Högt Vattenstånd i gränsälven och hälsofundéringar och lite om den kommande sommaren.

Nu är det återigen högt vattenstånd i gränsälven, något som drabbar Karesuando varje år vid den här tiden men det är något folket här räknar med skall hända så vad vad kan man göra åt detta om man inte vill rubba hur naturen skall sköta de vattenmassor som kommer i och med snösmältningen varje år på våra breddgrader.

I dag var det också min sista arbetsdag här i Karesuando Församling så nu återstår det för mig att flytta ut ur tjänstebostaden och sen göra en ordentlig städning innan jag lämnar lägenheten. Jag hoppas att det skall gå bra trots att jag inte är riktigt frisk dels på grund av min myastena gravis men också på grund av mina hjärtproblem som ibland verkar förvärras av de mestinontabletter som jag måste inta flera gånger om dagen för att hålla myastenan i schack.

Nåja, de fungerar bra men jag kanske borde ha en lägre dos på grund av att sköter  den  den inopererade pacemakern till att hjärtat sköter sitt jobb. Kanske måste hjärtläkaren och neurologen komma överens om min medicinering? Nog om detta!

Nu ser jag också att björkarna börjar att slå ut, det ser så fint ut när de lövsprickningen är i gång och sommaren snart snart står i blom och man kan sjunga den blomstertid nu kommer och här uppe längst i norr är det verkligen så att blomstertiden kommer efter skolavslutningarna. 

Inte före som längre söderut i vårt avlånga land.

Andrum

Jag har till och från läst en bok vid namn andrum II, författaren daterar den i förordet till 1997 och det mer än 20 år sedan orden i boken skrevs. Det är en bok som har många författare i de noveller som ingår i denna bok.

Enligt framsidan på boken handlar den om brustenhet, tillit och tro och det finns en del att ta till sig från denna bok. Jag fäste mig vid en berättelse Manus Sundell där han berättade vilken frustration han och hans bror kände för en kille som kallades Onsala-Kalle.

De träffades väl aldrig men denna Onsala Kalle skrevs det tydligen om i Legobladet, en tidning för barn som gillade att bygga med just lego. Denna Onsala Kalle byggde de mest fantastiska byggen med just lego vilket gjorde att dessa bröder tappade lusten att deltaga i de tävlingar som Legobladet annonserade om.

Onsala-Kalle fick alltid första priset

Och sen kom brodern Onsala-Pelle och tog andrapriset.

Detta satte i gång en del funderingar hos mig för först och främst undrar jag om Onsala-Kalle och Onsala-Pelle ens existerade, kanske var det PR-avdelningen på Lego som hittade kreatörer som byggde dessa fantastiska byggen, Vad vet jag?

Och sen kan man undra om varför inte de som hade hand om Legobladet att de inte förstod att detta inte var bra PR för Legobladet och Legoland och de borde hittat en annan strategi.

Nu hände detta på 60-talet men nog fanns det bra PR-makare också då skulle jag tro. 

Eller hur?

Tiden går!

 Ja,tiden går verkligen snart är jag Friherre igen då jag snart slutar min tjänst här i Karesuando och blir pensionär på riktigt. Jag hade gärna fortsatt min tjänst men jag önskar vara när min vårdcentral och lasarettet i Gällivare. 

Men också nära den fina tågförbindelsen mellan Nattavaara och Sunderbyn, det är så skönt att bara parkera bilen och sen gå på tåget, köpa en kopp kaffe och sen ta och läsa en oläst  pocketbok som jag tagit med mig hemifrån. 

Den brukar sen vara utläst när jag skall åka hem men då har jag i regel  köpt en ny sådan från kiosken på Sunderbyn men många gånger har jag också haft intressanta samtal med medresenärerna på tåget så det brukar inte gå någon nöd på mig.

Förra året så tog jag med en lånebok som handlade om en lågkastig indier som cyklade från Indien till kärleken i Borås och det var härligt att sitta utanför sjukhuset och läsa den boken när jag väntade på tåget som för övrigt bara kom halvägs till nästa station. Tåget fick backa tillbaka då en timmerbil hade kört på en ledningsstolpe så det blev att åka buss hem till Nattavaara  i stället för tåg.och att läsa på en buss kan jag inte för då mår jag illa. 

Detta var dagens pensum, hej då! 

Drömmarnas Bok och något om konfirmandläger

Jag började läsa den boken för några veckor sedan men jag har haft svårt att hålla i gång läsningen och det beror dels på att jag prioriterat konfirmandläsningen och konfirmandlägret på Rajamaa. Jag tror det är roligt för de som är i de yngsta tonåren att få komma bort och läsa lite mer intensivt om kristen tro.

Nu brukar vi fördela det hela mellan friluftsliv och lektioner och jag tror vi fått en bra fördelning av detta under årens lopp. Fruluftslivet är att ungdomarna åker slalom under fredagen och sen blir det lektioner under några kvällspass. Och lördagens lunch brukar vara i skogen vid en lägereld omkring ett vindskydd beroende på vädret men för att ta sig dit har vi också en tipspromenad med bibelfrågor.

I år blev det inte så långt att gå, jag tror det berodde på mig eftersom jag haft en del problem med hjärtat och varken skulle orka med en promenad eller den kalla luften ute i naturen men jag ville att ungdomarna skulle få uppleva detta. Men att sitta i en kåta och käka korv på Rajamaas backe fungerade ju det också.