Norra Norrlands Arbetsstugor 1.

Här i Karesuando finns det en arbetsstuga och jag undrade vad det var för något, då jag kom upp hit för mer än ett decennium sedan. Ja, det är väl snart 14 år sen som jag kom hit upp till höga norden. Men tillbaka till arbetsstugorna. Vad var det för inrättning? I 20 årsåldern, straxt efter sen jag slutat min fritidsledarutbildning på en Folkhögskola arbetade jag på ett fritidshem i Stockholm. Fritidshemmen som idé hade då startat i ett tidigt skede av kristna filantroper. För att fattiga barn efter skoldagens slut skulle ha någonstans att ta vägen och dessa fritidshem kallades arbetstugor. Denna idé om arbetsstugor tog man med sig uppåt landet efter nödåret 1902-03 med den ganska stora ändringen att barnen skulle bo på arbetstugorna under terminerna. Och att dom också skulle bidra till försörjningen av stugorna. Dessa skulle förestås av föreståndarinnor som sen efter det att verksamheten kommit igång skulle utbilda nya föreståndarinnor s.k askultanter som fick jobba gratis under utbildningsåret. Man kunde också ta hjälp av äldsteflickor. F.d arbetstugebarn som blivit för gamla för att vara inskrivna på arbetstugan I de delarna av Sverige som det talades finska skulle man också försvenska barnen. Barnen straffades om man kom på dessa med att tala finska… Då barnen kom till arbetstugan brände man också deras kläder, vilket var en nog så traumatisk upp- levelse, då man skilts från föräldrarna och inte kunde det svenska språket. Då säger nutida psykologisk kunskap att den trygghet som fanns var syskon eller kamrater som man kände men också att tryggheten satt i de kläder man hade med hemifrån. Man har också hört skräckberättelser från f.d arbetstugebarn om hur man upplevde sin tid på arbetsstugan..Men också tvärtom, att det fanns en trygghet i att vara på arbetsstugan. Jag har intrycket att det mest var pojkar som upplevde tiden på arbetsstugan som ett helvete medan flickorna kanske trivdes mer där. Men jag tror att alla mer eller mindre längtade hem till far och mor och syskonen. Och vem skulle inte göra det i den situationen?

Datan som tidstjuv.

Den här maskinen som jag har framför mig, det är en tidstjuv som man borde kunna vara utan. Men det är ju så bekvämt att sätta sig ned framför datan och göra det man skall. Men så fångas man upp av datan. Kanske av någon som amn tycker intressant tidningsartikel eller något annat. Det är ungefär som när man sitter och bläddrar i ett lexikon. Det man letar efter hittar man väl ganska snart men så finns det en hänvisning eller någon annan artikel som är intressant och så vidare. Men det finns en skillnad på det man finner i lexikonen sitter för det mesta kvar som en slags allmänbildning i hjärta och hjärna men det som man hittar på nätet glömmer man snart.

Det trista och farliga debattklimatet!

En sak som är trist i Sverige det är att debattklimatet mellan olika människor och media. Det verkar också som om det man kallar gammelmedia inte har hängt med i svängarna riktigt. Man har också försökt stänga ute människor från att ta debatt om olika frågor. Och det innebär i och med internet att nya media har växt fram som sajter som Avpixlat knutna till Sverigedemokraterna och nu sist Dispatch International som kanske blev hackad i en atack före jul. Kanske har den också blivit hackad nu i den vecka då papperstidningen kommer. Det är trist att man inte låter människors åsikter komma fram för det innebär att man inte i en offentlig debatt kan korrigera uppenbara felaktigheter. Detta borde och torde vara en demokratins livsnerv. Att inte ta debatten med dom som karakteriserar sig som invandrarkritiska kan vara farligt och att i stället klistra nedsättande epitet på dom människorna som fober av det ena eller andra slaget är heller ingen framkomlig väg. Nej, ta hellre debatten och respektera att människor har olika uppfattningar!

Angeläget

http://carolinajohansson.wordpress.com/2012/12/19/vad-vill-stockholms-stift-med-seglora-smedja/

Mer än märkligt, eller

Det finns en blogg vid namn Kristen Opinion och i den har en präst vid namn Christer Hugo medverkat. Ja, det är mer en nättidning än en blogg. Han har nu lämnat den. Jag vet inte varför. Men det är tydligt en stor nyhet för den kavsiidéella bloggen Seglora Smedja. Om någon skall meddela detta borde det vara Kristen Opinion. Och sen kan man undra vad har Seglora Smedja och dess redaktion med det att göra. Andra bloggar och nättidningar tar väl in vilka skribenter de vill, det har inte Seglora Smedja med att göra. Eller?

Uppryckandet

Som en del kanske förstått så har jag intresserat mig för en del företeelser som inte är så vanliga bl.a detta med det som jag skrev i den förra bloggsposten om massförsvinnande. Dom är ju inte så vanliga. Många av dom tillhör nog sagans värld. Och i den världen är allt möjligt. För något år sen läste jag till och med en bok som hade titeln evakueringen och i den hade i stort sett hela Sveriges befolkning försvunnit utom en person som åker genom landet i bil..Elen fungerar så han kan tanka sin bil. Men människorna är borta. Utom vid vissa tillfällen han kan t.ex stanna och äta vid en restaurang som är full av folk. Men sen försvinner också dom. Till slut får han syn på en liten stuga där det ryker ur skorstenen och där bor en gumma som han stannar hos och hjälper. Det som förvånar mig vid dom här skildringarna om massförsvinnanden, det är att man inte gör någon koppling till det som i vissa kristna kretsar kallas för uppryckandet. Det vill säga det ställe i Nya Testamentet där Jesus säger att två är ute på marken men en lämnas kvar. Två skall sova i samma säng men en lämnas kvar. Nu tror jag inte att dessa försvinnanden, om dom nu har hänt? Handlar om detta men kanske är det så att eskatologi inte ens i kristna kretsar är något ämne som berör.

Går Norge nu in i EU?

Vadan denna rubrik? Jo, nu har stortingets Nobelpriskommitte (stavas det så?) utsett EU till 2012 års fredspristagare. Se nedan. http://www.dn.se/nyheter/varlden/det-ar-50-ar-for-sent Fast jag undrar verkligen om EU som det ser ut nu verkligen kan vara det fredsprojekt som det nu under mer än ett halvsekel har utgett sig för att vara. Kanske var det så i början men jag har mer och mer undrat om det inte blir tvärtom. Och hur var det nu? Var det inte en tysk, från början österrikare, som under en stor del av 30-talet talade mycket om fred. Han ledde så småningom Europa och resten av världen in i andra världskriget för sin vision om hur hans land och europa skulle styras. Så därför är jag skeptisk till detta med fredsprojekt dom brukar haverera därför att vi befinner oss i en fallen skapelse.