om detta i tidningarna. Antingen på nätet eller i papperstidningen när den kommer ut.

Också i dag har vi suttit jämsides eller lite vid sidan av för att ta emot det som förr kallades för poströster. Alltså från andra delar av pastoratet eller från andra pastorat.

Även andra delar av landet och det var inga problem med detta, det gick bra det också.

Nu återstår att se om de sekulära partierna kommer att vinna valet med S,C och Sd. eller om det bir de mer kyrkliga nomineringsgrupperna som kommer att vinna på det höga valdeltagandet.

Rösträkningen blir alltså spännade mer spännande än på många år

Rönnarna bär mycket bär också i år!

Löven börjar falla från våra träd, aspen och björken och så börjar också skvatrammen att dofta, det är en jättehärlig doft. Ja, jag skriver doft eftersom det handlar om doft och inte lukt eller os.

För denna härliga växt doftar gott.

Men ett träd där löven brukar vänta  vänta med att gulna är rönnen och det ser ut att bli mycket rönn i år på träden här på Karesuando prästgårdstomt och då får vi väl förvänta oss lite snö eftersom rönnen här uppe inte vill bära två bördor. Tung snö och tunga klasar av rönnbär. Om nu inte fåglarna äter upp bären och samtidigt skaffar sig en rejäl fylla.

I mina hemtrakter i Närke (När skall jag komma dit?) säger man dock att när det blir mycket rönnbär så blir det en vinter med mycket snö.Den gamla tidningsjournalisten Edvin Lindholm, signaturen Lindo, skrev så en gång i en krönika i sin serie "Alla tiders Västernärke"Och fick till svar av en från Jämtland ditflyttad gentleman att han aldrig hade hört att det var ett gammalt tecken som Lindo hade skrivet i krönikan utan att rönnen inte kunde bära två bördor.

Jag vet inte hur det utvecklades för det är nog över 30 år sedan detta utspelades i Nerikes Allehandas spalter. Men en sak vet jag och undrar över. Och det är varför dessa krönikor inte getts ut i bokform?

Eller har de det? Någon som vet?!

Hösten har varit tema några gånger på den här bloggen och jag tycker att det är skönt att vi har så väldefinierade årstider här uppe i norr. Ja, kanske inte våren för där brukar vinter gå över i sommar på direkten. Även om samerna talar om de åtta årstiderna

Men sommar höst, vinter och den tidiga  våren kan man urskilja ganska tydligt och då kan man tacka Gud för detta, att vi får uppleva dessa guds under som de skilda årstiderna utgör.

Var och en med sin särskilda charm.

Förresten visste ni att höst betyder samla det vill säga hösten är då vi samlar in skörden från olika växter i naturen. Hösten är alltså samlartiden och det är också därför tacksägelsedagen ligger på hösten. Då potatisen tas upp, äpplena och andra frukter samlas in. Honungen slungas för att sen antingen skickas till Mantorp eller tappas och sätts i glasburkar med bigårdens namn.

Också det är Guds gåvor, läs eller sjung Psalm 168 i Psalmbok 86 och då speciellt vers 2.

See you later!

Livet är fullt av underligheter!

Och en sådan är hur jag kan ha så många läsare i Ryssland av alla länder på jorden.
Mer än jag har i Sverige!

Nå, det är bara att tacka dessa för att de tycker om att följa min lilla blogg, tack för att
ni finns och Gud välsigne eder. (Märkte ni att välsignelsen är i konjuktiv)

Det är många av våra kända artister och kulturpersonligheter som nu går och dör!

Jag tänkte först skriva "som gått bort" men det är ju egentligen en mildare omskrivning en så kallad eufemism som man då använder. Det mer brutala ordet är ju död.

Människor går och dör och då hjälper det inte hur känd och älskad man är, döden infinner sig i vart fall dom helst. Dit kommer vi alla en gång.

För en del kommer den tidigt, till en del kommer den sent i livet.

Men som kristen har man ju ett hopp om det eviga livet och att vi har någon som verkligen tar sig an oss människor. En som torkar våra tårar, en som tar på sig våra bördor, en som finns med under vår livsvandring, här på jorden!

Jesus Kristus!!!!!!!!!!!!!!

Men vad hjälper det om man vinner hela världen om man förlorar sig själv och meningen med sitt liv och jag har en känsla av att många av dessa kulturpersonligheter inte har något som bär dem genom svårigheter i livet.

Det är ju så att vi i vårt land har gjort oss urarva vårt eget arv, den kristna tron har genom den förda politiken marginaliserats och på vissa ställen som i huvudstaden nästan eliminerats.

Det är inte bra!

Den kristna tron i den evangeliskt-lutherska tappningen har ju burit oss genom genom de sista 500 seklerna och innan dess i den romersk-katolska form.

Alltså som en provins inom västkyrkan, vilket ju svenska kyrkan fortfarande är!

Kristus erbjuder oss att komma till honom, att omvända oss till honom och låta honom slå följe med oss på vår livsvandring..Han kallar oss som han en gång gjorde med apostlarna och de andra lärjungarna. Apostlarnas gärningar är ju ännu inte avslutad för också du som läser detta är kallad till att vara en Jesu lärjunge men också som alla människor till en dom.

Dock får man med Lasse Lucidor hoppas att;

Domen fruktar jag väl stort,
eftersom jag illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer 
att min broder Jesus dömer.

Det är just nu allt för tillfället, men det kanske kommer mer sedan.

Hur mina läsare är utspridda i världen.

 

Sidvyer Ryssland 105 Sverige 61 USA 10 Rumänien 3 Ukraina 3 Frankrike 2 Portugal 2 Tyskland 1 Finland 1

Radioandakterna finns ännu kvar!

