Vart tog det vägen?

I går skulle jag skriva eller snarare sätta in ett inlägg, vad det handlade om kan göra detsamma. Men dets om hände var att inlägget bara försvann rakt ut i ingenting, så frågan är vart tog detta inlägg vägen? Hamnade det på någon annan plats i cyberrymden? Eller? Ja, var eller vart?

NU-metoden! Böcker med insprängd engelsk text.

För några år sedan träffade jag en i Gällivare och vi talade om språk framförallt engelska språket. Hur det var att lära sig detta språk en gång i tiden.

Och framförallt att upprätthålla språket när man en gång har lärt sig detta underbara språk som man kan klara sig överallt i världen med. 

Till och med på vissa ställen i Fankrike.

Vi kom fram till att vi hade vissa gemensamma referensramar framförallt hade vi eller snarare våra föräldrar råkat ut för försäljare av viss böcker från ett visst förlag Niloé förlag. (Undrar om det finns kvar?)

Detta förlag gav ut serier böcker med fransk och engelsk text insprängd i textmassan, alltså det var en engelsk serie och en fransk serie av böcker.

Ca. 50 stycken av världslitteraturens klassiker.

Det var i den bokserien som jag lärde mig engelska.

Den engelska bokserien började med Robinson Cruse och det var ganska få meningar på engelska på var sida och den svenska texten fanns som fotnötter längst ned. Det var 50 böcker på 140 sidor var. Men en del böcker var uppdelade i två volymer bl.a. Jules Vernes ”En världsomsegling under havet.” Den boken var för övrigt komplett med scener som man annars brukade plocka bort i de vanliga svenska upplagorna.

Och det var också i den serien som man kunde läsa om Tom Browns skolliv. En berättelse om hur det var på en engelsk internatskola på 1800-talet.

Jag har fortfarande kvar dessa böcker så jag tog med dessa då jag flyttade hemifrån föräldrahemmet

någon gång på 70-talet. Och det händer också att jag läser någon av dom. Jag var den enda av barnen som var intresserad av just dessa böcker både under uppväxten och sen senare i livet också.

Det  innebar också att man kom i kontakt med det som man kan kalla världslitteratur redan i barnaåren och även senare i livet. Jag tror att jag inte hade brytt mig om att läsa de stora ryssarna om inte grunden lagts genom dessa böcker.

Samuel Ödman

Jag borde fortsätta på att få salen i ordning men den springer inte bort så jag kanske sätter mig på trappan med en kopp kaffe och fortsätter läsa om Donau. Kommer man ingenstans får man göra utflykter i böckernas värld. Och tänka på att salig Samuel Ödman lämnade inte sitt hem och rum på 30 år men ingen kände världen bättre än honom eller som det sades.

När han inte kunde komma till världen drogs världen till honom. Det var en underlig feber som gjorde honom sängliggande men han drog till sig många människor både i Uppsala och annorstädes ifrån.

Många mycket långt ifrån både från Europa och längre bort.

Just genom detta och genom läsning om de platser han inte kunde ta sig till vidgade han sina vyer trots att han var instängd i detta rum i tre decennier. Han lär dock ha gjort ett försök att ta sig ur sin fångenskap då någon hade hittat en sällsynt blomma i hans trädgård men ha fick ge upp då febern ansatte honom än en gång på den obetydliga promenaden.

Ett märkligt öde av en av våra psalmdiktare men också ledamot av psalmbokskommittén till 1814 som jag här vill lyfta fram. Kolla gärna i slutet av psalmboken där författarna namn skrivs så hittar ni honom och vilka psalmer han skrivit eller bearbetat den gode Teologie proffesorn.

Om Donau!

Just nu håller jag på att läsa en bok om Donau, den boken alltså ligger en bit ifrån så just nu kommer jag inte ihåg författarnamnet men det kommer nog om en stund. Det vill säga om jag orkar resa mig ur stolen och gå några steg. Jo det orkade jag!

Författaren heter Claudio Magris och han skriver om Donau, en gång centraleuropas pulsåder  men också dess livsnerv. Det skall bli spännande att följa med honom från de olika källorna i Schwarzvald och till utloppet i Svarta havet. Visste ni förresten att Donaus källa börjar i en liten vattenränna av trä där floden Berger börjar. Åtminstone enligt de som bor där.

