torsdag 20 januari 2011

Bloggar är en del av det offentliga samtalet

Bloggar är en del av det offentliga samtalet men det finns politiker som inte riktigt
har förstått detta. Och när det gäller Kyrkopolitik, så är det för många det enda samtal
som förs offentligt. Men om ni går vidare och läser på följande sajt, då ser ni en folkpartipolitiker som inte vill bli granskad.

Eller FISK politker som dom kallas i Kyrkliga sammanhang.


http://www.rikareliv.info/Hedvigpolitiker.htm

onsdag 19 januari 2011

Reste han till Finland?

 

Aftonbladet frågar om en höjdare inom SJ eller var det banverket har åkt till Finland för att studera det uteblivna tågkaoset där. Läs själva.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8327706.ab

fredag 14 januari 2011

Tyckandets tyrrani och Markbladet

En god illustration till Kjell.O.Lejons bok "Tyckandets Tyrrani" är den debatt ser ut att ha kvävts i sin linda i det s.k. Markbladet.

Nu skall jag säga att jag vet inte riktigt var detta mark ligger. Kanske någonstans i Småland.

Nåväl, man frågade om Kvinnoprästmotståndare skulle ha någon plats i Marks kommun
och förväntade sig väl en debatt därom. I stället blev det en debatt om en korkad redaktion.

Dag sandahl som är en skicklig debattör sopade mer eller mindretill redaktionen
på sin blogg och satte dom in i det illaluktande Blå skåpet.

Ja, det är en lust att leva, en lust att läsa och då specillt Dags dagsedlar om
Mark och Markbladet. Gå gärna in och läs. Länk finns på vänstra sidfältet.

Nåväl, här blev dety inget tyckandets tyrrani tack vare Dag och skickliga debattlörer nära Markbladet till debattredaktionens förtret.

Men det lustiga eller snarare djupt olustiga är att när man får mothugg. Då blåser man av den intressanta debatten.

tisdag 11 januari 2011

Själaspis

Jag har använt den här rubriken någon gång förut men förutom Bibeln som ju är den verkliga Själaspisboken. Men också Psalmboken har haft den fuinktionen i vårt land under flera hundra år. Kanske framförallt då vi fick den Wallinska Psalmboken 1819.

Det var där man många gånger fann ingången till sitt trosliv! Inte heller var det utan orsak att man då talade om Psalmbokskristna. Man läste och reciterade Psalmer
på ett sätt som man har svårt att föreställa sig nu för tiden.

Men det innebar också att man fick in tron i sitt hjärta, så att tron blev levande för den som så föraktfullt av en del kallades för Psalmbokskristna.

Den repressiva toleransen

 

Det är kanske dags att läsa om Herbert Macuses . Och vad han skriver om just toleransen. Jag återkommer till ämnet inom kort, då det har kommit ut en bok om just detta.

 

http://www.marxistsfr.org/svenska/marcuse/1965/tolerans.htm

fredag 7 januari 2011

Att titta bakåt!

 

Ibland kan det vara bra att göra en återblick, just i dag har jag kollat på Missionsprovinsens hemsida och där läst Bengt Birgerssons öppna brev till Biskopen i Göteborgs stift. Det brev han skrev då man tog ifrån honom hans prästrättigheter i Svenska Kyrkan.

Det som då förundrade mig och som annu förundrar mig var att han som nu är Biskop i Göteborgs stift inte samtalade med Birgersson. Att han inte kallade till samtal med de som bildade den s.k missions provnsen. I stället fick Birgersson då han försökte få ett samtal med Biskopen höra att “han (Biskopen alltså) vill inte tala med dig.

Detta verkar vara ett märkligt sätt att sköta sitt åliggande som Pastor Pastorum och det är väl det som förmodligen kommer att bli det bestående minnet av hans Episkopat. Åtminstone för oss andra ute i landet. Götebrogarna har kanske andra åsikter och minnen av honom.

onsdag 5 januari 2011

Krisen i Svenska Kyrkan

Det sägs, jag är inte säker på att det är sant, att det kinesiska skrivtecknet för kris också betyder möjlighet.

Och då kan man undra. I alla fall gör jag det. Hur ett medlemstapp som en medelstor Svensk stad för en organisation som Svenska Kyrkan, hur kan detta vara en möjlighet.

Vi förlorar ekonomiska resurser för att ta hand om våra Kyrkor och Församlingshem. Men viktigaste av allt vi förlorar också människorna.

Som nu inte har något andligt hem. Varför är det så. Och varför har det blivit så?

Är det den politikerstyrda Kyrkans fel eller är det att vi har tillåtet politikerna att ta makten i kyrkan? Eller med andra ord har inte vi också som kristna ett ansvar för att det har blivit som det har blivit.?

Varför för vi inte den teologiska debatten? Och om den förs var förs den? På Dagblogg, eller?