Gott Slut och Gott Nytt År!

 Då är vi inne på de sista skälvande minuterna innan 2020 går till ända, jag sitter och har hört ljuden från den Finska sidan av smällare. Och snart börjar det väl här då klockan går mot midnatt och dyngs samt årsskifte.

Marmortass är inte speciellt rädd för raketer och smällare annat var det med hans mamma Ronja, hon var väldigt skotträdd. Men det är inte Marmis som tur är.

Det blir inte mer än så i dag, så Gott Slut på det gamla året.

 OCH

GOTT NYTT ÅR!  

Åkerspöke

 Jag sitter här i polarnattens minimala ljus och funderar på en teaterföreställning som jag såg på den tiden det fanns T.V teater, det handlade om ett resaande teatersällskap. Det hade gått dåligt men man hade engagerat en ung man med teaterdrömmar. Handlingen utspelade sig under 1800-talets mitt.

Den unge mannens far var inte glad åt sonens beslut i pjäsen så han kom dit för att ta hem sonen och som sagt var var det inget teaterstycke som hade funnit nåd inför publiken. Men då pappan kom och skällde ut sonen då pjäsen pågick. Då brakade applåderna lös. 

Ett av pappans ord till sonen var att han bar sig åt som ett åkerspöke och det är väl ett härligt ord som vi då och då kan behöva om vi behöver ett pejorativt ord någon gång men då bara till rollfigurer eller skall vi säga karaktärer inom teatern.

För vi vill väl inte säga till någon levande människa att han eller hon ser ut som ett åkerspöke

Sitter och väntar

 Då sitter jag ännu en gång i Församlingshemmet och väntar på att tiden skall gå och passar på att göra några småärenden samtidigt. Kl. 18.00 är det församlingsråd så det är därför jag försöker göra undan en del småärenden. Det är ingen allmän sammankomst och det kommer att vara glest mellan stolarna. Så smittspridningsrisken torde vara minimal.

Mycket i kyrkan sker nu digitalt också gudstjänsterna och vi började i söndags, ja egentligen tidigare men då med eget material förut har vi lånat från Vittangi då Vittangiherden varit här. Och då vi bara får var åtta i kyrkan på gudstjänsterna. Det är väl bra att man är försiktig.

Kallare nu

Under morgonen var det-10 grader så nu ser det ut att gå mot vinter, det ser alltså ut som om det nu går mot den riktiga vintern men i Nattavaara är det snön som fattas. Det finns i och för sig snöfläckar här och var sen de sista snöfallen men den mesta snön har smält bort. I Karesuando för att inte tala om Mertajärvi är det dock något mer snö. Annars brukar det vara tvärtom att Nattavaara har mer snö än Karesuando. Förmodligen för att man i Gällivaretrakten är närmare skanderna, den skandinaviska fjällkjedjan.

Vi får se om det blir något mer skrivet idag, kanske, kanske inte!

Tjänstemannaansvaret måste återinföras.

Här uppe i norr vill vi gärna att det skall vara kallt på vintern, mellan -10 till -15 grader vilket gör att det inte blir halt när man kör bil. Vilket kan var skönt både för den som kör och fotängare av alla de slag. 

Till exempel de som liksom jag är ute och rastar sin hund då och då.

Nu under denna vinter är det också en annan sak som vi funderar på, nämligen hur skall vi skydda oss från Cove 19, denna förskräckliga och dödliga influensa som tar död på både gammal och ung. Åtminstone vissa människor som får mycket svåra symptom  och vi vet inte vilka dessa är som får dessa. 

Det kan vara både gamla och unga men i vårt land har ju många i den allra äldsta åldersgruppen struket med, då de styrande inte haft vett att hålla beredskapslagren uppdaterade och till på köpet under själva pandemin kasserat kanske användbart material med motveringen att det var för gammalt. 

Man borde väl i stället gått igenom materialet och sett efter vilket som var användbart och använt detta i stället för att sjukvårdspersonal fått göra egna sådana av kaffefilter och gamla obegagnade overheadblad.

Detta visar på att det en gång avskaffade tjänstemannaansvaret måste återinföras men också att JO och JK ämbetena också dessa måste förstärkas. De skall vara en slutstation inom den juridiska hierarkin som de var förut och inte en trappa upp i denna.

Klimatet

Kanske borde man tala mer om klimatet, jag läser på Dag Sandahls blogg dagsländor att han har funderingar om just klimatet. Det har jag också och då baserar jag mina funderingar på en bok av Racher Carson. Ni vet hon med Tyst Vår. I den boken finns ett kapitel Havet som världstermometer och där berättar hon om den svenska oceanografen Otto Pettresson som gick igenom vissa händelser under historiens gång. Exempelvis katastrofer som vulkanutbrott och konstiga väderleksändringar och hur det har påverkat historiens gång. Som exempelvis folkvandringstiden som ställde det Romerska riket på ända. 

Det är då Västrom går under och nya stater etablerar sig inom rikets gränser då den Romerska adminitrationen kollapsar under trycket.  Både i Gallien och Spanien. Nordafrika går också förlorat tills det under Östrom åter kommer under Romersk administration.

Nu hat jag inte riktigt i minnet hur Carson och Ottosson skriver om detta då jag har boken ca 30 mil från den plats där jag är nu. Men gå till Biblioteket och låna den för trots att den kom ut på svenska 1955 och jag tror 1949 på oirginalspråket amerikansk engelska så håller den för både två och tre omläsningar.

Nu är snön här och med den vintern!

Så kom då den väntande snön också i Karesuando eller snarare först i Karesuando, det övriga landet kommer nog snart efter vad det lider. Det blir kallare och kallare och så blir det så att säga mörkare och mörkare. Och här i Karesuando brukar ju solen vara borta från Luciadagen den 13 december och till den 13 Januari. Också i år lär det väl bli på detta sättet om inte något omvälvande i tiden kommer att ske.

Vad nu detta skulle vara!

Det är dock gott att denna dag vara inomhus då det är fuktigt och kallt ute, det är ungefär som då jag bodde i Kungliga Huvudstaden några år, vintrarna där var kalla på ett inte allt för behagligt sätt. När jag flyttade norrut efter en sejour på drygt sex år i Eskilstuna så var temperaturen kallare men det kändes inte så eftersom fukten var borta. Det var alltså fukten som gjorde att man frös så väldigt nere i landet. Även i inlandet som ju Eskilstuna måste sägas vara.

Vi får se om jag kommer på något mer att skriva om för nu tänker jag ta mig en tur ut på byn för att se om jag kan få någon förning tills i morgon.

Vad skall vi tala om den här veckan? Kanske om Judas brev?

 Det verkar som om massmedia i vårt land har hakat upp sig på en enda person i hela världen. Nej det är inte Jesus, inte heller Muhammed och Muhammedanerna. Inte ens Putin. Nej det är Donald. Inte den där ankan ni vet som kallas Kalle på svenska. Nej det är USA:s President Donald Trump som de svenske massmedierna ser på med en blandning av avsky och fascination mest det förra. 

Och nu när Presidenten drabbades av Cove 19 står skadeglädjen i våra massmedia högt i tak och då speciellt i de av staten betalda media där journalisterna mer eller mindre gläds åt att Presidenten fått viruset i sin kropp. För att inte tala om kommentarerna under artiklarna.

Ja man undrar var får folk allt ifrån tills man kommer ihåg att vi lever i en fallen skapelse och elakheter och illasinnade kommentarer är vad vi alla har att vänta oss av varandra. Trump har ju själv inte varit dåligt på detta men det är ingen orsak att fortsätta på den linjen. 

Man kan ju läsa i Judas brev i Bibeln  vers 9-10 om detta.  Jag citerar inte utan den som så önskar bör kunna slå upp dessa verser och läsa i sin egen Bibel om man har någon, annars är det ett utmärkt tillfälle att skaffa en egen sådan.

Höstens tid, Lär du mig skog att vissna glad.

 Dagens texter i evangelieboken hade överskriften Enheten i Kristus och i dag fick vi träffa Marta och Maria, två systrar som Jesus brukade besöka. Ja de har en bror också Lasarus. Honom som Jesus uppväckte från de döda men i dag omtalades han inte i evangelietexten. Läs gärna texten i Bibeln, ni möter dessa personer i Lukasevangeliet. Jag säger inte var, så leta reda på denna berättelse får ni göra själva. Det kan vara en god övning att lära sig hitta i den Heliga Skrift.

