Vi är nu inne i Stilla Veckan, den
vecka som börjar med Palmsöndagen då Jesus rider in i Jerusalem
under folkets jubel. Då han som den länge sedan Messianske Konungen
rider in i staden. Men det har nu gått några dagar.
Och nu är något på gång på kvällen av den dag som motsvarar vår Torsdag.
Han och Apostlarna samlas nu för att
äta påskmåltiden tillsammans,Jesus och de 12 närmaste med-
arbetarna till honom. Förmodligen i en ganska glad stämning. Då
det bara är en av apostlarna som anar att det kan bli farligt för
Jesus. Den som förråder honom. Judas Iskariot.
Man kan se alla dessa apostlar på var
sin sida av Jesus och ingen av dem sticker mer ut än den andra på
Leonardi Da Vincis målning nattvarden. Där kan man se Jusdas hålla
i penningpungen men också att saltkaret som finns där vid honom har
vält. Ett tecken på att han inte länge till kommer att tillhöra
vare sig apostla eller lärjungekretsen.
Hans ämbete tar en annan!
Och för honom har saltet mist sin
sälta då bara förräderiet återstår.
Jag kom att tänka på detta då jag
rensade matbordet och ett litet saltkar av plast ramlade ner på
golvet och låg och strödde ut litet av saltet där, det är väl så
att vi många gånger förråder Jesus då vi på grund av
människofruktan inte håller honom i ära.
Och försummar både
kyrkogång och läsning av den Heliga skrift eller andra uppbyggliga
skrifter för andra aktiviteter som att sitta och glo på Facebook
och andra meningslösa saker.
Eller bara tala om tron med andra
människor.
Många gånger tror jag att det räcker
med att vara för att missionera tron till andra människor men det
är då viktigt att vi först måste tala om för andra att vi tror
på Jesus Kristus för ytterst få människor är telepatiska.
Tron kommer av predikan det vill säga
ordet men man måste få ge folk utrymme att begrunda vad de hört
eller läst annars skrämmer man bort människor i stället för att få dessa att komma in i en gemenskap.