Regnet det bara öser ner!

Jag undrar om ni kommer ihåg 2018? Vi som bor lite norröver var väl inte så drabbade av torkan för det kom en och annan regnskvätt. Så pass mycket att höet växte här uppe åtminstone i Nattavaara för där växten det hö på ängarna nedanför huset. Problemet var bara att där hade man slagit hö föregående år så det var svårt att skörda det nya höet utan att få med det hö som höll på att förmultna.

Detta problem finns inte i år utan här har regnet kommit regelbundet och då kanske lite för ofta men det växer så det knakar i markerna, jag ser det på tomten här ute. Och när jag och Marmis var ute vid sextiden så regnade det så att både han och jag blev blöta. Mest jag tror jag för jag var tvingen att byta både byxor och skor eller snarare att ta av skor och strumpor och lägga dessa i tvättkorgen.

Jag hoppas morgondagen blir bättre och torrare än i  dag för en liten paus i regnandet behöver vi, så tycker i vart fall jag.

Tor var ute och körde med sina bockar i dag.

Han körde så att det både dundrade och blixtrade så det stod härliga till men också så att strömmen försvann under en stund och detta trots att jag öppnat en Bullens Pilsnerkorv och lagt i en kastrull. Lite hänsyn hade han ju kunnat visat mig i och med detta.

Men det kanske var för mycket begärt av en gammal Asa-gud på dekis.

Nu fick jag vänta på min kvällsvard just för att han behagade att låta blixten slå ned och dra av kontakten så vi blev utan ström, det var ju inte bra eller hur?

Själaspis!

Jag har haft för avsikt att ta och läsa något av evangelierna i sommar men det verkar inte bli av, inte på grund av bristande intresse men mest för att jag inte kommer mig för och i dag var det ju gudstjänst i Karesuando Kyrka så därför pallrade jag mig dit och lyssnade på min efterträdare Ville Niva som predikade om efterföljelse. Vilket han gjorde bra.

I morgon har jag tänkt att jag och Marmis skall ta en sväng söderut, till Nattavaara och residenset där. Jag har ju också en del jobb att göra där. Men innan jag åker får jag väl höfsa till det här i lägenheten i Karesuando. Men jag skall ju snart tillbaka så det får väl bli lite översiktligt.

Men jag har också börjat med lite Själaspis nämligen genom att gå igenom Fader Gunnars bok Mystik i Psalmboken. Den psalmbok det gäller är 1937 års psalmbok där han går igenom mystiken i en del psalmer. Det är mycket intressant och lärorikt. Nu är det väl också så att mystiken går mer på känslan än på intellektet. Även också intellektet är viktigt i det sammanhanget också. Annars kan det bli som Ärkebiskop.em. K.G Hammar någon slags pseudomystik som inte bottnar i någonting.

Det är en intressant läsning och jag skall kanske kan ge några exempel från Fader Gunnar om psalmer eller snarare psalmverser som har det mystika och numniösa draget i sig men också då påvisa vem eller vilka som är psalmförfattaren. Det finns ju också andra exempel på psalmförfattare som har det mystika i sig som personer. Kanske är/var Willam Cowper en sådan då han skrev psalmer med inlevelse men ändå slutade på ett mentalsjukhus. Kan det vara så att västkyrkan i motsats till östkyrkan inte tar han om sin heliga dårar? Dessa som ger oss mycket  märgfullt själaspis för oss andra vanliga vedsågare att leva på.

Republik eller Monarki?

Ja det är frågan. Skall vi ha en Kung eller President för min del väljer jag hellre en Kung än en President för jag anser att den kungliga familjen både har gjort och gör ett gott arbete genom sitt PR för vårt land. Politikerna har väl snarare gjort ett dåligt jobb när det gäller detta och det ser man ju att det är uppenbart nu i Coronatider. Då Sverige mer eller mindre på grund av uteblivit politiskt hanterande gjort Sverige till en pariastat i Norden som någon engelskspråkig  tidning menar.