Att vi kommit så långt in i trefaldighetstiden innebär också att hösten är inne som jag också skrev för någon blogspost sedan. Och nästa söndag infaller den söndag som i vår kyrka brukar kallas Höstens Påskdag för att sedan följas av Mikaeli och Tacksägelsedagen. Den sista är en relativ nykomling i vårt svenska kyrkoår sen ungefär 200 år tillbaka. 

Också nästa vecka under Höstens Påskdag  skall jag leda gudstjänsten i Karesuando Kyrka.

I dag söndag 20/9 ledde jag gudstjänsterna i Karesuando Kyrka samt i Raataamagården i Saivoumoutka där jag talade om de två systrarna Marta och Maria där jag också nämnde vad Mäster Eckardt en medeltida lärd skrivit om denna episod då Jesus vandrade med sina lärjungar på jorden och då mötte olika människor som Marta och Maria.

Hösten har kommit, ruskatid!

Ute är det höstgult på träden, nu gulna lund och lid (psalm 203) som vi sjunger i en av de få höstpsalmer som finns i vår psalmbok (och 304), ja egentligen är det väl de enda som i alla fall jag känner till. Förmodligen finns det väl flera. Och 304 handlar ju om människolivets höst, en psalm fylld av en mystisk längtan till evigheten och himmelen.

Men en ny psalmbokskommitte borde ta och be diktare och psalmförfattare skriva psalmer och visor just för höstens tid. Det är en årstid som tycks vara glömd av de olika psalmbokskomitterande som funnits i vårt land under århundradenas lopp.

Kanske något eller några  som passar för gudstjänsterna runt tacksägelsedagen. Alltså höstens tid då vi människor  tar vara på jordens håvor men då träden gulnar och fäller sina löv för att sedan gå in i vinterdvala.

Tolle Leg, tolle leg, tag och läs, tag och läs.

Ibland så är det tillfälligheter som avgör vissa saker, en del sf-författare är väl de som mesta har beskrivet detta problem. Att en tillfällighet gör att man träffar någon som sedan får betydelse för  livet. Exempelvis (före coronan) du står i en kö och helt plötsligt börjar en kvinna att nysa.

Ni kommer i samspråk och blir bekanta med varandra och sen efter en tid blir ni vänner och kanske efter ännu en tid så har du och hon bildat familj.

Och detta på grund av att ni en gång stod i en kö och hon har börjat nysa.

Och då kan man fråga sig, är detta en tillfällighet eller är det ödet?

En annan gång, ja nästan för 2000 år sedan så befinner sig en man, vi kan kalla honom för Augustinos  ( dör det heter han) i en trädgård i staden Rom. Han är starkt beråd eller som vi skulle säga i en kris. Han har talat med några vänner om den kristna tron som han har svårt att ta till sig.

Då hör han ett barn sjunga från grannhuset eller grannens trädgård Tolle Leg, tolle leg som om jag förstått det rätt betyder tag och läs, tag och läs. Augustinos ser det som en uppmaning till sig själv och går in och hämtar skriftrullarna och börjar läsa Nya Testamentet. Och kommer då till insikt om den kristna trons sanning. Sen blir han en av de stora kristna teologerna under senantiken då den romerske världsliga hegemonin över världen håller på att upphävas och en andlig hegemoni tar över genom kristendomens seger också då under folkvandringens tidevarv som nu har börjat.

Allt detta för att ett barn i rätt tid har börjat på en sång med uppmaningen Tag och läs, tag och läs.

Vad säger ni/vi om det? Är det också ödet, tillfälligheter  eller handlar det om något annat?

Spännande var mina läsare finns till exempel Irland

Jag ser att jag har 12 läsare på Irland, jag vet inte om det är hela ön eller endast republiken, nåja  det är spännande att se att jag har läsare också bland kelterna om man säger så. Och Skandinavien och Irland har ju också haft en del att göra med varandra under äldre tider under inte allt för fredliga förhållanden då våra förfäder gick på ledungsfärder både österut och västerut. Till de brittiska öarna men också till österut till Konstantinopel där de bildade Kejsarens livvakt väringagardet. De som tog sig till Irland plundrade väl mest men till slut lyckades man på Irland skaka av sig hotet från vikingarna och de kom inte tillbaka. Det gjorde däremot engelsmännen som till slut lade under sig hela Irland dock var den engelske kungen Kung också på Irland som dock till början av 1800-talet hade ett eget parlament som sedan slogs ihop med det englsk-skotska parlamentet i London.

Frigörelsen från England började efter första världskriget då den Irländska fristaten bildades av de södra delarna av ön och de norra delarna forsatte unionen med London men med ett eget parlament, Stormontparlamentet. De södra delarna var först ett dominion under engelska mornarken men i samband med   kungens abdikation och den konstituenella krisen   i slutet av 30-talet valde man också en president. Och efter kriget valde man att lämna samväldet helt.

Land Land hör Herrens ord!

Jag skall nu under december månad ta hand om gudstjänsterna i Karesuando församling. den församling där jag tjänstgjorde som Kyrkoherde i 14 år och sen som församlingsherde under det sista året efter min pensionering. Plus ett år till då jag efterträdde min efterträdare under ett år i väntan på en ny Församlingsherde. Nå, nu blir det väl i stort sett bara söndagens gudstjänster i väntan på att Pandemin skall gå över För vårt land verkar det ju vara på detta sättet.

Vem vet varför? Jag tror att det  beror det på det paraply av förböner som täcker vårt land där vissa kristna människor är väktare på Sions murar och tar sin förbönstjänst för land och folk på allvar.

Så därför mina vänner i kyrkor och samfund ta ordet på allvar och bed för Sveriges land och folk, det vill säga de människor som befolkar vårt land varifrån de än kommer. Infödda som främlingar.

Plättar och Pannkaka, kanske II

En fråga som jag var inne på för några år sedan var den om vad är plättar och vad är pannkakor? Det är väl ingen fråga av större dignitet men då jag ställde frågan i en facebookgrupp för några år sedan blev det straxt den största tråden i den gruppen och diskussionen blev het mellan de olika landskapen i de två länder där det talas svenska, Sverige och Finland.

I Sverige var det i norr som man kallade tunnpannakaka för plättar medan man i de södra delarna av landet helt sonika säger pannkaka om tunnpannkaka. Och om man kollar vilken kokbok som helst så ser man ju vad det skall heta. Finlandssvensvenskarna är nog mer benägna att hålla med de i Sverige i norr boende att kalla pannkaka för plättar. Dock förundrar det mig att vissa steker pannkakor då vi andra gräddar dessa. Ja mer har jag inte att förtälja om detta.

Söndag igen och tankar om kristen mystik.

Det är kanske min sista lediga söndag, då jag skall börja min tjänst igen som präst i Karesuando, det blir att börja lite smått med konfirmationsövning på torsdag och sedan själva konfirmationen på lördag och sen på det söndagens gudstjänst. 70+arna skall dock dock skyddas från allt för stora folksamlingar så det kommer inte att bli några förrättningar för mig som är 71 år och som  snart fyller 72 i slutet av november.

Jag håller fortfarande på med Fader Gunnars bok om mystik i den svenska psalmboken och jag har haft lite svårt just mystik för det begreppet har jag inte riktigt fått något begrepp om men kanske ha det lossnat nu när jag läst igenom boken sakta med många pauser. Jag inser nu att det är inte en bok som man kan ta sig igenom genom att sträckläsa den. Den är en bok som behöver många pauser och också många omläsningar. Men det kan nog gälla de flesta böcker.

Speciellt böcker om den kristna  andligheten eller spiritualiteten.

Nu tänker jag återgå till Fader Gunnar och hans bok sen får det väl visa sig vad jag skall göra i morgon. Söndagens gudstjänst följde jag idag från Missionsprovinsens Kyrka, Immanuelskyrkan i Göteborg. Intressant men nog skall man både se och höra prästen och de medverkande i kyrkan från en egen bänk i kyrkan. Sen har jag lite svårt att se en bild på den som predikar kanske på grund av uppenbarelsebokens ord. Men den saken kan vi återkomma till. För nu är det dags att koka kaffe och om man skall skriva om uppenbarelsebokens ord måste man tänka igenom vad som man vill ha sagt!

Och då kan det behövas en kaffepaus, eller hur!