Jag lyssnade på radio i dag och det talades mycket om Hans Alfredssons död och vad han har betytt för Sverige och den svenska radiounderhållningen. Där talades det om bl.a. om sketchen Pastor Jansson. Prästen som inte kunde de 10 budorden men som hade sett filmen.

Det var mycket prat om hans kulturgärning men så kom det några reflektioner att lägga på minnet, nämligen sketchen om Pastor Jansson gjordes ju under en tid då kyrkan betydde något för gemene man. Många ungdomar  konfirmerades och.Man nämnde något på 90% av alla ungdomar.

Men det innebar också att man rustades för livet, man fick lära sig vad som var rätt och fel eller med andra ord en biktspegel. Men det var kanske bara på västkusten och här uppe i norr som det fungerade på detta sättet.

Men trots detta hade man en moralisk kompass som många nu tycks sakna då vi gjort oss urarva vårt eget kulturella arv. Och kyrkan avlövats från tro.

I programmet som jag lyssnade till sades med ett föraktfullt tonfall. "Radioandakterna finns ännu kvar" Underförstått, tror jag, inte så länge till. Jag hoppas att jag har fel men det var så jag uppfattade detta.

Hösten har kommit!!

Också i går sjöng vi psalm 203, fram skrider året i sin gång, kanske den enda psalm i psalmboken som handlar just om hösten. Jag har redan varit inne på att psalm 304 har samma tema.

Men där är det det mänskliga förvissnandet som beskrivs, alltså att kroppen i och med åldern blir högre blir skröpligare. Ja, vi talar ju till och med om livets höst.

Men det finns också en psalm till som talar om hösten, nämligen 168 och då om hösten i egenskap av att vi samlar ihop växtlighetens gåvor eller skall vi vara fromma och säga håvor. Alltså en psalm som handlar om tacksägelse på tacksägelsedagen.

Den dagen är ju en relativt ny företeelse i vår psalmbok, jag är inte säker men den bör ha kommit till någon gång under 1800-talet och den kom ursprungligen till som en av de fyra böndagarna eller skall man säga botdagarna enligt böndagspakatet.

Dagar som fastställdes av kunglig majestät enligt förslag av ärkebiskopen!

Men nu var det också årstiden  hösten jag skulle skriva om, det märks att det blivit hösten, bladen på träden har gulnat och börjat falla ned. Ett och annat träd är till och med bart då löven är borta och ligger på marken till förtret för de som skall ta bort dessa.

Fast i lövskogen får de vara kvar och bilda förna som till slut blir ny jord och näring till träd och andra växter. I vissa delar av vårt land blir det också lövtäkt till får och andra djur.

Kyrkovalet fortsätter och även i dag sitter jag som röstmottagare, det skulle visst ha blivit en debatt i T.V om valet. Den som vill veta mer om detta kan följa följande länk.

Mer säger jag inte!

https://kristenopinion.wordpress.com/2017/09/10/svts-agenda-har-en-agenda/

Indiansommar!

Det finns några namn för när det kommer en varm eftersommar, det ena namnet är det som står i rubriken indiansommar och det andra är brittsommar. Då kan man ju fråga sig vad har nordamerikas indianer med sommar att göra?

Jag skulle tro, ingenting, inte ett skvatt!

Snarare får man då gå till de brittiska öarna, ni vet de där öarna som några av våra bröders  förfäder en gång koloniserade från Norge,Västsverige och Danmark. Nåväl, detta ö-folk tog och koloniserade i stort sett alla kontinenter under nästan tre århundraden. B.l.a. Indien och där det förekommer monsuner och monsunregn. Men också svala och sköna årstider.

En sensommar med vackert väder på de brittiska öarna med dessa behagliga temperaturer  påminde just om detta indiska fenomen, därav namnet Indien-summer. Som på svenska blev Indiansommar.

Så har i vart fall jag fått det förklarat för mig, men om det stämmer vet i katten!

Brittsommaren inträffar däremot i oktober, närmare bestämt omkring den 7 Oktober eftersom Birgitta då har namnsdag. Och Birgitta är ju i det här fallet vårt svenska helgon den Heliga Birgitta.

Nog för att det under mina 17 år här (18 om man räknar med året i Nattavaara) har varit en del långa höstar men jag kan inte komma på att det under denna tid har inträffat något som ens kan kallas Brittsommar. Däremot har det kommit snö och kyla.

Ute står nu rönnen med med gott om rönnbär och då blir det väl en mild vinter säger man häruppe eftersom rönnen inte orkar bära två bördor. I mina hemtrakter sade man däremot att mycket rönnbär tyder på att det blir mycket snö. Men man kan ju undra, hur kan rönnen veta det?

Annars gulnar det nu i Lund och lid, bäst då att ta fram kameran och fota innan löven ramlar av träden.

Hösten och dess färger!

Det finns två årstider förutom sommaren som jag längtar söderut och det är vår och höst. Hösten därför att jag saknar de skarpa oktoberfärgerna på framförallt lönnarna. Träd som ju, vad jag vet, inte finns här uppe längst i norr.

Så det är väl inte konstigt att man längtar bort nån  gång (vem var det som sjöng den?). Men hösten eller skall vi säga indiansommaren verkar nu ha kommit. Och det är ju på tiden att vi här uppe får lite sommar efter allt regnade. Det har ju också varit den kallaste sommaren på 40 år sägs det.

Åtminstone här i norr.

Söderut har det dock varit torrare och man är väl fortfarande orolig för att grundvattennivån  skall sjunka ytterliggare. På Öland och Gotland har man ju börjat att avsalta havsvattnet. Men också att verkligen kemiskt rena det vatten som kommer från våra avlopp.

Men bästa reningen får man väl i grusåsar, det är på det sättet som Örebro renar sitt vatten men pumpar in vatten från Svartån i en grusås och låter det sjunka och bli grundvatten. Och så tar man in det renade vattnet till vattenverket i Örebro.