Och den enda som kan reparera detta är förmodligen Hans Majestät Konungen som återigen får hjälpa politikerna då dessa fallerar. Detta hade ingen President kunnat göra. För Konungen står över de politiska partierna också men framförallt i ett demokratiskt samhälle.

I vårt samhälle så står han också för stabiliteten och det bör han fortsatt få göra, så heja Tjabo du är bäst.

En regnig och myggrik sommar

Är det som sagt var, det är mycket mygg här i Karesuando men också svidare vilket är små små knott eller vad man skall kalla dessa små odjur. Myggen kan man kanske stå ut med då det finns myggolja även om jag inte tycker att de oljor som nu finns gör någon större verkan.

Den  bästa myggoljan komponerar man ju själv bäst med ungefär lika delar myggolja och beckolja en slags restprodukt från det man utvinner tjära om jag förstår det rätt. Då luktar man både gott och blir av med di himskanste blodsugarna.

Och då blir det ju också uthärdligt att vara ute i Guds fria natur.

Jag skrev ju häromdagen att jag hade tänkt mig att jag skulle ta och sätta mig att läsa lite någonstans just ute i den fria naturen men ännu har det inte blivit av och detta får jag nog skylla på myggen som
inte vill lämna mig och mitt söta blod ifred. Men då jag nu både tänker införskaffa både beckolja och djungelolja så kanske det med en gasdriven liten  myggskrämma kan bli av.

Kanske dags att dricka kaffe och läsa Psalm 23.

Jä då är det dags att sätta sig kanske utomhus med en termos med kaffe i och sen ta och läsa en bok, kanske något av evangelierna även om det är annat som lockar då man är utomhus med en termos och kanske en och annan bulle.

Problemet stavas dock för min del på följande vis "typ 2 diabetes" för även om jag inte känner något obehag just för tillfället av detta kanske en viss oförsiktighet kommer att göra sig påmind framledes och det är ju dumt att strunta i diabetessköterskans varningsord. Vi har ju också skriftens ord om att vår kropp är den Helige Andes Tempel och detta tempel skall vi vara rädda om.

Det är en viktig lärdom också i vår tid, nåväl jag funderar på att åka till Karesuando Camping och se om man kan få en bulle och en kopp kaffe där, eller skall jag stanna hemma och fortsätta göromålen  som jag har här framför mig. Jag säger inte vad men det kommer att framgå så småningom hoppas jag.

Nåväl kanske blir det att jag sitter och läser en liten tunn bok från Semnos förlag om den 23 Psalmen i psaltaren. Då läser jag både en bibeltext och om den vilket inte är så dumt egentligen. Den har också underubriken en Herde ser på den 23 Psalmen. Den som börjar Herren är min Herde.

Prästens examensår i Bokhyllan?

Dag Sandahl frågar i dag på sin blogg Dagsländor om det är sant att man i prästens bokhyllor kan se prästens examensår. Det är kanske sant för vissa men inte alla. Och om jag är rätt underrättad så  har ju många kontrakt studiekonvent. 

Så var det i Rekarne kontrakt i Eskilstunabygden.

Här uppe i norr har det varit lite svårare med just detta, dels är samfälligheterna eller som det heter nu pastoraten geografiskt stora och i och med detta också kontrakten så det har varit svårt att vara borta på sådant av praktiska skäl. 

Jag tyckte om dessa samlingar för det gav mer att tänka på och gav också stoff till predikan men framförallt gav det stoff till att fördjupa den kristna tron, vilket ju är en förutsättning för att vara både kristen och präst.

Jag har också försökt att hålla teologin levande  dels genom att läsa teologiska och kristna böcker men också genom Bibelstudier. Det sista har jag dock varit dålig på, det erkänner jag. 

Och det får mig att tänka på den Lutherska prästen Wurmbrandt i Rumänien då han under en fängelsevistelse träffade några teologiska proffessorer  som också satt fängslade. 

Han upptäckte då att ingen av dessa var bevandrade i Bibelns värld så han fick mer eller mindre vägleda dessa vad som det står i Bibeln. Den teologi som de lärt sig var teologiska utsagor om ditt och datt men de hade glömt vad skriften hade att förmedla. 

