måndag 18 september 2017

Nu måste vi be för Svenska Kyrkan!

Problemet med Svenska Kyrkan och den partipolitiska styrningen ser inte ut att gå över den här gången heller. Det verkar som om Sverigedemokraternas inmarsch i olika sammanhang fortsätter och allt man gör för att stoppa dessa. Det gör att de i stället växer och växer.

Men då gäller det att se vad politikerna  har för värderingar och att vi måste be för att dessa våra folkvalda ser bortom partipolitiken. Den gamla Bondeförbundaren, ja senare Centerpartisten Rune Ignell. Men i grunden var han Bondeförbundare. Var mångårig ordförande i Kyrkorådet i Kvistbro församling,min hemförsamling. Han var också kyrkvärd i nästan 50 år.

Han berättade för mig att då de nya mandatperioderna började, sade han alltid till de nyvalda ledamöterna men också till de gamla. "Nu lägger vi partipolitiken åt sidan"

För honom var den kristna tron och kyrkan det viktiga, inte på vilken lista som han eller de andra valts in. Ja, lista och lista det var bara en lista men med möjlighet att stryka.

Vilket också gjordes någon gång, så att en kyrkligt intressera syföreningstant kom in i stället för den partipolitiskt valda. (Samlingslistorna var en avspegling av den kommunala listan, så att man skulle få samma mandat som där om inga strykningar förekom. Men jag kan ha fått detta om bakfoten).

Nå, vi får be för våra folkvalda i alla grupper att de sätter Jesus i centrum i sina hjärtan men också i de beslut som skall tas i Kyrkomötet. Och det vi borde göra nu det är att i hela landet bilda förbönsgrupper för vår Svenska Kyrka.

För väckelsen måste komma igång i vår kyrka och i våra hjärtan och något bättre sätt än bön och studier över Bibeln och dess ord känner jag inte till. Så,det är bara att sätta i gång.

söndag 17 september 2017

Kyrkovalet 2017

Under ca. Två veckor har jag under någon eller några dagar i veckan suttit som röstmottagare i församlingshemmet Karesuando. 

Det har inte varit särskilt betungande.

I förtidsröstningen har det kommit en hel del folk och röstat och vi har varit tre som delat på den bördan. Även om kanslisten fått göra det mesta jobbet.

Då det är hon som haft befogenhet att skriva ut dublettröstkort till dom som glömt sina eller befinner sig utom sin hemort. Men det har gått bra, och vad jag vet har vi inte haft samma problem som de tycks ha haft i Stockholm,

Ni kan läsa om detta i tidningarna. Antingen på nätet eller i papperstidningen när den kommer ut.

Också i dag har vi suttit jämsides eller lite vid sidan av för att ta emot det som förr kallades för poströster. Alltså från andra delar av pastoratet eller från andra pastorat.

Även andra delar av landet och det var inga problem med detta, det gick bra det också.

Nu återstår att se om de sekulära partierna kommer att vinna valet med S,C och Sd. eller om det bir de mer kyrkliga nomineringsgrupperna som kommer att vinna på det höga valdeltagandet.

Rösträkningen blir alltså spännade mer spännande än på många år

onsdag 13 september 2017

Rönnarna bär mycket bär också i år!

Löven börjar falla från våra träd, aspen och björken och så börjar också skvatrammen att dofta, det är en jättehärlig doft. Ja, jag skriver doft eftersom det handlar om doft och inte lukt eller os.

För denna härliga växt doftar gott.

Men ett träd där löven brukar vänta  vänta med att gulna är rönnen och det ser ut att bli mycket rönn i år på träden här på Karesuando prästgårdstomt och då får vi väl förvänta oss lite snö eftersom rönnen här uppe inte vill bära två bördor. Tung snö och tunga klasar av rönnbär. Om nu inte fåglarna äter upp bären och samtidigt skaffar sig en rejäl fylla.

I mina hemtrakter i Närke (När skall jag komma dit?) säger man dock att när det blir mycket rönnbär så blir det en vinter med mycket snö.Den gamla tidningsjournalisten Edvin Lindholm, signaturen Lindo, skrev så en gång i en krönika i sin serie "Alla tiders Västernärke"Och fick till svar av en från Jämtland ditflyttad gentleman att han aldrig hade hört att det var ett gammalt tecken som Lindo hade skrivet i krönikan utan att rönnen inte kunde bära två bördor.

Jag vet inte hur det utvecklades för det är nog över 30 år sedan detta utspelades i Nerikes Allehandas spalter. Men en sak vet jag och undrar över. Och det är varför dessa krönikor inte getts ut i bokform?

Eller har de det? Någon som vet?!