Kanske pumpar man upp det i det på 50-talet byggda vattentornet Svampen och låter det sen  rinna ut i stadens vattenledningar? Jag vet inte men kanske någon annan vet?

Det blev en utvikning men för att återgå till ämnet hösten och höstfärgerna är också vackra häruppe även om de inte är så skarpa som söderut!

I Finland har man till och med något som kallas för ruska-turism och ruska betyder om jag förstått det rätt just höstfärger och inget annat och då kommer folk ifrån södra Finland uppåt våra trakter men på Finska sidan just för att få uppleva dessa milda höstfärger.

I Psalmboken från 1986 finns två psalmer som beskriver detta, "Fram skrider året i sin gång nu gulna lund och lid" och 304 "Lär du mig skog att vissna glad" Den sista är dock  tänkt som en begravnings- psalm och finns under rubriken "Livets gåva och gräns." Och passar nog bäst som en  sådan när jag tänker efter.

Det borde och torde finnas flera höstpsalmer, jag bör nog kolla upp detta!

Kyrkoval!

I dag börjar kyrkovalet och jag sitter och väntar på väljare som aldrig tycks komma men i morgon kommer det en. Jag själv för då tänker jag förtidsrösta. Men då sitter en annan röstmottager i stället för mig. Och man måste alltid vara två för att ta emot en röst. Och då får kanslisten och en annan medarbetare ta emot mina röster.

Nedlåtande attityd!

Hittade I Torbjörn Lindahls blogg detta;


http://torbjornlindahl.blogg.se/2017/august/maria-johansson-berg-toppkandidat-i-kyrkovalet-2.html#comment

Också jag reagerade på Maria Johanssona nedlåtande attityd mot den gudstjänstfirande menigheten, så har i alla fall inte jag uppfattat de lokala Socialdemokraterna. I vårt pastorat.

Inte heller de i Gällivare då jag tjänstgjort där

Här är artikeln i NSD;

http://www.nsd.se/nyheter/hon-ar-partiets-toppkandidat-i-kyrkovalet-nm4627447.aspx

Idag är det Pannkaka och ärtsoppa!!!

Just det!

I dag är det torsdag och det innebär som nästan alla svenskar vet, ärtsoppa och pannkaka (fast häruppe säger de plättar). Det blir då att  om en stund gå till Gunnar Asplunds bar och äta dagens lunch som består av dessa tv storheter.

Nå, häruppe är det ju så att hösten är i antågande, löven börjar gulna men ännu dröjer det några veckor tills de faller av. Men jag har lagt märke till att det inte  finns så många höstpsalmer.

De som jag kommer på är 203 "Fram skrider året i sin gång" och 304 "Lär du mig skog att vissna glad". Men den sista är väl mer en begravningspsalm även om det är sällsynt att den används som sådan.

För under mina 25 år som präst har jag kanske sett den användas högst 10 gånger som sådan och då har det varit på mitt initiativ.

Då jag har förslagit den!

Ute blåser det och det inte speciellt varmt även om det inte heller är kallt men man måste ha tröja på sig utöver undertröja och skjorta.

Skall straxt göra mig i ordning för en andakt, so long!

Psalmer i 90-tal

Jag sitter och stirrar på en liten tunn psalmbok vid namn Psalmer i 90-tal, egentligen skulle den nog anses vara utgången men jag måste erkänna att det bär mig emot att slänga den för det finns så mycket fina Psalmer och visor i den.

Exempelvis Lars Berghagens Psalm 875, När sorgen känns tung i mitt sinne. Både melodin och texten är väldigt fin.Där både bönen och kyrkan, Guds hus, nämns.

Det känns som då man tyst  läser denna psalms omkväde  och sitter i kyrkan eller varsomhelst att man blir ett med orden;

Då knäpper jag mina händer 
till bön i min Faders hus
det skänker mig ro och försoning
skänker mig glädje och ljus.

Så är det för mig i vissa fall, att man kan sjunka in i en text och bli närvarande i denna text och vara en del av just denna text. Och jag tror inte att detta gäller bara mig. Det gäller nog även andar män och kvinnor inom kristenheten.

Alltså inte bara i vårt land.

En annan psalm som talar starkt till mig här uppe i norr, där vi fortfarande har snörika vintrar är psalm 861 Den skönhet som i vintern bor skriven av Christian Braw och tonsatt av Per Harling.
Vilket borde vara en osannolik kombination. Det är i alla fall för mig en osannolik kombination.

Men det fungerar.

Men både texten och orden fungerar och det är väl vackert så och låt oss nu när hösten är i annalkande förbereda oss för vintern genom att hösta (samla) in sommarens gåvor av blåbär och lingon. Och längre söderut fruktträdens håvor.

Kanske har jag något att säga också i dag.

Det är så att när man skriver så brukar inspirationen komma eller som någon författare sade en gång i tiden att skriva är till 90% transpiration resten är inspiration och kommer den inte innan du satt dig så kommer den då du sätter dig och leker med pennan.

Eller som i mitt fall då jag hamrar på tangentbordet.

Ibland har jag ju recenserat en och annan bok här och det är många böcker som jag läst under min livstid. Jag läste till exempel Fredrik Ströms Rebellerna vilken ju egentligen började med boken Folket i Simlångsdalen. Men också böcker  Honore de Balzac i svensk översättning då min franska inte är så bra som den borde vara.

Bibeln med alla dess böcker  har jag också läst  igenom då och då. Och då har jag först sträckläst det vill säga plöjt igenom boken men börjar den riktiga läsningen. Då man läser korta stycken och stannar vid dessa och verkligen sjunker in i den och blir med i handlingen.

Eller som i visdomsböckerna + Jesu ord bara smakar på orden.

