Att titta bakåt!

 

Ibland kan det vara bra att göra en återblick, just i dag har jag kollat på Missionsprovinsens hemsida och där läst Bengt Birgerssons öppna brev till Biskopen i Göteborgs stift. Det brev han skrev då man tog ifrån honom hans prästrättigheter i Svenska Kyrkan.

Det som då förundrade mig och som annu förundrar mig var att han som nu är Biskop i Göteborgs stift inte samtalade med Birgersson. Att han inte kallade till samtal med de som bildade den s.k missions provnsen. I stället fick Birgersson då han försökte få ett samtal med Biskopen höra att “han (Biskopen alltså) vill inte tala med dig.

Detta verkar vara ett märkligt sätt att sköta sitt åliggande som Pastor Pastorum och det är väl det som förmodligen kommer att bli det bestående minnet av hans Episkopat. Åtminstone för oss andra ute i landet. Götebrogarna har kanske andra åsikter och minnen av honom.

Krisen i Svenska Kyrkan

Det sägs, jag är inte säker på att det är sant, att det kinesiska skrivtecknet för kris också betyder möjlighet.

Och då kan man undra. I alla fall gör jag det. Hur ett medlemstapp som en medelstor Svensk stad för en organisation som Svenska Kyrkan, hur kan detta vara en möjlighet.

Vi förlorar ekonomiska resurser för att ta hand om våra Kyrkor och Församlingshem. Men viktigaste av allt vi förlorar också människorna.

Som nu inte har något andligt hem. Varför är det så. Och varför har det blivit så?

Är det den politikerstyrda Kyrkans fel eller är det att vi har tillåtet politikerna att ta makten i kyrkan? Eller med andra ord har inte vi också som kristna ett ansvar för att det har blivit som det har blivit.?

Varför för vi inte den teologiska debatten? Och om den förs var förs den? På Dagblogg, eller?

Nu är jag med!

Och vad är jag med i?
Jo, det är bara att trycka på knappen kristna bloggar till vänster så ser ni att jag är med i en länksamling med kristna bloggar. Och där kan man också hitta fler sådana
bloggar.

Äntligen!

http://www.kyrkanstidning.com/nyheter/svenska_kyrkan_skickar_kondoleansbrev_0_15918.news.aspx

En Kyrka brinner

För några år sen så brann en Kyrka ned inte långt från min hemtrakt.
Södra Råda Kyrka och den kyrkan var kanske den äldsta träkyrkan i landet
i Konkurrens med Tångråsa Kyrka i Närke. Och Granhults kyrka i Småland.

Det var en psykisk sjuk man som hade tänt på kyrkan men han hade också
sett ut en annan kyrka som objekt. Och det var Kvistbro Kyrka Närke.

Samma Kyrka som jag är konfirmerad i och som var min hemförsamlings
kyrka.

Att jag återkommer till detta beror på att jag nu läst om sprängattentatet
utanför en kristen kyrka i Alexandria. Där många kristna skadades i detta
attentat. Men Biskoparna verkar tiga som muren. I varje fall hittar jag
inget i Kyrkans Tidnings nätupplaga, där det borde återfinnas.

Som jag skrev i går så väntar vi fortfarande på en reaktion från våra svenska
kyrkliga Biskopar. För som Dag Sandahl skriver på sin blogg med en
formulering hämtad från aposteln Paulus. Om en del av kroppen lider, så lider
också de andra delarna.

Det kan dock noteras att Sveriges Kristna råd har gjort ett uttalande, så nu
väntar vi på vad våra BIskopar kommer att säga. Enskilt eller i grupp.

Nu måste Biskoparna visa solidaritet

I morse så satt jag i sakrestian och funderade på vad jag skulle ta upp i
förbönen. Och fick en ingivelse att jag skulle be för Kyrkorna under korset.

Det vill säga de kyrkor som finns i den av muslimerna dominerade världen.
Och jag tog upp Irak, Turkiet och tvekade om jag skulle ta med Egypten men
till slut tog jag upp det landet också.

Eftersom man har en stor kristen minoritet där.

Och döm om min fasa, då jag kommer hem och läser på tidningarnas
hemsidor att en bomb har briserat utanför en kyrka i Alexandria.
Så också det landet behöver vår förbön.

Men jag saknar våra svenska Biskopars ord på att de ställer sig solidariska
med de förföljda kristna i dessa länder.

Att den Romerska-katolska Biskopen gör det står nog klart. Liksom de ortodoxa.

Men hur är det med våra svenskkyrkliga gör dom det?

Eller för att ställa frågan till dom. Är ni som skall vara våra andliga
ledare solidariska med de kristna i Egypten och Irak

DDR mentalitet/forts/

Jag läser hos Dag Sandahl att ett av hans inlägg och kommentarerna till detta inlägg har väckt en så stor förargelse hos en av dessa Präster som berörs så att han har varit i kontakt med Östran och ansvariga utgivaren för att få bort dessa.

Tydligen lyckades detta

Dag har ju många gånger skrivit i sin blogg om att det finns ett slag av DDR mentalitet i Svenska Kyrkan och detta visar väl att så är fallet.

Rätt sätt att bemöta dessa angrepp, som inte var på person utan på sak,är att gå in i en debatt med sakargument och visa varför man gör på ett visst sätt.

och i detta fallet varför det är rätt att staten skall bestämma vad som skall sägas och göras i kyrkorummet.Om man nu tycker så!