Att glömma ett paraply.

Jag läser Dag Sandahls blogg och hittar en länk till hans hustrus blogg och läser där om hur hittar man hem till församlingen.Ja,hur hittar man till en församlingsgemenskap.

Det är kanske inte så lätt att svara på den frågan för en ensam präst i ett landsbygd där det är elva mil till det som före jul var grannpastoratet.

Så, hur och om man hittar till en församlingsgemenskap det får andra svara på?

Men jag hörde en gång en historia om en tilldragelse i Uppsala dom kyrka.

Det var så att en äldre dam brukade besöka gudstjänsterna i domkyrkan regelbundet, men hon kände ingen och ingen kände henne i församlingen.

Ändå hade hon gått där i tio eller kanske tjugo år eller mer.

Nu hände det sig att hon glömde sitt paraply i kyrkan. Vädret hade tydligen klarnat upp under gudstjänsten och hon började gå mot sitt hem.

En ung man hade dock uppmärksammat att hon gått utan sitt paraply och sprang efter henne med detta.Och överlämnade det med några vänliga ord, då började damen att gråta och säga att hon har gått i kyrkan i 20 år men det är första gången någon därifrån talat med henne.


Ett vardagsdrama som kan säga oss mycket om ensamhet och vår oförmåga att se varandra också i de kyrkliga sammanhangen.

Nu skall vi tala om vädret.

Den sista tiden har det varit mycket snöande och i går kväll sade några av oss att nu måste det väl ta slut någon gång. Men snöandet har fortsatt i natt med. Så inte tar detta slut! nej mer snö i stället.

Och man kan ju fråga sig varför skall vi häruppe få så mycket snö och dom neråt landet bli utan av den av dom efterlängtade snön. För snön här uppe kom dels lite för tidigt.

Den kom efter en blidvädersperiod som gjorde att dom fina isar som då hade lagt sig blev tunna och osäkra och på denna tunna och osäkra is lade sig snön som ett skyddande täcke mot den kyla som skulle kunna göra isen säkrare.

Den sista tidens snöande har dock gjort att isen trycks ned så att vattnet rinner över isarna från stränderna på älvar och jokkar. Och detta gör ju också att det blir osäkert att vistas på dessa inte fullt så säkra isar.

Nu tror jag inte att detta har med klimatförändringar att göra eftersom jag tror att dessa är naturliga variationer i klimatet. Vilket ju redan konstaterades i en avhandling 1912.

Och där det förutsågs, att sådana skulle komma i vid sekel och milleniumskiftet 1999-2000.

Och det är denna naturliga variation  som vi nu ser men inte är det någon klimatförändring av stora mått. Snarare är det väl några storgubbar som gör sig stora pengar på att alarmera om förändringar  i klamatet. Tyvärr!

Men så är det väl då vi finns i en fallen skapelse med en fallen mänsklighet, det finns alltid någon eller några som vill sko sig!