Att glömma laga mat i lergryta

I dag tog jag fram en av  mina lergrytor, det var under morgontimmarna och jag hade tänkt att lägga i en fläskkarré i den. En fryst sådan för det är stört omöjligt att få tag i några andra sådana här i trakten.  Kanske finns det på finska sidan men där har jag inte varit sedan i våras eller kanske till och med förra året. Jag kommer inte ihåg.

Nåväl, trots att jag hade den mitt för mina ögon tog jag i stället fram Potatis och köttbullar  samt nyplockade kantareller. Plockade i affären i Kuttainen. För så här långt uppe i norr växer det inte några kantareller i skogen vad jag vet. Jag har i vart fall som helst inte vågat mig ut i en för mig okänd skog som också är känd för att ha en stor björnpopulation och även om björnar ser goa och mysiga ut vill nog både jag och Marmis min hund undvika dessa djur. Även om jag vet att han är inte farlig bara man är varlig. Men däremot kanske en björnhona med ungar skulle bli farlig vid ett möte i skogen. Även där, ja speciellt där skall man nog vara varlig, eller hur?

Det blev alltså igen matlagning i lergryta men det hoppas jag att kunna ta igen i morgon då jag tycker om att laga maten just i en sådan, det brukar bli så fin smak då inget ångas bort i en sådan tingest.

Jag håller fortfarande på med Fader Gunnars bok om mystik i den svenska psalmboken av 1937 och det går mycket långsamt för mig att läsa men det är bra för om man skall kunna begrunda vad man läser, då är det bra att ta god tid på sig och läsa långsamt. Jag har ju en benägenhet att läsa för snabbt så det känns skönt att jag dragit ned på trakten.

Den stundande natten.

Klockan går som sagt var mot natten, då det om ca. två timmar är midnatt, det påminner mig om att i går så hörde jag på radion någon som frågade vad dom skulle göra under eftermiddagen och klockan var då efter 17.00 det vill säga i min värld så är det kväll efter klockan fem och innan dess är det eftermiddag.

Men det här med tider kan vara nog så knepigt då vi beroende på var och med vem och vilka vi växt upp med kan ha olika defenitioner var vi är på dygnet. För den ena så slutar eftermiddagen 17.00 och för den andra är det kanske 19.00.

Nå natten stundar och nu är det mörkt ute nu när vi närmar oss september månad, det är ju nu de sista dagarna i augusti och nu stundar natten då vi skall sova.

Funderingar när natten går mot morgon.

I går kväll tog jag och kokade ett väldigt starkt kaffe, det skulle jag nog inte ha gjort och därför sitter jag uppe vid datorn då det är stört omöjligt att sova. Jag har i och för sig Fader Gunnars bok  Mystik i Svenska Psalmboken framför mig och läser i den lite sporadiskt sisådär.

Det är en trevlig bok och det är 1937 års Psalmbok det gäller, även om han fick uppleva 1986 år Psalmbok, han blev ju nästan hundra år, så tror jag inte att han skrev om mystiken i denna. Och jag tror utan ha riktigt belägg för detta att det mesta av den mystiken som fanns i 1937:an mer eller mindre rensades bort av den psalmbokskommitté som sen resulterade  1986 års psalmbok. Kanske kommer en del av de utrensade psalmerna tillbaka i den psalmbok som kommer härnäst.

Vem vet?

Det är dags att göra ett nytt försök att sova nu när klockan är 04.00 på morgonen, vi kanske hörs av senare i dag här på bloggen. Jag har ju ändå en del läsare i världen. Rätt så många i den nya världen till och med vad jag förstår och det är ju kul. Natti,natti go vänner!

Snart dags att gå till sängs

Vi får se vad den här drapan leder till, det händer då och då att jag planerar att skriva om något ämne men sen tar kanske en bisats  tag i mig och det som jag ämnade att skriva glöms bort eller får ligga tills någon annan gång. Kanske är det så när man författar någonting. Man styr inte riktigt själv utan det blir ämnet som styr vad som kommer ut på pappret eller skall vi vara moderna och säga skärmen.
För nu i vår elektroniska  tid handlar det nog om vad som kommer upp på just skärmen.

Nå, rubriken som jag satte när jag började denna drapa var Snart dags att gå till sängs och vi får de om det som jag kommer att fortsätta att skriva gör skäl för den rubriken eller om jag skall hitta på någon annan överskrift.

Detta med överskrifter eller benämningen på en bok, alltså dess titel kan ju ge många författare huvudbry för att inte tala om läsaren. Ett kyrkligt exempel på detta är den titel som han gav sin bok om nådens ordning. Den heter helt enkelt Dårhushjonet vilket är en mycket märklig titel på en bok om dogmatik eller vad man skall kalla hans teologiska testamente.

Nåja det är snart dags att gå till sängs och efter att ha tagit kvällsmedicinen, ja jag är ju i den åldern att jag inte är ensam. Jag har sällskap av en del krämpor. Och vem har inte det när han eller hon har uppnått den aktningsvärda åldern av 70 år som jag har gjort.

Nu återstår tandborstningen och sen completoriet sov gott och bädda ordentligt om er genom att be er aftonbön. Natti,natti!

Revolution i Vitryssland.

Det verkar som om det är en revolution på gång i Belarus eller som vi svenskar säger Belarus, man får en känsla av 1989 när man läser och ser de enorma folksamlingarna i huvudstaden Minsk. Där man demonstrerar mot den sedan 26 år sittande Presidenten. Det verkar som om det är slut med hans regim då folket äntligen har sagt ifrån. Man får hoppas att det blir en fredlig övergång till verklig demokrati i stället för denna auktoritära stat som påtvingats det vitryska folket.

Ordenshuset i Mullhyttan ligger mig varmt om hjärtat.

Nu undrar kanske mina vänner i norr, vad detta är för plats och vad är Ordenshuset i Mullhyttan för lokal egentligen. Och var ligger denna plats. Det går att hitta Mullhyttan på Wikepedia så om någon vill veta mer går det bra att goggla fram dessa uppgifter. Och det kan man göra själv.

Ordenshuset byggdes en gång som föreningslokal för Nationagodtemplarorden vilket senare blev NTO eller fullt utskrivet Nationatemplarorden. Alltså en av Sveriges olika Nykterhetsorganisationer och det var i dessa som många fostrades i den svenska demokratin.

Även frikyrkorörelsen och arbetarrörelsen med vidhängande studieförbund var delaktig i detta. Också vissa sidoorganisationer till Svenska Kyrkan fanns med i detta arbeta framförallt i missionen för att inte tala om Lutherhjälpen.

Till detta Ordenhus åkte jag upp till Mullhyttan var onsdag då det var ungdomsverksamhet på 60-talet efter sen jag fyllt 15 år och fick lov att  köra moped. Nå vi var en massa ungdomar som samlades där dels de från byn dels några utanför byn.  Det fanns olika verksamheter schackspel och Ishockeyspel, de där som hade pinnar som man skulle vrida om och spela med plåtfigurerna på planen.

De första åren hade också Karl Erik Andersson (KEA) hand om biblioteket i Ordenshuset en verksamhet som sen tyvärr flyttades till skolan viket gjorde att det blev en kategoriklyvning. De äldre låntagarna följde med till skolan och ungdomarna blev kvar i Ordenshuset.

Det gick några år och sen blev jag så småningom ordförande i Logen och såg då behovet att rusta lokalen. Det var inte lätt eftersom jag då var extremt blyg och hade svårt att hävda mig inför auktoriteter. Men det blev i alla fall en upprustning så småningom  men då hade jag börjat på den almänna linjen på Karlskoga Folkhögskola och forsatte sen på Fritidsledarlinjen där.

Men just för att jag har så mycket minnen från Ordenshuset både positiva och negativa så ligger den lokalen mig varmt om hjärtat. Det finns mycket ungdomsminnen därifrån och jag är nog inte ensam om att ha det så. Om någon därifrån vill kommentera så gör det!

Orsaken till att jag skriver om denna lokal beror på att jag på Facebook såg att det hade blivit en slags lokal där Begravningskaffen och liknade arrangemang numera anordnas vilket ju är bra då Ordenshuset då får leva vidare. Det verkar fungera ungefär som Svensk Kyrkans Församlingshem utan att vara knutet till vare sig till kyrka eller frikyrka. Det är fortfarande en sekulär samlingsplats precis som då jag bodde i trakten, då detta var den enda profana samlingslokalen i den delen av bygden. Precis som nu alltså!