Så har jag också tänkt när jag läst kristna böcker och funderat på varför går jag inte till Bibeln i stället för att läsa detta. Jag har ju också kommentarer som kan förklara om jag fastnar i något som jag inte  förstår eller också får jag som Luther lyfta på hatten och gå vidare.

Kaffekaffetåren den är bra!

Jag har ett litet fel på min gröna bil, det kan vara en säkring som inte fungerar och jag väntade på att en person skulle komma och hjälpa mig med det men han dök aldrig upp och sen visade det sig att han kommer i morgon i stället. Det innebar att då jag väntade tog jag och tvättade upp lite smutstvätt som jag haft liggande någon vecka och det var ju lika bra att få det gjort som något annat.

Nåväl jag har ju ett triangakök och jag hade tänkt att jag skulle åka bortom Idivuoma till Spärren och koka någon kopp kaffe och sitta där på bryggan och känna brisen från den lilla sjön mot kinden och verkligen njuta av tillvaron. Kanske också ta med en bok att läsa, varför inte Bibeln?

Och försjunka i och  begrunda texten alltså vara med i andanom i det som evangelisten vill förmedla till oss människor. Alltså att umgås med Jesus och hans apostlar nu under sommartid.

Jag har ju också en utmärkt myggskrämma som skrämmer bort alla slag av odjur av det slaget därför så tror jag att jag får vara i fred för dessa blodsugare under min lilla meditation över bibelordet där på Spärrens brygga. Drickande mitt kaffe och mumsande på en bulle, kan det bli bättre?

Då jag har de heliga apostlarna och Jesus till sällskap och sen hela den av Gud skapade naturen att både se och vörda över eller vad tror ni?

Barabbas II

Nu har jag läst den lilla tunna boken av Per Lagerkvist det vill säga det är en tunn bok men med ett rikt innehåll. Vi får följa denna tragiska gestalt straxt före Jesus avrättning tills hans egen död i Rom åratal därefter. Barabbas i Per Lagervists skildring genomgår skiftande öden där han hela tiden vill närma sig Jesu efterföljare men det är något som håller honom tillbaka både av efterföljarnas tro och hängivenhet som till och med äcklar honom.

Kanske är det ett eget äckel inför sin egen tragiska person, det vill säga Lagerkvists Barabbas,  som  författaren vill förmedla. Dock inte att förväxla med Lagerkvist själv.

Jag har gogglat och läst i några uppslagsböcker om det finns några legender om Barabbas men jag har ännu inte funnit något mer än de uppgifter Bibeln ger. Möjligtvis kan det finnas något i ett apokryfiskt evangelium.

Jag funderar på att kolla detta.

Spridda tankar!

Så blir det då att skriva några rader på denna blogg innan jag går till sängs och man återigen kan säga som en gammal arbetskamrat brukade säga då arbetsdagen närmade sig sitt slut.

En dag närmare döden.

Jag vill och kan  inte säga att han hade fel. Men det blev så brutalt uppriktigt på något sätt eller  det får i alla fall mig till eftertanke. Precis som orden från predrikstolen då och då "Så låt oss betänka vår egen förestående bortgång" vid själaringningen eller då vi säger "Om Gud så vill och vi får leva" då vi skall pålysa något därifrån.

Så när jag tänker efter så handlar mycket av kyrkans vokabulär om just  döden eller vad som föregår den och om man tänker efter så börjar det ju faktiskt vid födelsen eller till och med då spermien träffar ägget. Själva befruktningsögonblicket med andra ord.

Eller som någon sagt "att den som avlar ett barn utfärdar samtidigt en dödsdom mot just detta barn för inget är så säkert som att mortaliteten inom mänskligheten är 100%. Varken mer eller mindre.

Till och med Jesus var tvungen att genomlida dödens fasa och för honom och hans död vad det verkligen fasansfullt då korsdöden verkligen  var ett fasansfullt straff som de Romerska myndigheterna utfärdade och utmätte mot de som man menade hade förgripet sig mot de Romerska myndigheterna och Kejsaren i Rom.