Också Psaltaren passar det bra att göra så med och där har vi också tidegärden som vi kan börja och sluta dagen med. Eller varför inte en middagsbön eller eftermiddagsbön vid eftermiddagsfikat vid non. klockan tre eller skall vi säga 15.00.

Jag tänkte också att jag någon dag skall skriva om en sorgligt försummad del av vår kyrkohandbok, veckobönen eller söndagsbönen. Kanske skriver jag om detta senare i dag eller under veckan.

Snart dags att sova men ni kan väl be för mig!

Jag har funderat mycket på framtiden, det är ju så att jag egentligen är pensionär  men jag tycker att jag ändå har mycket att ge, då Gud har gett mig en god hälsa.

Även om den fysiska styrkan naturligtvis har avtagit med åren!

Och jag hoppas att kunna fortsätta med att vara präst länge ännu men var?

Gudstjänst i kväll!

Jag sitter på expeditionen denna lördagsförmiddag och väntar på att så småningom kunna gå till någon av restaurangerna för att äta. Här i Karesuando/Karesuvanto finns det nämligen två restauranger en på vår sida om gränsen och en på den finska sidan.

Och när man har ett val så måste man  fundera på vilken av dessa skall man välja eller skall jag gå till Handlar´n och köpa köttbullar och sen gå hem och göra i ordning dessa tillsammans med makaroner.

Det är gott det också och bra mycket billigare än att ute.

Rubriken säger att jag skall ha en gudstjänst i kväll och jag har valt att kalla den gudstjänsten för "Helgsmålsbön", jag funderar dock på hur jag skall lägga upp den.  Om jag skall utgå från antigen episteltexten vilket kanske(?) är vanligast vid just Helgsmål eller om jag skall hålla en hel Söndags gudstjänst  med hela morgondagens predikan.

Det är väl något som jag får fundera på då jag smälter maten efter måltiden.

Har ni förresten sett frågan som jag ställde i förra inlägget?

Jag kan ge en ledning, detta har Göteborgsanknytning.

Kan någon gissa vad detta är?

O18920

Facebook, kanske farväl till just Facebook.

Det har gått en vecka och litet mer sen jag var inne på Facebook och jag saknar då inte statusuppdateringarna där. Jag funderar på att ta bort Facebook helt eftersom det inte ger så mycket. Kanske borde jag göra som ungdomarna använda instagram men det verkar lite jobbigt det också, det bästa är kanske att bara använda mina båda bloggar. Den här för att skriva av mig på och den andra för att skriva om de böcker som jag läser för tillfället.

Kommer jag dit i år,tro?

Ett ställe som jag skulle vilja vara på, det är bokmässan i Göteborg.

Jag har aldrig varit där. men intresse hos mig att komma dit har jag haft ända sen min tid som komminister i Eskilstuna.

 Men tyvärr har jag inte haft möjlighet till detta.

Men det blir inte alltid som man vill och önskar, så jag får väl nöja mig med att läsa bokkataloger och blogg och tidningsrapportering från Göteborg.

Det är kanske inte lika gott och bra men det kanske ger en större utblick eller snarare inblick i vad som finns. Då man får hjälp att sovra i mängden av olika böcker.

Men jag skulle vilja vara där och sovra själv och kanske också träffa en och annan författare men det kanske blir en besvikelse. Eller också jätteintressanta upplevelser.

Den som lever får se?

Lite ditt och lite datt.

Jaha, då sitter jag på expeditionen igen och skall gå igenom de närmaste planerna för framtiden här i Karesuando församling. Jag tänkte att jag skall ta och berätta vilka gudstjänster som kommer att inträffa inom den närmaste framtiden. Det vill säga hur terminsplaneringen är.

Men jag väntar litet med att sätta in detta eftersom det kan bli en och annan justering i programmet eller inte alls. Nåja, det kommer nog att gå bra skulle jag tro. Det var allt för den här stunden men kanske inte allt för idag.

Sommaren 2017 och litet om väckelsen.

Vi har tydligen fått en normal sommar för det har fördelat sig ganska jämt mellan soliga och regniga dagar.

Vi har fått både värme och regn.

Och växtligheten växer bra, så äingen måste väl sägas vara god. Gud har verkligen varit god och bevattnat vårt land och vi får hoppas att det kommer att drypa av fetma när jorden bevattnas.

Vi kan också glädjas över att  landet på detta sätt blir välsignat, ja låt oss hoppas att det blir så och att väckelsen får fart inom kristenheten i vårt land eller i våra länder i norden.

Där vi har det tydliga korset på fanan.

Författare och mina bloggläsare efterlyses?

Jag funderar på en författare som jag läste om för många år sedan, han fick inga böcker sålda men till slut var det någon som hade köpt en bok av honom. Han annonserade efter den som köpt boken och frågade vad han tyckte om den. Jag vet inte om han fick något svar. Men ni som läser min behöver inte recensera den. Men ni kan väl skriva och säga hej och berätta något om er själva, så jag får ett hum om var min läsekrets finns.

Ännu en gång hålor i Purnuvägen

Under en del av sommaren har jag tillbringat min tid i Nattavaara och ännu är inte vägen till Gällivare klar. Den började göras i ordning förra året men asfalteringen skulle börja i år.

och jag trodde att det skulle ske under den tidiga   sommaren men det är tydligen först nu man har kommit i gång. Detta innebär att den bästa vägen mot Gällivare är den över Purnu-Sadjem men också den vägen är undermålig. Då asfalten är gammal och vägen är tydligen byggd på sankmarker.

 Det gör att den undermineras både ovanifrån och underifrån då det regnar. Och det har det gjort både denna sommar och förra sommaren. Då bildas det hålor och det hjälper inte att sätta dit oljegrus, då det försvinner efter ett tag. Så det  är en resa som kan liknas vid ett slalomåk då man tar sig fram på denna väg.

