torsdag 22 februari 2018

Alltid Något!

I går var jag till Kiruna i några ärenden, egentligen för att köpa en strykbräda eftersom jag då och då behöver se prydlig ut  och då behöv en strykbräda för att pressvecken skall sitta på rätt ställe på byxorna. Nå, nu är detta gjort så nu är det väl bara att leta reda på någon tygtrasa som man kan blöta och lägga på byxorna när dessa skall pressas.

Jag åkte inte så tidigt som jag brukade då jag inte ville vara borta hemifrån allt för länge, så om jag inte hade hälsat på en vän i Kiruna så hade det bara varit en resa fram och tillbaka. Men jag ville hälsa på min vän och man måste ju äta också så jag var till Malmia och tog en bit mat också.

Även ÖB och Clas Ohlsson fick en påhälsning för att inte tala om Elgiganten där jag på en fyndhörna hittade en återlämnad Windows 10 dator som jag köpte med mig. Kanske kommer den att fungera bättre än den Wista dator som jag gjort om till Windows 10? Vem vet?

Nå nu är vi sen drygt en vecka tillbaka inne i Fastan men då jag är över 60 år, fyller 70 i år så behöver jag inte iakttaga några hårdare fasteregler, så jag klarar mig utan alltför kraftig ansträngning. Men jag skulle nog ändå vilja att både jag och andra skulle både fasta och be för land och folk.

Skulle vilja skriva mer men är nu trött, återkommer!


tisdag 26 december 2017

Annandag Jul Och jag är så trött!

Jag är väldigt trött trots att jag för första gången på många år har varit ledig en hel julhelg. Men det är vid ledigheterna som tröttheten sätter hos mig. Det är då tröttheten kommer! Kanske för att man då slappnar av. Och kan tillåta sig att vila.

Det är väl ungefär som man sade förr eller kanske nu också att folk som snart skall dö börjar städa, dödsstäda. Speciellt på hösten. Och när städningen är klar lägger man sig ned trött och dör. För då har man tid att dö.

Jag hoppas ni ber för mig för jag känner mig ansatt av det som man förr kallade för anfäktelser. Nu är det väl inget ord som hör ens i predikningar. Även om det just vore viktigt att be för människor just som är ansatta av anfäktelser.

De kan ju vara av olika slag!

Anfäktelser att lämna kristendomen och gå över till någon annan tro och bli religiös i stället för kristen. Alltså att vända sig om..Ändra tänkesätt metanoia med andra ord.

Och låta Jesus Kristus bli Herre i ditt liv.

Låt oss nu stanna där ett tag och begrunda detta.

söndag 26 november 2017

I dag är det min 69 årsdag

Ja, idag fyller jag 69 år och det har varit ibland händelsefyllda 69 år och ibland händelsefattiga, ibland jag vilja vara tillbaka i Stockholm och då gå med min dåvarande kompis, vi kan kalla honom Bengt (dåvarande då hört  av honom på 25 år?),  till Lindqvist konditori på Odengatan i Stockholm.

Där man kunde beställa stans godaste Semlor.

Eller då jag gick på Karlskoga Folkhögskola, det var ju också tider det men där tycks jag vara bortglömd. Jag har väntat på både 20, 30, 40 års jubiléer utan att höra någon och sen har jag själv glömt bort detta. Så glömskan är väl åt båda hållen.

Dock skulle jag vilja gå långt bak i tiden och gå till en av barndomsbyarna Stockås en sommardag och sätta mig vid Svartån på järnvägbron (Stockås-Mullhyttan). Och bara titta över vattnet som Riddar Erland i Singoalla för att meditera just över det flytande vattnet. Panta Rei.

Ja, det är mycket som kommer över en människa då man skall summera livet på en av dess märkesdagar. Skriver kanske mer senare i dag.

lördag 25 november 2017

Det är alltid något att göra.

Som sagt var, det är för det mesta alltid något att göra men under november har jag varit ledig och längta nu efter att få jobba inom kyrkan igen. Men det mest konkreta uppdraget hitintills som jag har erbjudits är en julotta i Nattavaara. 

Jag längtar i och för sig dit men den förmodligen myckna snön på gården längtar jag inte till.

Om jag nu inte för tag på en ny rem till snöslungan förstås, det skulle nämligen göra skillnad.

Jag var och hörde på min unga efterträdare i söndags i kyrkan, ja jag lyssnade också förra söndagen men då var jag i Mertajärvi skola och lyssnade på unge Ville som nu är präst i Karesuando ödemarksocken. 

Och liksom Laestadius var 26 år när han kom hit, så är Ville lika ung, så han har ju framtiden för sig.

Men det som finns att göra alltid är ju städning, rastning av hunden och laga mat samt diska även om jag då och då äter ute. Antingen utomlands eller på baren här på svenska sidan.

Och idag har jag också med snöskopan tagit bort en hel del snö, så att man kan komma åt bilarna, egentligen borde jag också tvätta men det är så tråkigt när man inte har egen tvättmaskin som jag har haft de sista 20 åren. 