Vi säger så!

Att ta sig en lur efter maten och tankar det leder till.

Jag tog mig en lur i soffan, inte en telefonlur utan jag tog och lade mig en stund efter middagsmaten. Ni vet den där stunden mitt på dagen vid 12.00-tiden  då man har ätit sin mat och känner av eftermiddagsnarkosen. Och bara vill gå att lägga sig och ta sig just en sömnstund eller med andra ord en lur mitt på dagen.

Det brukar vara en ganska så skön stund och man är lite mer utvilad efter en stund sedan man vaknat. I och för sig känner man sig ibland ganska seg just när man vaknar men det brukar gå över efter en stund åtminstone känner jag det så.

Om någon undrar? Så äter jag inte lunch, jag äter Frukost (i bästa fall), Middag och Kvällsmat, Ibland i stället för Kvällsmat dock Kvällsvard. Den viktigaste maten är dock kopplat till den andliga maten, den mat man får i sig i kyrkan eller i samtal med andra kristna eller genom Bibelordet direkt.

För att inte tala om det som Katekesen säger Bönen det vill säga hjärtats samtal med Gud, detta samtal är ju en viktig dialog med den Treenige Guden själv Fadern,Sonen och Den Helige Ande.

För oss i vår Lutherska och därmed intellektuella tradition har detta varit och är en svår omställning i vårt andliga liv då vi inte vet hur denna dialog skall gå till.

Vi ber gärna men lyssnar vi till vad Gud säger oss?

Här tror jag att jag inte bara talar för mig själv utan här är jag nog en talesman för många inom vårt Lutherska samfund och dess väsende.

Gamla intriger i äldre Svenska Psalmböckers tillkomst

Den psalmbok det gäller är den från 1937, den man var så noga med att den skulle anknyta till den gamla psalmboken från 1819. Den som redigerades och utgavs  av Davidsharpan i Norden som man kallade Johan Olov Wallin. Då den gavs ut var det en avslutning av en lång process, kommer inte ihåg hur länge, men Samuel Ödman var med i denna process till 1811.Då wallin bestämde att alla sammanträden skulle hållas i Stockholm. Vilket gjorde att Ödman på grund av sin sjukdom inte kunde vara med på dessa sammanträden.

Kanske var det just därför Wallin bestämde att sammanträdena i psalmbokskommiten skulle ske i Stockholm då Ödman p.g.a. sin sjukdom inte kunde lämna sin bostad i Uppsala. Det är inte första gången man gör så mot en besvärlig ledamot i vilken förening eller vilket sammanhang som helst och förmodligen inte heller den sista.

Nå jag hade tänkt skriva om mystik i 1937 års psalmbok men det får bli en annan gång.

Vart tog det vägen?

I går skulle jag skriva eller snarare sätta in ett inlägg, vad det handlade om kan göra detsamma. Men dets om hände var att inlägget bara försvann rakt ut i ingenting, så frågan är vart tog detta inlägg vägen? Hamnade det på någon annan plats i cyberrymden? Eller? Ja, var eller vart?

NU-metoden! Böcker med insprängd engelsk text.

För några år sedan träffade jag en i Gällivare och vi talade om språk framförallt engelska språket. Hur det var att lära sig detta språk en gång i tiden.

Och framförallt att upprätthålla språket när man en gång har lärt sig detta underbara språk som man kan klara sig överallt i världen med. 

Till och med på vissa ställen i Fankrike.

Vi kom fram till att vi hade vissa gemensamma referensramar framförallt hade vi eller snarare våra föräldrar råkat ut för försäljare av viss böcker från ett visst förlag Niloé förlag. (Undrar om det finns kvar?)

Detta förlag gav ut serier böcker med fransk och engelsk text insprängd i textmassan, alltså det var en engelsk serie och en fransk serie av böcker.

Ca. 50 stycken av världslitteraturens klassiker.

Det var i den bokserien som jag lärde mig engelska.

Den engelska bokserien började med Robinson Cruse och det var ganska få meningar på engelska på var sida och den svenska texten fanns som fotnötter längst ned. Det var 50 böcker på 140 sidor var. Men en del böcker var uppdelade i två volymer bl.a. Jules Vernes ”En världsomsegling under havet.” Den boken var för övrigt komplett med scener som man annars brukade plocka bort i de vanliga svenska upplagorna.

Och det var också i den serien som man kunde läsa om Tom Browns skolliv. En berättelse om hur det var på en engelsk internatskola på 1800-talet.

Jag har fortfarande kvar dessa böcker så jag tog med dessa då jag flyttade hemifrån föräldrahemmet

någon gång på 70-talet. Och det händer också att jag läser någon av dom. Jag var den enda av barnen som var intresserad av just dessa böcker både under uppväxten och sen senare i livet också.

Det  innebar också att man kom i kontakt med det som man kan kalla världslitteratur redan i barnaåren och även senare i livet. Jag tror att jag inte hade brytt mig om att läsa de stora ryssarna om inte grunden lagts genom dessa böcker.

Samuel Ödman

Jag borde fortsätta på att få salen i ordning men den springer inte bort så jag kanske sätter mig på trappan med en kopp kaffe och fortsätter läsa om Donau. Kommer man ingenstans får man göra utflykter i böckernas värld. Och tänka på att salig Samuel Ödman lämnade inte sitt hem och rum på 30 år men ingen kände världen bättre än honom eller som det sades.

När han inte kunde komma till världen drogs världen till honom. Det var en underlig feber som gjorde honom sängliggande men han drog till sig många människor både i Uppsala och annorstädes ifrån.

Många mycket långt ifrån både från Europa och längre bort.

Just genom detta och genom läsning om de platser han inte kunde ta sig till vidgade han sina vyer trots att han var instängd i detta rum i tre decennier. Han lär dock ha gjort ett försök att ta sig ur sin fångenskap då någon hade hittat en sällsynt blomma i hans trädgård men ha fick ge upp då febern ansatte honom än en gång på den obetydliga promenaden.

Ett märkligt öde av en av våra psalmdiktare men också ledamot av psalmbokskommittén till 1814 som jag här vill lyfta fram. Kolla gärna i slutet av psalmboken där författarna namn skrivs så hittar ni honom och vilka psalmer han skrivit eller bearbetat den gode Teologie proffesorn.

Om Donau!

Just nu håller jag på att läsa en bok om Donau, den boken alltså ligger en bit ifrån så just nu kommer jag inte ihåg författarnamnet men det kommer nog om en stund. Det vill säga om jag orkar resa mig ur stolen och gå några steg. Jo det orkade jag!

Författaren heter Claudio Magris och han skriver om Donau, en gång centraleuropas pulsåder  men också dess livsnerv. Det skall bli spännande att följa med honom från de olika källorna i Schwarzvald och till utloppet i Svarta havet. Visste ni förresten att Donaus källa börjar i en liten vattenränna av trä där floden Berger börjar. Åtminstone enligt de som bor där.

Regnet det bara öser ner!

Jag undrar om ni kommer ihåg 2018? Vi som bor lite norröver var väl inte så drabbade av torkan för det kom en och annan regnskvätt. Så pass mycket att höet växte här uppe åtminstone i Nattavaara för där växten det hö på ängarna nedanför huset. Problemet var bara att där hade man slagit hö föregående år så det var svårt att skörda det nya höet utan att få med det hö som höll på att förmultna.

Detta problem finns inte i år utan här har regnet kommit regelbundet och då kanske lite för ofta men det växer så det knakar i markerna, jag ser det på tomten här ute. Och när jag och Marmis var ute vid sextiden så regnade det så att både han och jag blev blöta. Mest jag tror jag för jag var tvingen att byta både byxor och skor eller snarare att ta av skor och strumpor och lägga dessa i tvättkorgen.

Jag hoppas morgondagen blir bättre och torrare än i  dag för en liten paus i regnandet behöver vi, så tycker i vart fall jag.

Tor var ute och körde med sina bockar i dag.

Han körde så att det både dundrade och blixtrade så det stod härliga till men också så att strömmen försvann under en stund och detta trots att jag öppnat en Bullens Pilsnerkorv och lagt i en kastrull. Lite hänsyn hade han ju kunnat visat mig i och med detta.

Men det kanske var för mycket begärt av en gammal Asa-gud på dekis.

