Jurysystemet

Under förra veckan så skrevs det en del men egentligen ganska litet om ett tryckfrihetsmål mot expressen. Utan att lägga för mycket aspekt på sakfrågan blev jag dock helt frågande inför sättet att i vårt land utse en Jury.

Tryckfrihetsmål är ju också den enda   gången en Jury utses i vårt rättssystem!

Jag trodde att ledamöterna i Juryn skulle utses genom lottning i den domsaga eller det län i vilket domstolen är belägen. Men så tycks inte vara fallet. Utan Juryn utses på annat sätt.

Fråga mig inte hur.

Nåja, jag trodde att ledamöterna utsågs genom lottning och att man sen skulle pröva om de var jäviga för den ena eller andra sidan. Som i de anglosaxiska länderna. Norge har väl också ett liknande system.

Jag har svårt att sätta ord på detta men det svenska systemet verkar inte borga för en rättvis prövning i rätten. Utan här förlorar återigen Katharina Blom sin heder. Om man nu alludelar på Henrich Bölls roman med samma namn.

Välgörenhet!

Läser detta på stillsam, läs gärna och tänk efter;

http://stillsam.blogspot.se/2017/01/om-valgorenhet-och-om-att-ge-de.html

Obrukbara moderna telefoner.

Jag har drabbats av obrukbara telefoner, den ena är en samsung  och den andra står det CAT på, vad det nu betyder. Ingen av dessa går det att svara i. Hur man än drar med fingret över glaset.

Den förra som jag hade gick i ändå att svara i just genom att dra med ett finger över glaset och den enda brukbara telefonen med kontantkort har oförklarligt försvunnit?

Kanske in i något parallellt universum, vad vet jag?

Caten är tjänstemobilen, så den borde man på något sätt kunna svara på.

Men hur?

Någon som vet?

Bortslösad tid!

Jag läste en blogg som var skriven av en 25 årig ung man och han tyckte att han slösade bort tiden genom att skriva på sin blogg, så därför tog han adjö. Men det skall inte jag göra eftersom det här med att skriva bloggar är en utmärkt kommunikationsform.

Man kan skriva hur mycket eller hur litet man vill men man får också möjlighet att utveckla sina tankar. Och det är inte bara den unge mannen som skriver att skriva en blogg är bortslösad tid.

Det finns ju andra sätt att slösa bort sin tid på mindre viktiga saker som att surfa runt på internet i stället för att använda sin tid till att umgås med människor i vår närhet. Man har ju också läst om människor som sitter och babblar i mobiltelfoner i stället för att vara närvarande för de människor som är fysiskt närvarande.

Detta måste ju vara frustrerande för de som på detta sätt blir bortvalda eftersom den eller det i telefonen tycks vara viktigare än de som finns alldeles vid sidan den som pratar i telefonen.

Nå, för några år sen läste jag en bok vid namn Synen av David Wilkerson, han hade en vision där man på 2000-talet skulle sitta och titta på T.V i stället för att ta itu med livets väsentligheter. Det är han som är känd för boken Korset och Stiletten.

Men för att återgå till Wilkersons vision eller snarare dystopi, så verkar det ha slagit in.

Vi sitter och surfar på nätet i stället för att ta hand om livets väsentligheter!

I stället för att utforska skrifterna glor vi in i datans värld och följer, det vi inte kan påverka, i stället för att be låter vi många gånger tiden gå till ingen nytta. Jo, jag också!

Facebook har blivit den Telescreen som Orwell skrev om i sin bok 1984, så både han och Wilkerson har båda blivit sannspådda på ett sätt som dom själva kanske inte förstod just då de skrev om detta.

Men det innebär som sagt att vi skall kasta ut barnet med badvattnet utan här liksom i allt annat är det diciplin som gäller. Att inte bli nätets fånge, som vi många gånger tangerar att bli. Där datorn är den stora spindeln som fångar oss till att slösa bort vår tid.

Mörkertiden, Kaamoos, går mot sitt slut!

Jag kommer ihåg att då jag växte upp, så fick min mor Ebba brev från min mormor Alma, det var väl inga revolutionerande saker som mormor skrev till sin dotter. Men ett återkommande tema var årsväxlingarna. Det vill säga att på våren gick vi mot ljusare tider och på hösten gick vi mot mörkare tider.

Och här uppe i norr är detta bokstavligt!

Vi går nu mot ljusare tider för i morgon så kommer, om det är molnfritt, solen att lysa över Karevaara berget. Då börjar vårens resa mot sommaren. Och på söndag kan vi då sjunga Psalm 176 i 1986 års psalmbok. "Din klara sol går åter upp". Och mena detta bokstavligen!

Omkring Lucia var det sista gången som solen visade sig men nu återkommer den och vi går som jag skrev mot ljusare tider. Solen syns igen. Inte över Himmelmora kam för att citera Dan Andersson utan över Kaarevaaras topp.

Och det är gott så tycker jag!

Sitter och funderar inför julhelgen

Jag sitter och funderar inför den stundande julhelgen och några ord i SPT, det nummer av tidskriften som innehåller dels en textutredning och delvis ett predikoutkast om julhelgen.

Några ord i detta utkast fastnade jag för nämligen att den stora utmaningen för oss präster är variationen. Eller snarare bristen på variation, det är ju samma texter år efter år och huvudtexten är ju skattskrivningen vilken återkommer i alla tre årgångarna.

Ja, hur skall man predika över detta?

Går det att variera sig?  Är det överhuvudtaget önskvärt att göra detta?

Ja, variera sig bör man nog men man bör nog hålla sig till den text som man predikar över! Vare sig det är Lukastexten eller någon av de alternativa texterna i evangelieboken. Och här finns det ju i evangeliebokens tredje årgång två andra texter att meditera över för att sen låta denna meditation utmynna i en predikan.

Ja, jag tror att det får bli så i år!

Stjärndamm

Jag har nu läst Wilderängs bok Stjärndamm, det är litet av det gamla Häpna över dessa tre böcker. Den första boken i serien tyckte jag var hyfsad men den andra boken vad den nu hette? Hade alldeles för långa transportsträckor. Och jag tyckte inte att handlingen rördes sig vare sig framåt eller i sidled.

Inte ens bakåt!

Men i den tredje boken Stjärndamm har handligen tagit sig några kliv framåt och avslutningen är grandios!