Jag hoppas att jag får en installerad snart så jag slipper att skriva upp mig på listan i den gemensamma tvättstugan, det är alltid skönt att kunna tvätta hemma och då göra något annat. Jag vet inte hur många predikningar jag skrivit till tvättmaskinens surrande i bakgrunden. Ljudet har varit nästan meditativt och det kan ju passa bra när man funderar över bibelordet.

lördag 4 november 2017

Att landa på alla fyra!

I förrgår var jag ute med Pandy och då han just nu bor i Mertajärvi så var jag inne i skogen och rastade honom. Ja, Pandy är en mycket söt och charmig hund men. Fallen efter Ronja.

Och han föddes för drygt sju år sedan, så han är ganska stark för att vara en mellanstor hund. Den lilla vovven är en korsning mellan Lapphund och Boarder Collie. Och ser därför ut som en fårhund.

Nåväl, jag skulle rasta honom häromdagen men det hade mörknat och jag brydde mig inte om att ta på mig mina handskar. Och då gick det som det gick. Jag halkade på en sten slog i vänstra låret. Det kändes som om höften gick av. Plus att händerna kom in i den kalla snön. Nå, jag lyckades att ta mig upp från denna obekväma ställning och linka in med Pandy igen.

Sen blev det svårt att sätta sig i bilen för det gjorde så ont att bara lyfta in vänstra benet in i bilen men jag tog mig hemåt och tog en alvedon och lyckades sen hitta en smärtstillande salva som tydligen används av idrottsmän. Och det var faktiskt tur för läkningen har gått snabbt. Även om jag fortfarande känner av lite smärta i vänster ben men också i vänster arm.

Nä, nu skall jag snart gå ut med  Marmortass men det får bli en kortare promenad, efter det att jag smörjt in vänster ben och arm med den ovan omtalade salvan.

lördag 28 oktober 2017

Min hund Ronja in memoriam

Ja, till slut blev det nödvändigt att ta bort den nu tolvåriga hunden Ronja då hon fått en hel del ålderskrämpor. Det har varit en glädje att haft den fina tiken Ronja.

Även om det blev mycket bekymmer år 2010 då hon fick åtta valpar men också det gick och två av dessa finns ännu i min ägo. Fastän bara en av dom bor hemma hos mig,nämligen Marmortass  för tillfället.

Men det var Ronja jag skulle skriva om!

Det var en härlig hund som tyckte om att springa lös när vi var nere på udden i Mertajärvi men också på andra ställen. Jag kommer ihåg en gång då hon följde med till Juoksengi. Och då hade jag tänkt att rasta  henne men hon behövde väl göra ifrån sig. Så hon sprang till min förtvivlan ifrån mig.

Men när vi var klara med ärendet, så vem sitter vid bilen. Jo, Ronja! Hon visste vems hund hon var och var hon hörde hemma.

Jag kommer också ihåg promenader med henne på Sveriges nordligaste allmänna väg vägen mot eller från byn Maunu, det var härliga promenader som hon och jag gick där.

Då vi var i Nattavaara brukade vi gå runt byn och dessa promenader fortsatte vi med tills en knäskada som hon fått gjorde att vi fick inskränka dessa tills inte fullt så långa promenader.

Ronja var en jättefin hund och jag saknar henne mycket!

Förresten om ni läser i den Deutrokanoniska boken Tobit då kan ni läsa om en hund som välkomnar sin husse då han kommer hem efter en lång resa.

måndag 18 september 2017

Nu måste vi be för Svenska Kyrkan!

Problemet med Svenska Kyrkan och den partipolitiska styrningen ser inte ut att gå över den här gången heller. Det verkar som om Sverigedemokraternas inmarsch i olika sammanhang fortsätter och allt man gör för att stoppa dessa. Det gör att de i stället växer och växer.

Men då gäller det att se vad politikerna  har för värderingar och att vi måste be för att dessa våra folkvalda ser bortom partipolitiken. Den gamla Bondeförbundaren, ja senare Centerpartisten Rune Ignell. Men i grunden var han Bondeförbundare. Var mångårig ordförande i Kyrkorådet i Kvistbro församling,min hemförsamling. Han var också kyrkvärd i nästan 50 år.

Han berättade för mig att då de nya mandatperioderna började, sade han alltid till de nyvalda ledamöterna men också till de gamla. "Nu lägger vi partipolitiken åt sidan"

För honom var den kristna tron och kyrkan det viktiga, inte på vilken lista som han eller de andra valts in. Ja, lista och lista det var bara en lista men med möjlighet att stryka.

Vilket också gjordes någon gång, så att en kyrkligt intressera syföreningstant kom in i stället för den partipolitiskt valda. (Samlingslistorna var en avspegling av den kommunala listan, så att man skulle få samma mandat som där om inga strykningar förekom. Men jag kan ha fått detta om bakfoten).

Nå, vi får be för våra folkvalda i alla grupper att de sätter Jesus i centrum i sina hjärtan men också i de beslut som skall tas i Kyrkomötet. Och det vi borde göra nu det är att i hela landet bilda förbönsgrupper för vår Svenska Kyrka.

För väckelsen måste komma igång i vår kyrka och i våra hjärtan och något bättre sätt än bön och studier över Bibeln och dess ord känner jag inte till. Så,det är bara att sätta i gång.