Nu fick jag vänta på min kvällsvard just för att han behagade att låta blixten slå ned och dra av kontakten så vi blev utan ström, det var ju inte bra eller hur?

Själaspis!

Jag har haft för avsikt att ta och läsa något av evangelierna i sommar men det verkar inte bli av, inte på grund av bristande intresse men mest för att jag inte kommer mig för och i dag var det ju gudstjänst i Karesuando Kyrka så därför pallrade jag mig dit och lyssnade på min efterträdare Ville Niva som predikade om efterföljelse. Vilket han gjorde bra.

I morgon har jag tänkt att jag och Marmis skall ta en sväng söderut, till Nattavaara och residenset där. Jag har ju också en del jobb att göra där. Men innan jag åker får jag väl höfsa till det här i lägenheten i Karesuando. Men jag skall ju snart tillbaka så det får väl bli lite översiktligt.

Men jag har också börjat med lite Själaspis nämligen genom att gå igenom Fader Gunnars bok Mystik i Psalmboken. Den psalmbok det gäller är 1937 års psalmbok där han går igenom mystiken i en del psalmer. Det är mycket intressant och lärorikt. Nu är det väl också så att mystiken går mer på känslan än på intellektet. Även också intellektet är viktigt i det sammanhanget också. Annars kan det bli som Ärkebiskop.em. K.G Hammar någon slags pseudomystik som inte bottnar i någonting.

Det är en intressant läsning och jag skall kanske kan ge några exempel från Fader Gunnar om psalmer eller snarare psalmverser som har det mystika och numniösa draget i sig men också då påvisa vem eller vilka som är psalmförfattaren. Det finns ju också andra exempel på psalmförfattare som har det mystika i sig som personer. Kanske är/var Willam Cowper en sådan då han skrev psalmer med inlevelse men ändå slutade på ett mentalsjukhus. Kan det vara så att västkyrkan i motsats till östkyrkan inte tar han om sin heliga dårar? Dessa som ger oss mycket  märgfullt själaspis för oss andra vanliga vedsågare att leva på.

Republik eller Monarki?

Ja det är frågan. Skall vi ha en Kung eller President för min del väljer jag hellre en Kung än en President för jag anser att den kungliga familjen både har gjort och gör ett gott arbete genom sitt PR för vårt land. Politikerna har väl snarare gjort ett dåligt jobb när det gäller detta och det ser man ju att det är uppenbart nu i Coronatider. Då Sverige mer eller mindre på grund av uteblivit politiskt hanterande gjort Sverige till en pariastat i Norden som någon engelskspråkig  tidning menar.

Och den enda som kan reparera detta är förmodligen Hans Majestät Konungen som återigen får hjälpa politikerna då dessa fallerar. Detta hade ingen President kunnat göra. För Konungen står över de politiska partierna också men framförallt i ett demokratiskt samhälle.

I vårt samhälle så står han också för stabiliteten och det bör han fortsatt få göra, så heja Tjabo du är bäst.

En regnig och myggrik sommar

Är det som sagt var, det är mycket mygg här i Karesuando men också svidare vilket är små små knott eller vad man skall kalla dessa små odjur. Myggen kan man kanske stå ut med då det finns myggolja även om jag inte tycker att de oljor som nu finns gör någon större verkan.

Den  bästa myggoljan komponerar man ju själv bäst med ungefär lika delar myggolja och beckolja en slags restprodukt från det man utvinner tjära om jag förstår det rätt. Då luktar man både gott och blir av med di himskanste blodsugarna.

Och då blir det ju också uthärdligt att vara ute i Guds fria natur.

Jag skrev ju häromdagen att jag hade tänkt mig att jag skulle ta och sätta mig att läsa lite någonstans just ute i den fria naturen men ännu har det inte blivit av och detta får jag nog skylla på myggen som
inte vill lämna mig och mitt söta blod ifred. Men då jag nu både tänker införskaffa både beckolja och djungelolja så kanske det med en gasdriven liten  myggskrämma kan bli av.

Kanske dags att dricka kaffe och läsa Psalm 23.

Jä då är det dags att sätta sig kanske utomhus med en termos med kaffe i och sen ta och läsa en bok, kanske något av evangelierna även om det är annat som lockar då man är utomhus med en termos och kanske en och annan bulle.

Problemet stavas dock för min del på följande vis "typ 2 diabetes" för även om jag inte känner något obehag just för tillfället av detta kanske en viss oförsiktighet kommer att göra sig påmind framledes och det är ju dumt att strunta i diabetessköterskans varningsord. Vi har ju också skriftens ord om att vår kropp är den Helige Andes Tempel och detta tempel skall vi vara rädda om.

Det är en viktig lärdom också i vår tid, nåväl jag funderar på att åka till Karesuando Camping och se om man kan få en bulle och en kopp kaffe där, eller skall jag stanna hemma och fortsätta göromålen  som jag har här framför mig. Jag säger inte vad men det kommer att framgå så småningom hoppas jag.

Nåväl kanske blir det att jag sitter och läser en liten tunn bok från Semnos förlag om den 23 Psalmen i psaltaren. Då läser jag både en bibeltext och om den vilket inte är så dumt egentligen. Den har också underubriken en Herde ser på den 23 Psalmen. Den som börjar Herren är min Herde.

Prästens examensår i Bokhyllan?

Dag Sandahl frågar i dag på sin blogg Dagsländor om det är sant att man i prästens bokhyllor kan se prästens examensår. Det är kanske sant för vissa men inte alla. Och om jag är rätt underrättad så  har ju många kontrakt studiekonvent. 

Så var det i Rekarne kontrakt i Eskilstunabygden.

Här uppe i norr har det varit lite svårare med just detta, dels är samfälligheterna eller som det heter nu pastoraten geografiskt stora och i och med detta också kontrakten så det har varit svårt att vara borta på sådant av praktiska skäl. 

Jag tyckte om dessa samlingar för det gav mer att tänka på och gav också stoff till predikan men framförallt gav det stoff till att fördjupa den kristna tron, vilket ju är en förutsättning för att vara både kristen och präst.

Jag har också försökt att hålla teologin levande  dels genom att läsa teologiska och kristna böcker men också genom Bibelstudier. Det sista har jag dock varit dålig på, det erkänner jag. 

Och det får mig att tänka på den Lutherska prästen Wurmbrandt i Rumänien då han under en fängelsevistelse träffade några teologiska proffessorer  som också satt fängslade. 

Han upptäckte då att ingen av dessa var bevandrade i Bibelns värld så han fick mer eller mindre vägleda dessa vad som det står i Bibeln. Den teologi som de lärt sig var teologiska utsagor om ditt och datt men de hade glömt vad skriften hade att förmedla. 

Så har jag också tänkt när jag läst kristna böcker och funderat på varför går jag inte till Bibeln i stället för att läsa detta. Jag har ju också kommentarer som kan förklara om jag fastnar i något som jag inte  förstår eller också får jag som Luther lyfta på hatten och gå vidare.

Kaffekaffetåren den är bra!

Jag har ett litet fel på min gröna bil, det kan vara en säkring som inte fungerar och jag väntade på att en person skulle komma och hjälpa mig med det men han dök aldrig upp och sen visade det sig att han kommer i morgon i stället. Det innebar att då jag väntade tog jag och tvättade upp lite smutstvätt som jag haft liggande någon vecka och det var ju lika bra att få det gjort som något annat.

Nåväl jag har ju ett triangakök och jag hade tänkt att jag skulle åka bortom Idivuoma till Spärren och koka någon kopp kaffe och sitta där på bryggan och känna brisen från den lilla sjön mot kinden och verkligen njuta av tillvaron. Kanske också ta med en bok att läsa, varför inte Bibeln?

Och försjunka i och  begrunda texten alltså vara med i andanom i det som evangelisten vill förmedla till oss människor. Alltså att umgås med Jesus och hans apostlar nu under sommartid.

Jag har ju också en utmärkt myggskrämma som skrämmer bort alla slag av odjur av det slaget därför så tror jag att jag får vara i fred för dessa blodsugare under min lilla meditation över bibelordet där på Spärrens brygga. Drickande mitt kaffe och mumsande på en bulle, kan det bli bättre?

Då jag har de heliga apostlarna och Jesus till sällskap och sen hela den av Gud skapade naturen att både se och vörda över eller vad tror ni?

