Johan Ratamaa en stor väckelsepredikant under 1800-talet

1811 föddes en av de stora väckelsepredikanterna i vår land.

Han är kanske inte så känd längre söderut men i norra norrland är han desto mer känd och då förstår nog en del att jag menar Johan Ratamaa eller som han själv skrev sig Juhani Ratamaa. Han blev utvald av Lars Levi Laestadius för att vara Kateket här uppe i Karesuando. Det vill säga skolmästare. han skulle vara kyrkoherden behjälplig att undervisa barnen i den kristna tron.

Och det gjorde han också men han hade som Laestadius själv skrev ett stort fel och det felet stavades brännvin. Han var alltså starkt begiven på det.. Men då Laestadius själv kom till omtanke efter att ha mött lappmarksflickan Maria i Åsele Kyrka så blev också Ratamaa väckt. Han blev och var väckelsens ovigde Biskop ända eller som man sade han hade Biskops ställning inom väckelsen fram till sin död 1899, då det var han som var den som organiserade väckelsen efter Laestadius död. Ja, kanske till och med innan.

Ratamaa var också den sammanhållande länken mellan de olika laestaianska grupperna men efter hans död splittrades rörelsen i olika grenar framförallt i de två stora grupperingarna öst och väst. Men också i andra mindre och större grupper.

Dock måste man ändå säga att Ratamaa är en av det stora väckelsepredikanterna i Norden även om Svenska inte var hans språk (hans modersmål var Finska) hade han dock ett inflytande som sträckte sig in både i Finland, Sverige och Norge.Och fortsätter så ännu i dag!

Han fick också en god hjälp av en  laestadianismens modersgestalter Matilda (Tilda) Fogman som var honom behjälplig med att skriva och ta emot de brev som behövdes skrivas och tas emot för att hålla ihop den laestadianska rörelsen efter L.L. Laestadius död.

Musöron påträden

Äntligen har våren kommit också till våra breddgrader här uppe i landets nordligaste hörn som min företrädare Lars-Levi Laestadius en gång kallade Karesuando Församling. Ja, då hade man ännu kvar det äldre namnet Enontekio. Det namn som den del av församlingen som hamnade i det suzeräna Storfustendömet Finland valde att behålla. Men med ett ö på slutet Enontekiö. Vilket också är namnet på den borgerliga kommunen på den Finska sidan av riksgränsen.

Nå, det var våren som jag skulle skriva om! Och när svanarna kommer, då vet man att det är vår precis som man vet att hösten är slut då de i stora streck flyttar söderut. I fjol hörde jag dom långt in i oktober och när isen redan hade lagt sig på stora delar av älven. Innan de gav sig iväg.

Det börjar väl också bli åtminstone antydningar till musöron på träd och buskar och vi får då se dessa skapelsens under som livet i sig är. Denna lovsång till livet som våren är. Och som vi kan finna i tre sista kapitlen i Jobs bok. Där Gud själv svarar Job men också går till rätta med hans vänner som har kommit med som dom tycker goda råd. Men som egentligen bara gjort honom ännu mer betryckt än förut. 

Ja, jag hoppas att kunna kommentera dessa texter ännu mer så därför sluta jag här.

Att läsa Psalmer

I dag var jag inne på Kyrkpressen och hittade där en i mitt tycke intressant sajt som handlade om en person som skulle läsa Psalmer. Alltså läsa inte sjunga. För sjöng gjorde hon i en kör, tror jag.

Och vid dom tillfällena som hon sjöng så var hon tvungen att kocentrera sig på sången, tonhöjd, noter och så vidare. Så därför skulle hon nu börja att läsa Psalmerna i den av den Ev. Lutherska Psalmboken  i Finland . 

Det vill säga hon skulle ta reda på vad som står i texterna. Detta verkar vara en god idé.

För Psalmer är verkligen  något som man kan meditera över, sjunka in i texten och se vad som menas, då man kommer in i en Psalm . För det var inte utan orsak som fader Gunnar i Osby menade att i vår Svenska Psalmbok . Där finns också mystiken i den Svenska Kyrkan.

Så därför tror jag att det är en mycket god idé att läsa Psalmerna i Psalmboken vare sig det är Psalmbok 86 eller Psalmbok 37 eller den svenskspråkiga Psalmboken i Finland.

Behärskar man något annat språk så kan man ju också läsa deras Sångsamlingar exempelvis den anglikanska kyrkans hymner och sånger.

Eller på närmare håll de nordsamiska psalmböckerna.

Kanske blir det vår?

Jag vet inte om ni har läst djungelboken. Jag har gjort det men jag tror att det är minst 10-15 år sen som jag läste den sist. Jag kan dock inte komma ihåg för vilken gång i ordningen som jag har läst boken.