Då man viker av mot Sadjem kommer man till en något bättre väg men också där finn det hålor och på ett ställe finns det till och med en kallkälla mitt på vägen. Straxt efter Sadjem om man kommer från Purnuhållet.

Nå vi får hoppas att det blir bättre snart och att vägen till Gällivare över Kilvo blir klar snart och att vägen Nattavaare- Hakkas åtgärdas med det snaraste.

Nästa vecka är jag tillbaka i Karesuando, då blir det väl en och annan Blogspost därifrån om möjligt.

Det var lika illa på Erlanders tid inom regeringen.

Kommer ni ihåg krisen på transportstyrelsen 2017?

Detta  skrev jag sommaren 2017 men jag har redigerat det lite

Iblande sägs det att det var bättre på Erlanders tid och att en sådan härva som hände  då inom Transortstyrelsen och regeringen inte kunde hänt på Erlanders tid då Erlander hade kontroll på sina ministrar 

Nej, det var inte bättre på Erlanders tid. Det  regnade mycket i norr under sommaren 2017 och vad gjorde  man då?

Vi går in i texten;

"Jo jag  läser böcker bl.a. en bokfilm om Årets störts händelser 1963 av Nils Londin. Diana Bildreprtage –Hälsingborg. Och nu till till sidorna 130-131. Och dessa sidor handlar om Stig Wennerström."

Jag citerar ett stycke in i texten.

”Misstankarna mot överste Wennerström väcktes redan 1959, då säkerhetstjänsten informerade försvarsminister Sven Andersson om att överste Wennerström i vissa avseenden betedde sig märkligt. 1961 placerades Wennerström som nedrustningsexpert i utrikesexpert i utrikesdepardementet. Undén delgavs misstankarna. Dessa vidarebefordras i mars 1962 också till inrikesminister Rune Johansson och Justitieminister Herman Kling dåvarande socialminsitern Torsten Nilsson om att Wennerström ”var föremål för säkerhetstjänstens intresse” Den 22 juni två dagar efter anhållandet blev också statsminister Tage Erlander informerad om saken. Denna märkliga ordning väckte en del undran i pressen”

Som sagt det  var en märklig ordning både på Erlanders tid och 2017!

Och så undrar jag hur det är nu för tden.

Nådens dal!

Jag läste i förmiddags en bok vars titel är I Nådens Dal.

Det slog mig eller kanske läste jag i boken att vi alla som bekänner oss som kristna  befinner oss just i Nådens dal. Och det är ju ett trevligt ställe att befinna sig i. För en dal befinner man sig väl i och inte på?

 Kanske något att fundera på?

Egentligen skulle jag vilja skriva mer om denna Nådens Dal men jag tror att vi i stället smakar på detta ord och tänker oss att vi befinner oss just i Nådens Dal.

Alltså var i Nådens Dal befinner du dig?

Nürnbergprocessen

Det finns en bok som jag då och då återvänder till och heter Nürnbergprocessen processen av Ann och John Tusa.

Att jag återvänder till den beror på att den processen är en grund för vårt moderna samhälle där det visas att det går att utkräva ansvar för krigshandlingar och planering av anfallskrig.

En stor del av processen och Chartan det vill säga de lagar som uppställdes nu genom F.N är gällande internationell lag. En del av kritiken mot processen var ju att denna lagstiftning var retroaktiv.

Kanske var den det men alternativet till detta hade ju varit att vara utan någon rättslig prövning all, som då Napoleon förvisades först till Elba och sen efter Waterloo till St. Helena.

Eller en summarisk avrättning

I vilket fall som helst är denna  nu sönderlästa bok en intressant bok att läsa om man önskar ta del av hur folkrätten i och med denna process tagit ett stort steg framåt. Ett steg som gjort att man nu kan döma människor som gjort sig skyldiga till krigsbrott.

Om nu staterna skrivit under detta förstås i FN:s regi

Förra året träffade jag en dam  i Gällivare och vi talade om språk framförallt engelska språket. Hur det var att lära sig detta språk en gång i tiden.

Och framförallt att upprätthålla språket när man en gång har lärt sig detta underbara språk som man kan klara sig överallt i världen med.

Till och med på vissa ställen i Fankrike.

Vi kom fram till att vi hade vissa gemensamma refensramar framförallt hade vi eller snarare våra föräldrar råkat ut för försäljare av viss böcker från ett visst förlag Niloé förlag.

Detta förlag gav ut serier böcker med fransk och engelsk text insprängd i textmassan, alltså det var en engelsk serie och en fransk serie av böcker.

Ca. 50 stycken av världslitteraturens klassiker.

Det var i den bokserien som jag lärde mig engelska precis som damen som jag skrev  om.

Den engelska bokserien började med Robinson Cruse och det var ganska få meningar på engelska på var sida och den svenska texten fanns som fotnötter längst ned. Det var 50 böcker på 140 sidor var. Men en del böcker var uppdelade i två volymer bl.a. Jules Vernes ”En världsomsegling under havet.” Den boken var för övrigt komplett med scener som man annars brukade plocka bort i de vanliga svenska upplagorna. Och det var också i den serien som man kunde läsa om Tom Browns skolliv. En berättelse om hur det var på en engelsk internatskola på 1800-talet.

Jag har fortfarande kvar dessa böcker så jag tog med dessa då jag flyttade hemifrån föräldrahemmet

någon gång på 70-talet. Då ingen av mina syskon var intresserad av dessa böcker. 

Och det händer också att jag fortfarande  läser någon av dom.

Kanske kommer jag att vid tillfälle berätta mer om dessa böcker som en gång betydde så mycket för mig och mitt dåvarande liv.

Utomrättsliga avrättningar!

Vi har väl alla förfasats över de händelser som ägt rum både i vårt land men också i England. I vårt land var det en lastbilsatack och i England var det dels dådet på en arena i Manchester. Och nu på pingsafton 5 Juni 2017 vansinnesatacken i London.