Barabbas II

Nu har jag läst den lilla tunna boken av Per Lagerkvist det vill säga det är en tunn bok men med ett rikt innehåll. Vi får följa denna tragiska gestalt straxt före Jesus avrättning tills hans egen död i Rom åratal därefter. Barabbas i Per Lagervists skildring genomgår skiftande öden där han hela tiden vill närma sig Jesu efterföljare men det är något som håller honom tillbaka både av efterföljarnas tro och hängivenhet som till och med äcklar honom.

Kanske är det ett eget äckel inför sin egen tragiska person, det vill säga Lagerkvists Barabbas,  som  författaren vill förmedla. Dock inte att förväxla med Lagerkvist själv.

Jag har gogglat och läst i några uppslagsböcker om det finns några legender om Barabbas men jag har ännu inte funnit något mer än de uppgifter Bibeln ger. Möjligtvis kan det finnas något i ett apokryfiskt evangelium.

Jag funderar på att kolla detta.

Spridda tankar!

Så blir det då att skriva några rader på denna blogg innan jag går till sängs och man återigen kan säga som en gammal arbetskamrat brukade säga då arbetsdagen närmade sig sitt slut.

En dag närmare döden.

Jag vill och kan  inte säga att han hade fel. Men det blev så brutalt uppriktigt på något sätt eller  det får i alla fall mig till eftertanke. Precis som orden från predrikstolen då och då "Så låt oss betänka vår egen förestående bortgång" vid själaringningen eller då vi säger "Om Gud så vill och vi får leva" då vi skall pålysa något därifrån.

Så när jag tänker efter så handlar mycket av kyrkans vokabulär om just  döden eller vad som föregår den och om man tänker efter så börjar det ju faktiskt vid födelsen eller till och med då spermien träffar ägget. Själva befruktningsögonblicket med andra ord.

Eller som någon sagt "att den som avlar ett barn utfärdar samtidigt en dödsdom mot just detta barn för inget är så säkert som att mortaliteten inom mänskligheten är 100%. Varken mer eller mindre.

Till och med Jesus var tvungen att genomlida dödens fasa och för honom och hans död vad det verkligen fasansfullt då korsdöden verkligen  var ett fasansfullt straff som de Romerska myndigheterna utfärdade och utmätte mot de som man menade hade förgripet sig mot de Romerska myndigheterna och Kejsaren i Rom.

Att jag kom på dessa tankar beror på att jag som jag skrev i den förra posten har börjat läsa Per Lagerkvists bok om Barabbas och den väcker både tankar om korsdöden och annat som har med döden att göra. Och under det sista halvåret har vi i hela världen levt med just döden i släptåg under denna hemska pandemi Corona 19 och som vi egentligen bara kan skydda oss emot genom att inte umgås med varandra allt för nära.

På något sätt känns det som om vi som människor än en gång försökt bygga Babels torn men inte heller den här gången gick det mänsklighetens väg. Men nog om detta jag kanske utvecklar detta senare då det tål att tänkas över.

Barabbas

Jag lånade boken Barabbas  av Per Lagerkvist för mer än ett år sedan men har ännu inte kommit i gång med läsningen av denna bok. Orsaken till att jag vill läsa den är att sista gången som jag läste eller snarare hörde den. Det var när vår klasslärare i 7:e klass i Svartå skola läste den för oss som var barn då.

Då var det inte förbjudet med kristendom i skolan därför passade lärarna på att bilda oss med den nyare litteraturen som kom ut då. Jag kommer inte ihåg så mycket från läsningen mer än att jag tyckte att boken var både spännande och otäck.

För den som inte vet vem Barabas var så var det han som folket fick välja att släppas lös i ställer för Jesus då det var sed att den Romerske maktens reprensentanter inför stora högtider kunde släppa en fånge lös. Och här fick man välja mellan Barabbas eller Jesus och man valde Barabbas.

Släpp Barbbas lös ljöd orden över Jerusalem då ca. år 33.

Kanske är det detta  som vi senare tiders barn gör också nu för tiden när vi fängslar människor. Vi tar och låter de oskyldiga lida alla helvetes kval och släpper i stället ut ondskan i våra samhällen och till slut i och med detta in i våra liv.

Om man nu kan se den lilla människan Barbbas som en reprensentant för det onda men han hade ändå varit en rövare och kanske upprorsman. Kanske en omläsninga av boken om Barabbas kan ge mig ett perspektiv om just detta.

Det är ju en av skönlitteraturens uppgifter och en viktig sådan också.
 
Men nu just för tillfället  skall jag ta ut min lilla hund för kvällskisset, så att hans blåsa blir tom inför nattens sömn klockan är ju snart 21 och då är det snart dags för sängen.

Jag är besviken

Ja på vadå?

Jo jag har 53 läsare i USA och 4 i Ryssland och sen 91 i Sverige men varför ingen i Canada och jag som alltid önskat om jag skall resa till Noramerika så får det bli Canada och så har jag ingen som läser min blogg där. Inte undra på att man blir besviken skriver jag med glimten i ögat. Uj uj uj som vi närkingar säger.

Jag läser en liten bok.

Jag håller på att läsa en bok egentligen slöläser jag den medan jag håller på med annat antingen här i datorn eller då jag gör något annat. Boken heter "Leva i livets rytm" och skrevs av en lärare på EFS Bibelskola lars Olov Eriksson och jag fastnade för en några ord ur boken.

Jag citerar; "Vi läser Bibeln som information, medan den i första hand är tilltal".

Men jag funderar på om det inte stämmer på egentligen all skönlitteratur för är det inte så att en bok och dess författare vill säga oss något med sin berättelse vad den än handlar om. Jag kommer ihåg att Jan Myrdal en gång skrev i en av sina skriftställningar att även om man är ensam vid läsandet av en bok. Så är man ändå minst tre dels författaren dels läsaren men också den eller de personer som boken handlar om. Och det kan åtminstone jag hålla med om.

Vi läser ju också olika och lägger märke till olika saker i en berättelse en sak som tilltalar den ena talar inte till en annan utan det kan vara något annat i berättelsen precis som det brukar vara i det så kallade vanliga livet.

Och då kom jag helt osökt in på att också en skönlitterär bok också den är ett tilltal till oss människor den gör att vi kan skaffa oss erfarenheter som vi annars inte skulle fått. Det gör också att vi med en sådan bok kan både koppla av från vårt vanliga liv men också ge oss något på vår livsfärd.

Så läs gärna skönlitteratur den kommer att ge läsaren mycket men glöm inte att också läsa i den Heliga Skrift den som läser Bibeln kommer också att få mycket med sig och om man tycker sig ha svårt att börja någonstans börja då gärna med Ordspråksboken.

Då den kan ge mycket visdom till den uppmärksamme.

Själaspis!

Nu har jag en hel del böcker att läsa och en del av dessa, kanske alla är själaspis för själen. För även skönlitteratur kan ju vara just detta. Jag tänker på vissa böcker av Selma Lagerlöf som just kan karateriseras som just detta. Exempelvis en Herrgårdssägen som man kan läsa om och om igen och upptäcka nya saker. Sen finns det andra författare som man kan läsa som avkoppling men som ändå ger något för just själen.

Till och med vanliga uppslagsböcker inklusive Wikepedia kan ju ge oss nya perspektiv på tillvaron. Jag tänkte på det när jag skulle kolla rubriken äpplen just för att jag gillar äpplen och jag har funderingar om det inte finns någon äppleart som skulle klara vårt nordliga klimat.

Då jag har för mig att det finns en art på Himalajas sluttning som växer lång upp nära trädgränsen. Men det är kanske en skröna vad vet jag?
Nåvär det blir att sätta sig och läsa klart kommentaren till Jakobs brev som jag började på i vintras och sen har jag några böcker till i den kristna genren att ta mig an bl.a. en bok av Håkan Sunnliden betitlad Nycklar. Men först vill jag läsa klart det jag har börjat på.

Alltså den själaspis som jag just nu håller på med och som jag inte har avslutat, vi får se om det kommer att göra några avtryck på den här bloggen?

Lång dags färd mot Karesuando

Jag tog med mig Marmis och en något packning samt vatten åt oss båda och åkte den långa färden från Nattis till Karesuando och då jag hade hört att det skulle pågå vägarbete tänkte jag mig ta den södra vägen över Ullati, Tärendö och Junosuando. Det är fin natur att åka i även om man på vissa ställen blir trött på att bara möta tallskog på tallskog utan en endaste gran eller ens ett lövträd.

