En Bok för alla

Under många år prenurerade jag på en Bok för Alla serien. Böcker som var billiga och som hjälpte till att hålla läslusten vid liv. Och kanske var det också så att för mänga så var det ett sätt att bygga upp ett bibliotek i det egna hemmet.

Men efter regeringen Reinfeldts titträde och med den då nya kulturministern fru Adelsohn-Liljeroth så lades detta statsunderstödda projekt ned.

Varför kan man undra?

Och varför det gamla folkrörelsepartiet Centern kunde gå med på detta är helt obegripligt. Men med Maud Olofsson vid rodret i detta parti är det mesta obegripligt. Framförallt att hon kan vara kvar som partiledare efter kärnkrafthaveriet i Japan.

Men nu var det en bok för alla som jag skulle skriva om och jag måste säga att jag saknar paketen därifrån och alltid var det någon bok som kom som jag också läste…Ibland allihopa!

Och dom som jag inte läst meddetsamma dom såg jag och ser som böcker jag skall läsa och så är det ju med de andra bokklubbsböckerna också bland dom finns bäde lästa och olästa böcker.

Men för att återgå till en bok för alla…Att lägga ned detta projekt var på gränsen och kanske till och med över gränsen till kriminellt. Det är väl bara att hoppas att Juholeffekten håller i sig. Samt att Centern tar sitt förnufy till fånga och flyttar från Stureplan till de platser där deras kärnväljare finns. Men då måste de välja en ny partiledare.

Då kanske vi återigen kan få en kulturpolitik där folkbildningen står i centrum och där Centern åter blir ett folkrörelseparti.

Trycksvärtsråttor

 

Hittade just ett uttryck som vargen skriver om trycksvärtsråttor, om hur kvällstidningarna dömer människor skyldiga för det mesta utan bevis. I somras var det en minister som fick nog av att vara politiker.

Då var han enligt denna egendomliga logik skyldig och i vår är det en annan person. Läs nedan och förskräcks.

Och dessutom har vi ju den s.k Kalla Faktas skandalen… Där man blandar ihop Frälsningsarmen i Sverige med Frälsningsarmen i Malawi. Två skilda länder med skilda värderingar! Hur långt är vissa journalister beredda att gå för att både vara undersökare och domare och bödel på samma gång?

http://blogg.aftonbladet.se/launy2/2011/05/om-ola-lindholm-och-trycksvarterattorna-pa-expressen

Allt gott?

Det finns ett uttryck som kristna använder, framförallt präster i svenska Kyrkan. Och då framförallt när dom skriver. Då skriver dom på slutet allt gott.

Jag kan inte förstå att man i en värld av ondska kan skriva detta. Viiserligen har vi en försonare men alla vill inte veta av honom och kampen fortgår oavlåtligen. Vi har sett det nu i veckan, då så att säga ondskan i förtalets form fått gestalt. Då frälsningsarmen och dess verksamhet har ifrågasatts.

Nu tror jag att detta mer eller mindre får en motsatt effekt mot vad det var tänkt. För nu börjar man ifrågasätta på vilka grunder en del journalister arbetar. Och vad syftet med detta är?

Detta påminner mig om det som stod i en bok som jag läste för några år sedan. Där skriver författaren om hur han i en vision ser Sverige och att det mitt i landet finns ett fort som sprider mörker och ondska. Men så lyses detta mörker upp och fortet mer eller mindre försvinner… Det blir inte ens stoft eller aska, det bara försvinner.

Och det är nog så det är man skall inte förbanna mörkret utan tända ett ljus. Då försvinner mörkret. Ljuset är i detta fallet evangelie ljus och det  är bara bön som kan tända detta ljus. Så att evangelisation av vårt land återigen kan komma igång.

Boken som jag nämnde heter Sök Guds ansikte och författaren som också är präst heter Anders Petter Sjödin…Läs gärna den boken, då den har mycket att säga…Kanske mer än författaren är medveten om!

Och för att återgå till det jag började med allt är inte gott men enligt löftena kommer det att bli det!