Att jag kom på dessa tankar beror på att jag som jag skrev i den förra posten har börjat läsa Per Lagerkvists bok om Barabbas och den väcker både tankar om korsdöden och annat som har med döden att göra. Och under det sista halvåret har vi i hela världen levt med just döden i släptåg under denna hemska pandemi Corona 19 och som vi egentligen bara kan skydda oss emot genom att inte umgås med varandra allt för nära.

På något sätt känns det som om vi som människor än en gång försökt bygga Babels torn men inte heller den här gången gick det mänsklighetens väg. Men nog om detta jag kanske utvecklar detta senare då det tål att tänkas över.

Barabbas

Jag lånade boken Barabbas  av Per Lagerkvist för mer än ett år sedan men har ännu inte kommit i gång med läsningen av denna bok. Orsaken till att jag vill läsa den är att sista gången som jag läste eller snarare hörde den. Det var när vår klasslärare i 7:e klass i Svartå skola läste den för oss som var barn då.

Då var det inte förbjudet med kristendom i skolan därför passade lärarna på att bilda oss med den nyare litteraturen som kom ut då. Jag kommer inte ihåg så mycket från läsningen mer än att jag tyckte att boken var både spännande och otäck.

För den som inte vet vem Barabas var så var det han som folket fick välja att släppas lös i ställer för Jesus då det var sed att den Romerske maktens reprensentanter inför stora högtider kunde släppa en fånge lös. Och här fick man välja mellan Barabbas eller Jesus och man valde Barabbas.

Släpp Barbbas lös ljöd orden över Jerusalem då ca. år 33.

Kanske är det detta  som vi senare tiders barn gör också nu för tiden när vi fängslar människor. Vi tar och låter de oskyldiga lida alla helvetes kval och släpper i stället ut ondskan i våra samhällen och till slut i och med detta in i våra liv.

Om man nu kan se den lilla människan Barbbas som en reprensentant för det onda men han hade ändå varit en rövare och kanske upprorsman. Kanske en omläsninga av boken om Barabbas kan ge mig ett perspektiv om just detta.

Det är ju en av skönlitteraturens uppgifter och en viktig sådan också.
 
Men nu just för tillfället  skall jag ta ut min lilla hund för kvällskisset, så att hans blåsa blir tom inför nattens sömn klockan är ju snart 21 och då är det snart dags för sängen.

Jag är besviken

Ja på vadå?

Jo jag har 53 läsare i USA och 4 i Ryssland och sen 91 i Sverige men varför ingen i Canada och jag som alltid önskat om jag skall resa till Noramerika så får det bli Canada och så har jag ingen som läser min blogg där. Inte undra på att man blir besviken skriver jag med glimten i ögat. Uj uj uj som vi närkingar säger.

Jag läser en liten bok.

Jag håller på att läsa en bok egentligen slöläser jag den medan jag håller på med annat antingen här i datorn eller då jag gör något annat. Boken heter "Leva i livets rytm" och skrevs av en lärare på EFS Bibelskola lars Olov Eriksson och jag fastnade för en några ord ur boken.

Jag citerar; "Vi läser Bibeln som information, medan den i första hand är tilltal".

Men jag funderar på om det inte stämmer på egentligen all skönlitteratur för är det inte så att en bok och dess författare vill säga oss något med sin berättelse vad den än handlar om. Jag kommer ihåg att Jan Myrdal en gång skrev i en av sina skriftställningar att även om man är ensam vid läsandet av en bok. Så är man ändå minst tre dels författaren dels läsaren men också den eller de personer som boken handlar om. Och det kan åtminstone jag hålla med om.

Vi läser ju också olika och lägger märke till olika saker i en berättelse en sak som tilltalar den ena talar inte till en annan utan det kan vara något annat i berättelsen precis som det brukar vara i det så kallade vanliga livet.

Och då kom jag helt osökt in på att också en skönlitterär bok också den är ett tilltal till oss människor den gör att vi kan skaffa oss erfarenheter som vi annars inte skulle fått. Det gör också att vi med en sådan bok kan både koppla av från vårt vanliga liv men också ge oss något på vår livsfärd.