Det ser inte roligt ut och är väl förmodligen inte rationellt heller, löv inte bara lättar upp det enahanda det ger också föda till djur som älgar och andra djur så man kan fundera över skogbolagens ovilja att låta naturen tala om för oss människor och skogsbolagen specifikt hur den vill ha det för att flora och fauna skall trivas tillsammans. Det här med monokulturer i skogen är inte kul alls.

Men för att återgå till färden så tog jag och min lilla hund då och då en paus dels för att lätta på trycket men också för att se den fina naturen utanför bilrutorna. Problemet blir då att myggen också vill ha sitt av oss.
De vill som alla  andra vampyrer ha vårt blod för att överleva men mitt blod vill jag ha för mig själv och jag tror att Marmis i sin hundskalle tänker likadant, eller vad tror ni?

Nåväl till slut efter ca fyra timmars bilkörning var vi framme i Karesuando och till lägenheten där och det kommer att bli en skön natts sömn för oss båda efter denna strapatsrika dag.

God Natt!

Ålderdomen kommer inte ensam.

Att bli äldre det är att få en massa kompisar som man inte riktigt räknat med, eller som en vän sade till mig ålderdomen kommer inte ensam. Det är en hel del kompisar som dyker upp. Exempelvis den försämrade hörseln och synen. Det sista kan man ju numera göra något åt genom dels genom glasögon men också genom operationer. Som starroperationer, själv har jag opererats för starr i slutet av januari på höger öga.

Men sen finns det annat som åldersdiabetes eller typ 2 diabetes och som i mitt fall Myastena Gravis som först satte sig på ögonlocken och som tillsammans med en djup tandinfektion gjorde att jag såg dubbelt. Men detta försvann sen tanden drogs ut.

Så nog har jag fått  kompisar  på min ålders höst och till detta kommer mediciner som skall tas in vid olika tidpunkter på dagen. Men det är bara att göra detta och vara glad över att läkarvetenskapen har kommit så långt som man har. Även om jag ibland blir en smula skeptiska till alla mediciner som skrivs ut. För ibland undrar jag om de inte slår ut varandra.

Frånvarande Jordgubbar och närvarande Smörgåstårta

Jag var till Handlar´n i eftermiddag och tänkte köpa jordgubbar, då jag blev tipsad om att Handlar´n här i Nattavaara hade fått hem jordgubbar. Men jag hittade inga sådan. Förmodligen var de uppköpta av andra kunder och det varväl lika bra det. Då de förmodligen är för söta för mig.

I stället köpte jag smörgåstårta även om jag inte är så förtjust i sådana bakverk då jag på dop och minnesstunder, framförallt i Eskilstuna,  har förätit mig på olika sorters smörgåstårta.

Jag tog en liten bit när jag kom hem och den smakade gott och genom detta har jag nu också mat tills i morgon också och kanske också övermorgon.

Nu tänker jag fortsätta jobbet med böckerna så jag får upp dessa i bokhyllorna.

So Long

Att koka kaffe!

Jag har då och då funderat vad som är bäst kokkaffe eller bryggkaffe och inte kommit till något som helst resultat på den svåra frågan. Kokkaffe smakar nog bäst då man är ute i skogen och då skall kaffet kokas i en nedsotat panna över öppen eld.

Då smakar kaffet bäst tycker jag!

Eller som en samisk konfirmand sade till oss för många år sedan att det bästa kaffet är alltid den första koppen, underförstått kokat över öppen eld, är den kopp kaffe som smakar bäst.

Och han hade säkert rätt för i och med den första koppen så smaklökarna på topp och det gäller nog särskilt oss äldre vars smaklökar i tungan har förändrats över årens lopp eller snarare försämrats så vi har nog ännu svårare att ta till oss den goda kaffesmaken än en nyss nybliven tonåring.

Men ändå tycker jag nog att godaste kaffet finns just i skogen också om man har det i termos men ännu godare blir det om man kokar det på plats.

Det tycker i alla fall jag.

Luca Stangl sjunger bra

Jag undrar hur många av er som hört en österrikisk gosse vid namn Luca Stangl sjunga, han är inte gammal. Jag tror att han fyller 14 år i år men vilken duktig dragspelare och sångare han är och han finns både på Youtube och Spotify. Killen har spelat dragspel eller som de tydligen säger i de tyskspråkiga länderna Styrichen (jag vet inte hur det stavas) Harmonika.

Och han har sen 11 års åldern blivit en god sångare, än så länge är han gossopran och han verkar också vara en orädd gosse som gärna uppträder inför stora samlingar. Åtminstone före innan Coronan slog till. Jag kan verkligen rekommendera att lyssna på denna unga talang som förmodligen inte behöver deltaga i några talangjakter. För att han har talang det vet han redan och han har också redan gett ut några CD;n. 

Lyssna gärna på honom ni hittar honom på Youtube och Spotify:

Jag sorterar återigen böcker

Jag har en välfylld bookhylla, alldeles för välfylld skulle kanske någon säga och det kan väl stämma då man faktiskt kan låna böcker på folkbiblioteken i landet. Men nu är det så att jag äger en del böcker och har överfullt med dessa och då jag har en tom bokhylla just nu så bör dessa få finna sin plats i denna bokhylla.

Och det är det som jag håller på med just för tillfället men det innebär att golvet i rummet just nu översvämmas av dessa böcker som jag förut haft i banankartonger och de gör sig ju bättre i bokhyllan  tror jag nog. Men på väg till bokhyllan har de först han hamnat på golvet på sin färd mot de för dessa hägrande bokhyllan. Om nu böcker har känslor vilket jag betvivlar.

Det blir också enklast möjliga system att hålla ordning på dessa nämligen att de får stå i hyllan i författarordning, det blir nog bäst så. Även om några av dessa som kanske inte kunde med varandra vare sig de var levande eller döda. De får nu stå och samsas i min bokhylla vare sig de vill eller inte.
De kan ju i vart fall som helst inte kunna göra något åt det.

Den teologiska litteraturen får dock en plats lite högre upp nämligen en trappa upp och där får de stå tillsammans med brottskrönikan och om någon undrar så finns det ingen tanke bakom detta. Det har bara blivit på detta sättet.

Sven-Edvin Salje, författare

Jag läser gärna böcker skrivna av Sven Edvin Salje då dessa sysslar med livet på landsbygden och jag känner igen mig mycket i det han skriver. Även om bondelivet har i stort sett gått mig förbi.

Men annat från landsbygden  känner jag igen och det är kanske en sanning med modifikation att detta med bondelivet gått mig förbi. Jag har ju känt bönder och bönders barn men aldrig mer än tillfälligt deltagit i böndernas arbete. Som sommarens häsjning av hö. Då kommer jag ihåg den helt underbara doften av kaffe och hö fast det var väl vid höbärgningen man kände den doften.

Nå helt rudis på det är jag kanske inte!

Jag har i vart fall läst en hel del av Sven Edvin Salje och har nu under boksorteringen hittat en bok som jag vid tillfälle skall läsa i sin helhet. Dimmorna lyfter heter den, jag har bläddrat och läst och ser att den är mycket intressant bok att läsa då den innehåller så mycket av människans natur.

Både bra och dåliga saker och jag har alltid tyckt att skall man ta exempel i en predikan  så tar man det ur böcker eller filmer aldrig ur vän eller bekantskapskretsen och absolut inte från någon själavårdssituation.

För man får inte lämna ut människor, absolut inte.

Vädret nu i Juni 2020 för att inte tala om mygg.

Det är fortfarande värmebölja och då det är mycket varmt inne så tror jag att det snart blir åska och Marmis ligger slö och vill knappt ut trots att det fläktar ute. Men det kan bero på att det ändå är mycket mygg här utanför huset trots att det blåser.

Det är ju det värsta med sommaren myggen och det som de gör man blir ju alldeles sönderbiten och sönderstucken av  dessa blodtörstiga små bestar till djur.

Jag håller annars på att försöka få ordning på huset men det är inte lätt när man har ständig värk i ett av sina knän. det högra. Men jag fick god hjälp av min granne som jag tror att jag nämnde i den förra bloggsposten. Och hjälpen heter Ice Power. Ett gel som man stryker på det onda stället.

Det lindrar om inte annat.

Sent nästan midnatt!

