I dag är det min 69 årsdag

Ja, idag fyller jag 69 år och det har varit ibland händelsefyllda 69 år och ibland händelsefattiga, ibland jag vilja vara tillbaka i Stockholm och då gå med min dåvarande kompis, vi kan kalla honom Bengt (dåvarande då hört  av honom på 25 år?),  till Lindqvist konditori på Odengatan i Stockholm.

Där man kunde beställa stans godaste Semlor.

Eller då jag gick på Karlskoga Folkhögskola, det var ju också tider det men där tycks jag vara bortglömd. Jag har väntat på både 20, 30, 40 års jubiléer utan att höra någon och sen har jag själv glömt bort detta. Så glömskan är väl åt båda hållen.

Dock skulle jag vilja gå långt bak i tiden och gå till en av barndomsbyarna Stockås en sommardag och sätta mig vid Svartån på järnvägbron (Stockås-Mullhyttan). Och bara titta över vattnet som Riddar Erland i Singoalla för att meditera just över det flytande vattnet. Panta Rei.

Ja, det är mycket som kommer över en människa då man skall summera livet på en av dess märkesdagar. Skriver kanske mer senare i dag.

Det är alltid något att göra.

Som sagt var, det är för det mesta alltid något att göra men under november har jag varit ledig och längta nu efter att få jobba inom kyrkan igen. Men det mest konkreta uppdraget hitintills som jag har erbjudits är en julotta i Nattavaara. 

Jag längtar i och för sig dit men den förmodligen myckna snön på gården längtar jag inte till.

Om jag nu inte för tag på en ny rem till snöslungan förstås, det skulle nämligen göra skillnad.

Jag var och hörde på min unga efterträdare i söndags i kyrkan, ja jag lyssnade också förra söndagen men då var jag i Mertajärvi skola och lyssnade på unge Ville som nu är präst i Karesuando ödemarksocken. 

Och liksom Laestadius var 26 år när han kom hit, så är Ville lika ung, så han har ju framtiden för sig.

Men det som finns att göra alltid är ju städning, rastning av hunden och laga mat samt diska även om jag då och då äter ute. Antingen utomlands eller på baren här på svenska sidan.

Och idag har jag också med snöskopan tagit bort en hel del snö, så att man kan komma åt bilarna, egentligen borde jag också tvätta men det är så tråkigt när man inte har egen tvättmaskin som jag har haft de sista 20 åren. 

Jag hoppas att jag får en installerad snart så jag slipper att skriva upp mig på listan i den gemensamma tvättstugan, det är alltid skönt att kunna tvätta hemma och då göra något annat. Jag vet inte hur många predikningar jag skrivit till tvättmaskinens surrande i bakgrunden. Ljudet har varit nästan meditativt och det kan ju passa bra när man funderar över bibelordet.

Att landa på alla fyra!

I förrgår var jag ute med Pandy och då han just nu bor i Mertajärvi så var jag inne i skogen och rastade honom. Ja, Pandy är en mycket söt och charmig hund men. Fallen efter Ronja.

Och han föddes för drygt sju år sedan, så han är ganska stark för att vara en mellanstor hund. Den lilla vovven är en korsning mellan Lapphund och Boarder Collie. Och ser därför ut som en fårhund.

Nåväl, jag skulle rasta honom häromdagen men det hade mörknat och jag brydde mig inte om att ta på mig mina handskar. Och då gick det som det gick. Jag halkade på en sten slog i vänstra låret. Det kändes som om höften gick av. Plus att händerna kom in i den kalla snön. Nå, jag lyckades att ta mig upp från denna obekväma ställning och linka in med Pandy igen.

Sen blev det svårt att sätta sig i bilen för det gjorde så ont att bara lyfta in vänstra benet in i bilen men jag tog mig hemåt och tog en alvedon och lyckades sen hitta en smärtstillande salva som tydligen används av idrottsmän. Och det var faktiskt tur för läkningen har gått snabbt. Även om jag fortfarande känner av lite smärta i vänster ben men också i vänster arm.

Nä, nu skall jag snart gå ut med  Marmortass men det får bli en kortare promenad, efter det att jag smörjt in vänster ben och arm med den ovan omtalade salvan.