Hösten har varit tema några gånger på den här bloggen och jag tycker att det är skönt att vi har så väldefinierade årstider här uppe i norr. Ja, kanske inte våren för där brukar vinter gå över i sommar på direkten. Även om samerna talar om de åtta årstiderna

Men sommar höst, vinter och den tidiga  våren kan man urskilja ganska tydligt och då kan man tacka Gud för detta, att vi får uppleva dessa guds under som de skilda årstiderna utgör.

Var och en med sin särskilda charm.

Förresten visste ni att höst betyder samla det vill säga hösten är då vi samlar in skörden från olika växter i naturen. Hösten är alltså samlartiden och det är också därför tacksägelsedagen ligger på hösten. Då potatisen tas upp, äpplena och andra frukter samlas in. Honungen slungas för att sen antingen skickas till Mantorp eller tappas och sätts i glasburkar med bigårdens namn.

Också det är Guds gåvor, läs eller sjung Psalm 168 i Psalmbok 86 och då speciellt vers 2.

See you later!


Livet är fullt av underligheter!

Och en sådan är hur jag kan ha så många läsare i Ryssland av alla länder på jorden.
Mer än jag har i Sverige!

Nå, det är bara att tacka dessa för att de tycker om att följa min lilla blogg, tack för att
ni finns och Gud välsigne eder. (Märkte ni att välsignelsen är i konjuktiv)

tisdag 12 september 2017

Det är många av våra kända artister och kulturpersonligheter som nu går och dör!

Jag tänkte först skriva "som gått bort" men det är ju egentligen en mildare omskrivning en så kallad eufemism som man då använder. Det mer brutala ordet är ju död.

Människor går och dör och då hjälper det inte hur känd och älskad man är, döden infinner sig i vart fall dom helst. Dit kommer vi alla en gång.

För en del kommer den tidigt, till en del kommer den sent i livet.

Men som kristen har man ju ett hopp om det eviga livet och att vi har någon som verkligen tar sig an oss människor. En som torkar våra tårar, en som tar på sig våra bördor, en som finns med under vår livsvandring, här på jorden!

Jesus Kristus!!!!!!!!!!!!!!

Men vad hjälper det om man vinner hela världen om man förlorar sig själv och meningen med sitt liv och jag har en känsla av att många av dessa kulturpersonligheter inte har något som bär dem genom svårigheter i livet.

Det är ju så att vi i vårt land har gjort oss urarva vårt eget arv, den kristna tron har genom den förda politiken marginaliserats och på vissa ställen som i huvudstaden nästan eliminerats.

Det är inte bra!

Den kristna tron i den evangeliskt-lutherska tappningen har ju burit oss genom genom de sista 500 seklerna och innan dess i den romersk-katolska form.

Alltså som en provins inom västkyrkan, vilket ju svenska kyrkan fortfarande är!

Kristus erbjuder oss att komma till honom, att omvända oss till honom och låta honom slå följe med oss på vår livsvandring..Han kallar oss som han en gång gjorde med apostlarna och de andra lärjungarna. Apostlarnas gärningar är ju ännu inte avslutad för också du som läser detta är kallad till att vara en Jesu lärjunge men också som alla människor till en dom.

Dock får man med Lasse Lucidor hoppas att;

Domen fruktar jag väl stort,
eftersom jag illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer 
att min broder Jesus dömer.

Det är just nu allt för tillfället, men det kanske kommer mer sedan.



Hur mina läsare är utspridda i världen.

 
Sidvyer
Ryssland
105
Sverige
61
USA
10
Rumänien
3
Ukraina
3
Frankrike
2
Portugal
2
Tyskland
1
Finland
1

måndag 11 september 2017

Radioandakterna finns ännu kvar!

Jag lyssnade på radio i dag och det talades mycket om Hans Alfredssons död och vad han har betytt för Sverige och den svenska radiounderhållningen. Där talades det om bl.a. om sketchen Pastor Jansson. Prästen som inte kunde de 10 budorden men som hade sett filmen.

Det var mycket prat om hans kulturgärning men så kom det några reflektioner att lägga på minnet, nämligen sketchen om Pastor Jansson gjordes ju under en tid då kyrkan betydde något för gemene man. Många ungdomar  konfirmerades och.Man nämnde något på 90% av alla ungdomar.

Men det innebar också att man rustades för livet, man fick lära sig vad som var rätt och fel eller med andra ord en biktspegel. Men det var kanske bara på västkusten och här uppe i norr som det fungerade på detta sättet.

Men trots detta hade man en moralisk kompass som många nu tycks sakna då vi gjort oss urarva vårt eget kulturella arv. Och kyrkan avlövats från tro.

I programmet som jag lyssnade till sades med ett föraktfullt tonfall. "Radioandakterna finns ännu kvar" Underförstått, tror jag, inte så länge till. Jag hoppas att jag har fel men det var så jag uppfattade detta.