Klockan börjar gå mot 23 och jag sitter och svettas i huset här i Nattavaara, det är ett mycket fint men gammalt hus. Årsbarn med mig. Säger man förresten årsbarn om ett gammalt hus?

Nå det får vara hur det vill med det jag säger det i vart fall som helst.

Jag har haft besvär med mitt högra knä, värk som jag förmodar är ischias och jag har varit till både doktor och sjukgymnast för detta men jag fick egentligen ingen hjälp av dessa mer än att jag skulle röra mig och ta alvedon.

Röra mig när vart steg smärtar!

Grannen hon tipsade mig dock om en salva som faktiskt hjälper Ice Power och det är jag glad för för nu kan jag gå åtminstone inomhus utan att det värker för hårt och det är ju bra så.

Jag håller på att möblerar om i huset och fyller bokhyllorna med mina böcker, det skall bli skönt när det blir färdigt fast ett hus blir ju aldrig riktigt färdigt någon gång om jag förstått det rätt.

Jag återkommer,hoppas jag, om böckerna.So Long!

Också i år tycks sommaren komma!

Som sagt var, årstiderna fortsätter som vanligt trots att man från visst håll menar att det har blivit stora variationer i dessa årstider då man menar att det beror på klimatförändringar.

Jag har aldrig riktigt trott på detta vilket kanske beror på att jag ända sen barn och ungdomsåren gillat att läsa historia. Och gör man det får man onekligen perspektiv på tillvaron man ser inte bara på hur klimat och samhälle i vissa avseenden står stilla men också att det sker förändringar dels år från år dels årtionde från årtionde. Och sen sekel för sekel.

Det var kanske inte allt för i dag men just för tillfället i vart fall som helst!

Bondens år

1945 kom det ut en, som jag tycker, intressant bok om Bondens år. Alltså vad händer under ett årsvarv bland bönderna i vårt rike. Och det är mycket som händer under ett årsvarv.

Ett problem är dock hur skall man hålla reda på tidens gång och detta var faktiskt ett problem under föregående århundraden innan de tryckta almanackorna kom till.
Då fick man hålla sig till runstaven en slags almanacka på en stav och som kunde återanvändas år från år. Och om man vet att årsvarven börjar på nytt var 19 år så torde det inte vara allt för svårt att använda en runstav i stället för en tryckt almanacka.

När jag hunnit smälta vad som jag läst i boken kommer jag kanske att då och då referera till denna men här blir mina löften om detta som korpralen som talade å Orsa Kopmanis vägnar att jag lovar ingenting bestämt.

Våren är i antågande.

Precis som alltid i april är våren i antågande och då brukar jag åka mot Kilpisjärvi för att kolla hur långt våren har kommit. Men inte i år för i Finland har man stängt gränsen mot Sverige och kanske också Norge. Förmodligen också mot Ryssland på grund av den pågående pandemin.

Vi får väl hoppas att denna pandemi snart är över så att vi kan leva mer normalt igen och kan umgås utan att fundera på om man själv är smittbärare eller om medmänniskorna är det?

För det är inte kul när medmänniskorna blir motmänniskor på grund av ett virus som inte kan hålla sig i schack. Och sen kan man ju undra var det kommer ifrån och varför, om det härstammar från fladdrmöss, inte har uppträtt förut? Vare sig i Kina eller annorstädes.

Frågorna blir många och kanske också långa! Men det får räcka så länge kanske skriver jag mer sen i kväll? Men då om något annat.

Synerna På PATMOS!

Det är ju aktuellt med den svåra influensaepedemin det så kallade Coronaviruset och då blir det också aktuellt att återigen läsa Uppenbarelseboken och de sju inseglen. Ja ni har väl alla läst om Ingmar Begmans film;  Sjunde Inseglet.

Vilken baseras just på denna bok.

Och de sju Inseglen som skall förebåda ändens tid och vad är då ändens tid?

Om detta tvistar de lärde teologerna och har gjort så under hela den kristna eran. Under medeltiden trodde man att det handlade om stora döden eller med andra ord diger(=stora)döden.

Men det finns vissa tecken att vara observant på, jag skall ännu inte skriva vad dessa är men en sak är att vi skall alltid vara beredda.

För var och en av oss är det alltid ändens tid.

Men jag återkommer då jag trängt djupare in i texten.

Angående Kommentarer!

Orsaken till att man inte ser kommentarerna beror på att jag måste godkänna dessa först och ibland dröjer det innan jag går in på bloggen. Men jag skall försöka bättra mig på den punkten!

Ni som följer

Ni som följer ni får gärna skriva en och annan kommentar för det skulle vara roligt för mig att veta vilka ni är men också om ni har något önskemål om vad ni vill veta om mig och ni önskar att jag skall skriva om något särskilt. Det är ju faktiskt möjlig att jag skulle kunna svara på åtminstone någon fråga dels om mig själv dels om annat.

Kom gärna och fråga!

Nu är det mycket snö

Förrförra veckan kom det mycket snö här i Nattavaara så mycket att jag hade svårt att komma ut med bilen från tomten. Men grannen Stefan kom och tog bort snön frö gården så att jag åtminstone kan vända med bilen. Och det är ju bra.

Sen har det varit lugnt på den fronten men ännu återstår ju en stor del av vintern, de kallaste månaderna där februari månad  brukar vara den  kallaste. Innevarande år är väl heller inget undantag från detta och eftersom solen är inne i en kall period så lär det väl inte bli mycket varmare i år.

Inte heller tror jag att vi som 2018 får någon torrsommar men osvuret är bäst för om de år som jag kan överblicka så låg 1955 och 1959 nära varandra i tid och dessa år var torrsomrar.

Att lyssna på Ring P1

Jag har lyssnat på radio under precis hela dagen men det finns vissa program som jag är allergisk emot. Ett som jag nästan alltid slår av är Ring P1 för det är ett program som man måste plåga sig igenom. För det mesta ger det inget och ämnena slår ut varandra.

Dessutom verkar programledarna vare sig behärska sitt programledarskap en del låter heller inte de inringande tala till punkt eller låta dom utveckla sitt ämne.

De avbryter gärna framförallt om det till äventyrs skulle börja bli intressant för då kan man räkna med att programledaren avbryter för då skall nästa in, säger de. Nåja, nog om detta!

En kopp kaffe eller två!

Jag tycker om att ta en kopp kaffe på morgonen men har svårt att dricka själv då jag tycker om att ha sällskap vid mitt kaffedricknde och då inte bara på morgonen utan även då på eftermiddagen vid non, alltså trekaffet.

Hemma i mitt barndomshem drack vi söndagskaffet vi 11.00 och 15.00 och middagen åt vi vid 12.00 ungefär. Ibland kanske vid ettiden.

Nå, jag tycker om att att ha sällskap just vid kaffedags, att veta att någon mer är tillstädes då jag imundigar mig  kaffe. Helst då nykokt från plattan. Egentligen borde det också vara björkved som kokat upp kaffet men det är ju svårt med en elektrisk platta ochdå får man nöja sig med det som finns det vill säga elspisen.

Nu skall jag ta mig en titt på vad som finns i kylskåpet och se vad det blir till middag och med middag menar jag måltiden mitt på dagen för det heter ju middag och kvällsmat.

Och ingenting annat!

Josef och hans bröder!

Den Bibliska historien om Josef och hans bröder är en fascinerande historia om hur ett syskon först genom faderns favorisering men också genom ett eget omoget beteende gör sig till ovänner med sina bröder.

Vilket gör att de tappar tålamodet med honom och vill döda honom.

De räddas från att blibrodermördare genom att de säljer honom som slav till några Midjanitiska köpmän och de i sin tur säljer honom till Egypten där han mognar och får större uppgifter först hos Potifar. Men där råkar han illa ut och kommer sen i fängelse. Och där får tyda några medfångars drömmar.Genom detta kommer han till Farao och får tyda hans drömmar.

Det blir hans lycka för genom detta blir han styresman över Egypten, kanske under Hyskosperioden?

Och där får han möta sina bröder igen när de kommer för att köpa säd.

Josef hade varit en späd 17 åring då bröderna sålde honom, nu hade det gått ca.20 år och de kände inte igen honom. Men han kände igen dom men gav sig ännu inte till känna då han först ville pröva dom. Jag slutar här men läs gärna i Bibeln historien om Josef orh hans bröder så får ni se hur denna historia slutar. /Eller kanske är historien inte slut ännu?