Sådana attacker har dock hänt på andra håll i världen, vi i Sverige har dock varit förskonade från sådana atacker. Men ett land som drabbats hårt av sådana attacker under många år har varit Israel och där har man en hög beredskap för detta. Då har det också hänt att förövarna har dött då de angripna har försvarat sig. Då polis och militär har en hög försvarsberedskap.

Detta har gjort att gärningsmännen många gånger  har dödats när polis och militär måst skydda sina landsmän. Alltså självförsvar. Vår inkompetenta utrikesminister Margot Wallström har då kallat detta utomrättsliga avrättningar. Men när samma sak händer i England, då är det annat ljud i skällan.

Då är hon förstående, då är det terrorister.

Man kan också undra över varför SR Journalister inte ställer de relevanta frågorna.

Om man vill vara snäll så kanske det handlar om att attentatet i London ligger så nära i tiden att man inte har hunnit reflektera. Så vi får väl avvakta och se hur journalistiken utvecklas s under de närmaste dagarna framförallt från Sveriges Radio.

Man kan undra varför?

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=438


https://www.svt.se/nyheter/inrikes/wallstrom-vill-utreda-utomrattsligt-dodande

Hur skall man öka flödet, så att fler läser min blogg?

Ja det är en fråga som åtminstone inte jag kan besvara. Det gäller ju att skriva om något som intresserar de flesta eller i alla fall rätt många människor. Och de bloggposter som fått många visningar var de gånger som jag skrivit om Dahlsjöfallet. Men man kan ju inte sitta och älta detta hela tiden framför datorn.

Det finns mycket annat att skriva om!

Till exempel den Globala Uppvärmningen  som nu tycks ha avstannat då en del människor menar att nu går klimatcykeln ner i en kallare period. Och då bör det väl snarare handla om den globala nedkylningen i stället för den globala uppvärmningen. Kanske är det till och med så att vi går in i en liten istid. Ungefär som vid den tiden då Karl X Gustav erövrade de skånska landskapen genom att isen frös till så att isen bar. Och därmed kunde armén tåga över Stora Bält. Och inta i stort sett hela Sjaelland utom det starkt befästa Köpenhamn.

Nej, nu skall jag vila för att sedan åka till Mertajärvi.

Kunskapens Bok

Det finns en bokserie som jag var omedveten om tills för några år sen, jag tror aldrig att jag sett dessa böcker förran jag hittade dessa på ett antikvariat.

De har inte funnits på de bibliotek som jag har varit inne och lånat böcker på.

Inte på Stockholms stadsbibliotek med dess filialer, inte heller några andra bibliotek på de läro-

anstalter som jag gått på. Vad jag vet!

Vad heter då dessa böcker i serien.

Jo de heter Kunskapens bok vilket är och var ett litet miniuniversitet där man kan få upplysningar om många saker. Exempelvis hur Andréexpeditionens öde upptäcktes på 30-talet. Och många andra spörsmål både besvarades men också ställdes.

Nu för tiden  har vi hela internet att tillgå men då dessa böcker skrevs från 40-talet och fram till mitten av 60-talet och kanske också senare så var dessa goda pedagogiska böcker där man kunde få veta en hel del. 

Bl.a. om Argentinas historia och annat intressant vetande.

Låna dessa böcker på ert bibliotek genom fjärrlån om de inte finns eller kolla om de finns antikvariskt så har ni mycket läsvärt i den egna bokhyllan.

Måltid.

I dag blir det krigsrätt!

Att se med nya glasögon

Jag var i går till Gällivare och passade då på att gå in till Pastrosexpeditionen och hälsa på.
Det var trevligt som vanligt där men musikern som jag hade tänkt fika med var inte inne men det är sådant som händer och fötter.

Jag hade ju kunnat ringt men jag var osäker på om jag skulle åka in till Gällivare så jag tänkte att jag går in på Pastors och ser om någon är där. Och några var där men inte musikern som jag hade velat ta en fika med.

Nå, jag fick mitt egentliga ärende gjort vilket var att hämta ut mina nya glasögon på Specaservice det vill säga en av Gällivares Optikaffärer.

Och nu har jag till och med slipade solglasögon vilket kan komma väl till pass då solen står högt på himlen. Men också till hösten då den kommer att stå lågt.

Förresten jag tror att det var på 1200-talet som man började slipa till glasögon men en målning i Torshälla kyrka motsäger det. För där får man se Patriarken Abraham iförd glasögon.

Snön smälter

Det är inte ofta som jag skriver flera inlägg samma dag men någon gång må det vara hänt och i dag är det en sådan dag. Ja, det börjar ju gå mot natt men inte ute. Natten finns nog mer i min egen biologiska klocka. Där är det nu natt!

Nå, i dag blev det litet högre temperaturer ca.10 till 11 plusgrader. Vilket har satt fart på snösmältningen. Den har ju hållit på nu några veckor med plus minus noll grader och däromkring ett tag. Men nu blev det litet högre temperatur. Dock inte för högt. Så, det blir nog ingen större vårflod och det är ju skönt.

Hjulbyte

Jag sitter på jobbet och väntar på att Carisman skall få tillbaka sina sommardäck, de har ju varit inne under vintern då jag kört på vinterdäck. ja, det är ju det årliga bytet av däck. Nu först på våren och sen på hösten då vintern annalkas. Det vill säga någon gång bortåt Oktober, då snön kommer.

Men nu är det sommaren som gäller och då jag tänkte att jag skall åka till Gällivare och hämta mina nya glasögon hos optikern. Så kan det vara skönt att köra på sommardäck nu när vägarna är bara.

Jag undrar bara om de har börjat asfaltera Kilvovägen ännu? Någon som vet?

Att leta Bibelord!

Det är vår i luften, så börjar en del av djungelboken av Kipling!