I den andra delen av boken finns det ett avsnitt som börjar med orden ”Det är vår i luften” och kanske blir det så också hos oss här i Karesuando. Det är början till vår i luften. Den tid då vägarna börjar bli bara . Då snön smälter därifrån och man kan åka bil nästan som under  sommartid.

Men ännu har inte de långhalsade skrikhalsarna svanarna eller som man säger häuppe med ett gammalnordiskt ord svanorna kommit. Då,  när man ser dom . Ja , då vet man att den riktiga våren har kommit. På ett sätt är det fantastiskt när naturen vaknar och våren kommer.

Det finns ju också många Psalmer i vår psalmbok som beskriver uppståndelsen i vårtermer. Med en myckenhet av naturlyrik.Det tillhör vårt kulturarv men man kan också fråga sig kan detta beskrivas på detta sätt på det södra halvklotet. Nedanför ekvatorn. Där hösten kommer då bi har vår.

Går det där att beskriva uppståndelsen i vårtermer?

Nåväl, jag var ute med hundarna i morse och tänkte att jag skulle gå på älven men snön var som mjukost, så det gick inte så bra men jag tog i alla fall några promenader med dom fast det blir rätt så sandigt inomhus då man kommer hem. Då sand lätt fastnar på  mellanstora huntassar. Men som tur var finns det ju något som heter dammsugare. Det är väl bara att ta fram den och använda en sådan. Eller hur?

Underlig icke rapportering!

En tvåtusenårig synagoga i Damaskus har plundrats men inga svenska medier har rapporterat om detta. Man kan undra varför? Kanske beroende på den vardagsantisemitism som finns i den svenska journalistkåren och det svenska politikersamhället med epoken Göran Persson som enda undantag.

 

Kolla denna länk.

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=506310376092487&set=a.448639398526252.103970.184824244907770&type=1&ref=nf

Väder eller Klimat!

I år har vi t.ex fått en snörik vinter så att vi måste börja oroa oss för att det kan bli en ovanligt stor vårflod med stora översvämmningar och kanske stora isproppar längre nedåt älvarna. I vårt fall mor Övertorneå och Haparanda-Torneå trakten.

Men det är inte bara vår generation som vi talar om klimatförändringar utan redan på 40-talet. Ja, till och med så tidigt som 1912 kom det ut en avhandling om detta. Och den som skrev denna var en svensk Oceanograf vid namn Ottoson. Jag har glömt förnamnet.

Han hade kollat månen, solfläckar havsrömmar men också ovanliga händelser i det förgångna och sen kopplat ihop detta med ovanstående. Och då antagit att det har funnits vissa samband med varandra. Exempelvis att på 1300-talet lägger man om de nordliga fartygsrutterna eftersom det förekommer isberg norrut. Och det är också då de nordiska inbyggarna från Grönland försvinner.

Klimatet har alltså blivit kallare.

På nedanstående länk kan man hitta en artikel om detta och det är inte vem som helst som skriver detta utan Rachel Carson. Biologen som startade miljödebatten. Denna artikel finns också i en bok av henne som på svenska fått namnet havet. Boken kom ut 1955 på svenska.

 Men varsågod och läs.

http://www.edsanders.com/global/warming.htm

Kyrka i Kris vill inte ta emot kritik

Den sista tiden har det varit litet av en turbulens i vår kyrka beroende på vår kyrkas oförmåga att ta kritik på ett vettigt sätt. Återigen handlar det om Jenny Norberg och en av hennes krönikor i Svd.

Hon har varit kritisk mot vissa företeelser i  Svenska Kyrkan men det är en kritik som inte har tagits nådigt upp. Två av dessa kritiker är ärkebiskopen wejeryd och min prästvigningskamrat nuvarande domprosten Mats Hermansson i  Visby.  Och man kan väl säga att kritiken mot hennes krönika inte har varit underbygd på ett sakligt sätt. Vilket bl.a har uppmärksammats av bloggen Kristen Opinion och inte att förvånas över. Av Dag Sandahl som är en av de kunnigaste och mest pålästa prästerna i vår kyrka.  Att denna kunniga  man inte blivit Biskop är en sak som är förvåndsvärt.

Nå, hon är kritisk till att det är 460 anställda på kyrkokansliet i Uppsala!

Där kan man nog ta bort de  160 som är anställda på uppdrag av utlandskyrkan och som många gånger gör ett bra arbete med lite resurser till sitt förfogande. Återstårr alltså 300 som ar anställda för att jobba på kansliet i Uppsala. 

Och där ställer jag mig frågande. Vad gör dom? Vad är deras uppgift?

Behöver verkligen kyrkan så många anställda på riksplanet och till detta kommer alla stora och svällande stiftskanslier. Behövs det verkligen så mycket folk . Vore det inte bättre att ha färre anställda och fokusera på en inre  mission i vår Kyrka.

Det vill säga att göra Kristus känd, trodd och älskad är inte det vår uppgift?