Fullkornstro

Jag håller just i min hand en bok från Gaudate Förlag. Bokens titel är Fullkornstro, fast föda och författaren är en nu pensionerad Kyrkoherde från ärkestiftet. Folke.
T.Olofsson. Jag tror att det finns mycket intressant att hämta i den boken. Då Folke som jag i och för sig aldrig har träffat men som jag har brevväxlat med. Har mycket intressanta synpunkter om Svenska Kyrkan som han har tjänat i ett helt yrkesliv.

Det han enligt baksidestexten vill visa på är Nådemedelskristendom, Kyrkofromhet och Vardagskyrklighet...Det skall bli intressant att se om det är så vid en genomläsning av texten...Förmodligen är det mycket mer, så jag tror inte att jag blir besviken!

Men jag skall inte ta emot något i förskott, bara göra en reflektion. Under många år så var Diakonistyrelsens Bokförlag vår kyrkas vapensmedja. Det förlaget blev senare verbum. Men det verkar som om Gaudates förlag numera har efterträtt detta förlag som Kyrkans vapensmedja.

Askonsdag eller Dymmelonsdag

I går, på dymmelonsdagen, trodde jag att mina öron skulle ramla av. För jag råkade av en händelse slå på radion och hörde en journalist tala vad som hände då. Alltså i går på askonsdagen. Och askonsdagen den inföllju i år den 9 Mars. Och på många ställen i vårt land firades den också med en askonsdagsmässa. Framförallt i den Romersk-Katolska Kyrkorna. men också i många av våra svenskkyrkliga smmanhang.

Men vad var då gårdagens onsdag för onsdag? Jo, det skall jag tala om. Det var dymmelosdagen. Och vad är det för egendomligt namnO Jo, det handlar om att man förr i tiden. Kanske på sina ställen nu ocksåså dymlade kyrkklockorna.Det vill säga att man gjorde dom stumma. Man lindade in kläppen i ett tystycke fyllt med halm. Ochgjorde så att den lär dovare och stummare. Därav namnet dymmelonsdagen. Dymmel är egentligen detsamma som det egelska orden Dumb detvill säge stum. Så gårdagens namn var inte askonsdagen utan dymmeonsdagen!

Mobbning i Kyrkan

Det här kan man läsa i Kyrkans Tidning: "– Den här flickan gjorde sig själv till ett offer och valde att inte interagera med de andra ungdomarna. Genom det förstörde hon för resten av gruppen, säger konfirmationsprästen"

Och det handlar om en flicka som blev utmobbad ur sin konfirmandgrupp. Usch, jag mådde illa när jag läste detta. Nog för att det kan vara svårt att ibland få någon att smälta in i en grupp. och det kan vara vilken grupp som helst. Det kan lika gärna vara en vuxengrupp som barn eller ungdomgrupp. men då gäller det att arbeta med detta. Inte bara tycka att någon är fel. Stora syster i vassen har skrivit som jag tycker mycket klokt om detta. se följande länk;

http://storasysterivassen.blogspot.com/2011/04/den-har-flickan-gjorde-sig-sjalv-till.html

Kyrkan och strukturutredningen

“Vilka av prästerna i utredningen har gjort sig kända för sina pastoralstrategiska analyser, eckesiologiska reflektioner och framgångsrika församlingsarbete? Var är deras böcker, deras artiklar?”

 

Detta är ett citat från Dag Sandahls blogg om strukturutredningen, hela den bloggsposten kan man läsa på en länk som jag klistrar in efter detta inlägg. Man kan undra varför detta kommunala tänkande håller sig fast i kyrkan. Och varför man inte tagit in den expertis som onekligen finns i kyrkan. Kanske beror det på att de som verkligen byggt och bygger församling i vårt samfund. Svenska Kyrkan. Det är hög och lågkyrkliga. Det vill säga de som man brukar kalla bekännelsetrogna.

Det är nog så att Svenska Kyrkan befinner sig i en väldig identitetskris där de folkkyrkliga nu håller på att tappa greppet. Man har gjort om kyrkan till något annat än kyrka. En parastatlig cermoniinrättning  där tron inte finns. Man kan inte ens använda Strindbergs ord om kyrkan som Kungliga Salighetsverket. Då detta förutsätter åtminstone någon form av tro…

Man kan väl bara hoppas på en väckelse och att den parasitära överbyggnaden snart rasar.

Här kommer förresten länken:

http://www.ostran.se/bloggar/dagblogg/strukturutredningen