Ja, just det, det är vår i luften även om snön i år tycks vara kvar längre än vanligt, jag hör till och med att det snöar i Stockholm. Men jag tror att det är positivt eftersom en lång och utdragen vår brukar betyda en skön och varm sommar.

Nå, rubriken betyder också att det är dags för konfirmation!

Årets konfirmander skall konfirmeras under söndagen som kommer 14 Maj 2017 och då skall jag skriva in Bibelord i de Biblar som konfirmanderna skall få med sig i samband med konfirmationen under denna söndag.

Jag tänker som så, att dessa ord kan man tänka på under olika faser i livet, idissla till och fundera över eller bara låta dom sjunka in i medvetandet.

De är tillbaka

Vilka då, undrar ni så klart!
Jo svanarna förstås!

Man brukar kunna höra dessa långt mot allhelgona här i Karesuando, då brukar man höra dom bakom Grapes hotell. Straxt innan de ger sig iväg på resan mot söder. Mot varmare trakter och öppet vatten.

Jag blir alltid så fascinerad av dessa härliga djur!

Bevara gamla Ord och Uttryck

Jag är med i en Facebookgrupp som heter just detta!

Och det är mycket man kan lära sig just där om just gamla ord och uttryck men som ännu lever i våra svenska språk. Jag skriver vår just för att gruppen består av svensktalande personer från båda sidor av Bottenhavet. Vilket gör att i stort sett hela språkområdet är reprensenterad.

Och det är en ganska rolig grupp där vi kan skämta en del med varandra, och det är väl därför den är så spännande ibland. Själv har jag bidraget med en hel del ord. Bl.a. Gigg och Schäs.

Men också andra ord som Koppartrans och där har jag behagat att skämta genom att skriva att jag kommer att åka och tankar. För att sen ta en luffare vid korvmojen!

Allt för den här gången, nu skall jag gå och äta innan jag skall leda ett årsmöte för Karesuandos syförening.

Det börjar bli vår än en gång!

I dag är det den 4 april!

Och vad är det med detta då frågar sig vän av ordning?

Jo för 18 år sedan kom jag till Karesuando i sällskap med två underbara små djur, två katter där den ena hade namnet Apollo och den andra namnet Cecilia. Vi hade åkt tåg hela natten från Eskilstuna över Stockholm och vi kom fram till Kiruna omkring 10.00.

Där Gunnar Larsson från Karesuando Församling mötte upp med bil och skjutsade mig till Karesuando Prästgård och där tillträdde jag då tjänsten som kyrkoherde.

 En tjänst som jag innehade till då jag gick i pension 2015. Men då var titeln Komminister och Församlingsherde efter som det ser ut den misslyckade reformen för att göra storpastorat.

Men här uppe har man kunnat reglera detta  vansinne just genom reglementet. På andra ställen verkar detta inte ha gått.

Nu fastnade jag på årsdagen av mitt tillträde som präst i Karesuando men för att återgå till våren, så verkar det som om gumman Tö har har kommit hit upp. Eller blidan som man säger här.

Jag är ju mer van att man säger dagsmejan.

Och då den kommer så brukar det gå fort,jättefort, jag brukar undra vart tar all snö vägen?

Men det vet man ju för det börjar nästan alltid skvalta i åar, jokkar och bäckar, då smältvattnet börjar rinna undan ner mot Bottenviken och Bottenhavet. Det vill säga ut i Östersjön. The Baltic Sea som det heter på sjökortet.

Vårtröttheten!

Kanske är det den så kallade vårtröttheten men det kan också vara något annat, den trär trötthet som drabbat mig den sista tiden. Jag är trött när jag vaknar och trött på dagen. Och inte så konstigt trött då jag lägger mig.

Men kanske är det bara vårtröttheten för när jag tänker efter, så brukar det vara så här varje år under Mars månad här uppe i norr. Längre söderut var det i februari. Och då dagsmejan startade, då brukade denna trötthet gå över. Och nu har ju vårdagjämningen inträffat så nu får vi nog se fram mot de ljusare tider som jag skrev om för en tid sedan.

I morgon så får jag ta ut ett paket med ett Psaltarium, alltså en Tidebönsbok och en engelskspråkig Bibel+ en liten bok om tidiga Martyrer. Det skall bli en intressant läsning.Men också en nystart på att deltaga i tidebönerna.

Jag har ju en engelskspråkig Bibel förut men den återfinns i Nattavaara och den i kyrkan som jag tänkte läsa för turisterna den är King James version från 1600-talet och språket är därefter. Natta- vaarabibeln är i och för sig också King James version men den är reviderad. The revised standard version. Så språket där är förståerligt också för mig och då förhoppningsvis också för andra.

Nej, nu är det dags att fimpa luman godnatt, allihopa. Och Gud Välsigne eder!

Snart är det dagsmeja eller blida

Ord kan ju vara så mycket, läste just om en tjej som var tvungen att byta sitt förnamn i England eftersom hennes namn betydde något snuskigt på engelska. Men också i vårt avlånga land finns det olika betydelser på en del företeelser. Som att tunnpannkaka kallas plättar i delar av vårt land.

Ja, också i det svenskspråkiga  Finland.

Men ordet dagsmeja tycks också bara användas längre söderut i landet för i norr säger man blidan. När blidan kommer har jag hört en del säga

Ja det var allt för denna gången.

Ännu en gång om jurysystemet!

Jag skrev förra gången och det med  om jurysystemet!

I Sverige har vi bara det systemet när det gäller tryckfrihetsmål och då borde det vara extra angeläget att uttagningen till denna jury går rätt till. För att det skall återspegla dels lagen dels det allmänna rättsmedvetandet.

Nu gör det inte det!

Dels kan man fundera över att en friande dom inte kan överklagas men det är en annan fråga som borde ha sin egen bloggspost.

För  när det gäller tryckfrihetsmål så är det olämpligt att riksdagsmän eller en f.d riksdagsmän sitter där. Dessa skall eller har varit med och stiftat lagar och just därför skall de inte vara med och tolka lagar.

Däremot är det inget som hindrar dessa för att föra klienters talan vid sådana mål, men de skall inte agera domare. Inte ens i en jury.

Det är en viktig och fundamental princip i en rättsstat.

Det vill säga att den lagstiftande och dömande makten hålls åtskilda.

Detta verkar inte ha varit fallet under den sista tryckfrihetsrättegången, den mot Tomas Mattsson på Expressen. Där var det till och med så att en del av dessa jurymedlemmar var forna riksdagsmän.

Detta var olämpligt.

Domslutet hade kanske blivit detsamma men nu blev det så att domslutet kan kritiseras just för att den lagstiftande och dömande makten inte förblev åtskilda.

Och det var väl onödigt!

Jurysystemet

Under förra veckan så skrevs det en del men egentligen ganska litet om ett tryckfrihetsmål mot expressen. Utan att lägga för mycket aspekt på sakfrågan blev jag dock helt frågande inför sättet att i vårt land utse en Jury.

Tryckfrihetsmål är ju också den enda   gången en Jury utses i vårt rättssystem!

Jag trodde att ledamöterna i Juryn skulle utses genom lottning i den domsaga eller det län i vilket domstolen är belägen. Men så tycks inte vara fallet. Utan Juryn utses på annat sätt.

Fråga mig inte hur.

Nåja, jag trodde att ledamöterna utsågs genom lottning och att man sen skulle pröva om de var jäviga för den ena eller andra sidan. Som i de anglosaxiska länderna. Norge har väl också ett liknande system.

Jag har svårt att sätta ord på detta men det svenska systemet verkar inte borga för en rättvis prövning i rätten. Utan här förlorar återigen Katharina Blom sin heder. Om man nu alludelar på Henrich Bölls roman med samma namn.

Välgörenhet!

Läser detta på stillsam, läs gärna och tänk efter;

http://stillsam.blogspot.se/2017/01/om-valgorenhet-och-om-att-ge-de.html

Obrukbara moderna telefoner.

Jag har drabbats av obrukbara telefoner, den ena är en samsung  och den andra står det CAT på, vad det nu betyder. Ingen av dessa går det att svara i. Hur man än drar med fingret över glaset.

Den förra som jag hade gick i ändå att svara i just genom att dra med ett finger över glaset och den enda brukbara telefonen med kontantkort har oförklarligt försvunnit?

Kanske in i något parallellt universum, vad vet jag?

Caten är tjänstemobilen, så den borde man på något sätt kunna svara på.

Men hur?

Någon som vet?

Bortslösad tid!

Jag läste en blogg som var skriven av en 25 årig ung man och han tyckte att han slösade bort tiden genom att skriva på sin blogg, så därför tog han adjö. Men det skall inte jag göra eftersom det här med att skriva bloggar är en utmärkt kommunikationsform.

Man kan skriva hur mycket eller hur litet man vill men man får också möjlighet att utveckla sina tankar. Och det är inte bara den unge mannen som skriver att skriva en blogg är bortslösad tid.

Det finns ju andra sätt att slösa bort sin tid på mindre viktiga saker som att surfa runt på internet i stället för att använda sin tid till att umgås med människor i vår närhet. Man har ju också läst om människor som sitter och babblar i mobiltelfoner i stället för att vara närvarande för de människor som är fysiskt närvarande.

Detta måste ju vara frustrerande för de som på detta sätt blir bortvalda eftersom den eller det i telefonen tycks vara viktigare än de som finns alldeles vid sidan den som pratar i telefonen.

Nå, för några år sen läste jag en bok vid namn Synen av David Wilkerson, han hade en vision där man på 2000-talet skulle sitta och titta på T.V i stället för att ta itu med livets väsentligheter. Det är han som är känd för boken Korset och Stiletten.

Men för att återgå till Wilkersons vision eller snarare dystopi, så verkar det ha slagit in.

Vi sitter och surfar på nätet i stället för att ta hand om livets väsentligheter!

I stället för att utforska skrifterna glor vi in i datans värld och följer, det vi inte kan påverka, i stället för att be låter vi många gånger tiden gå till ingen nytta. Jo, jag också!

Facebook har blivit den Telescreen som Orwell skrev om i sin bok 1984, så både han och Wilkerson har båda blivit sannspådda på ett sätt som dom själva kanske inte förstod just då de skrev om detta.

Men det innebär som sagt att vi skall kasta ut barnet med badvattnet utan här liksom i allt annat är det diciplin som gäller. Att inte bli nätets fånge, som vi många gånger tangerar att bli. Där datorn är den stora spindeln som fångar oss till att slösa bort vår tid.

Mörkertiden, Kaamoos, går mot sitt slut!

Jag kommer ihåg att då jag växte upp, så fick min mor Ebba brev från min mormor Alma, det var väl inga revolutionerande saker som mormor skrev till sin dotter. Men ett återkommande tema var årsväxlingarna. Det vill säga att på våren gick vi mot ljusare tider och på hösten gick vi mot mörkare tider.

Och här uppe i norr är detta bokstavligt!

Vi går nu mot ljusare tider för i morgon så kommer, om det är molnfritt, solen att lysa över Karevaara berget. Då börjar vårens resa mot sommaren. Och på söndag kan vi då sjunga Psalm 176 i 1986 års psalmbok. "Din klara sol går åter upp". Och mena detta bokstavligen!

Omkring Lucia var det sista gången som solen visade sig men nu återkommer den och vi går som jag skrev mot ljusare tider. Solen syns igen. Inte över Himmelmora kam för att citera Dan Andersson utan över Kaarevaaras topp.

Och det är gott så tycker jag!