Så läs gärna skönlitteratur den kommer att ge läsaren mycket men glöm inte att också läsa i den Heliga Skrift den som läser Bibeln kommer också att få mycket med sig och om man tycker sig ha svårt att börja någonstans börja då gärna med Ordspråksboken.

Då den kan ge mycket visdom till den uppmärksamme.

Själaspis!

Nu har jag en hel del böcker att läsa och en del av dessa, kanske alla är själaspis för själen. För även skönlitteratur kan ju vara just detta. Jag tänker på vissa böcker av Selma Lagerlöf som just kan karateriseras som just detta. Exempelvis en Herrgårdssägen som man kan läsa om och om igen och upptäcka nya saker. Sen finns det andra författare som man kan läsa som avkoppling men som ändå ger något för just själen.

Till och med vanliga uppslagsböcker inklusive Wikepedia kan ju ge oss nya perspektiv på tillvaron. Jag tänkte på det när jag skulle kolla rubriken äpplen just för att jag gillar äpplen och jag har funderingar om det inte finns någon äppleart som skulle klara vårt nordliga klimat.

Då jag har för mig att det finns en art på Himalajas sluttning som växer lång upp nära trädgränsen. Men det är kanske en skröna vad vet jag?
Nåvär det blir att sätta sig och läsa klart kommentaren till Jakobs brev som jag började på i vintras och sen har jag några böcker till i den kristna genren att ta mig an bl.a. en bok av Håkan Sunnliden betitlad Nycklar. Men först vill jag läsa klart det jag har börjat på.

Alltså den själaspis som jag just nu håller på med och som jag inte har avslutat, vi får se om det kommer att göra några avtryck på den här bloggen?

Lång dags färd mot Karesuando

Jag tog med mig Marmis och en något packning samt vatten åt oss båda och åkte den långa färden från Nattis till Karesuando och då jag hade hört att det skulle pågå vägarbete tänkte jag mig ta den södra vägen över Ullati, Tärendö och Junosuando. Det är fin natur att åka i även om man på vissa ställen blir trött på att bara möta tallskog på tallskog utan en endaste gran eller ens ett lövträd.

Det ser inte roligt ut och är väl förmodligen inte rationellt heller, löv inte bara lättar upp det enahanda det ger också föda till djur som älgar och andra djur så man kan fundera över skogbolagens ovilja att låta naturen tala om för oss människor och skogsbolagen specifikt hur den vill ha det för att flora och fauna skall trivas tillsammans. Det här med monokulturer i skogen är inte kul alls.

Men för att återgå till färden så tog jag och min lilla hund då och då en paus dels för att lätta på trycket men också för att se den fina naturen utanför bilrutorna. Problemet blir då att myggen också vill ha sitt av oss.
De vill som alla  andra vampyrer ha vårt blod för att överleva men mitt blod vill jag ha för mig själv och jag tror att Marmis i sin hundskalle tänker likadant, eller vad tror ni?

Nåväl till slut efter ca fyra timmars bilkörning var vi framme i Karesuando och till lägenheten där och det kommer att bli en skön natts sömn för oss båda efter denna strapatsrika dag.

God Natt!

Ålderdomen kommer inte ensam.

Att bli äldre det är att få en massa kompisar som man inte riktigt räknat med, eller som en vän sade till mig ålderdomen kommer inte ensam. Det är en hel del kompisar som dyker upp. Exempelvis den försämrade hörseln och synen. Det sista kan man ju numera göra något åt genom dels genom glasögon men också genom operationer. Som starroperationer, själv har jag opererats för starr i slutet av januari på höger öga.

Men sen finns det annat som åldersdiabetes eller typ 2 diabetes och som i mitt fall Myastena Gravis som först satte sig på ögonlocken och som tillsammans med en djup tandinfektion gjorde att jag såg dubbelt. Men detta försvann sen tanden drogs ut.

Så nog har jag fått  kompisar  på min ålders höst och till detta kommer mediciner som skall tas in vid olika tidpunkter på dagen. Men det är bara att göra detta och vara glad över att läkarvetenskapen har kommit så långt som man har. Även om jag ibland blir en smula skeptiska till alla mediciner som skrivs ut. För ibland undrar jag om de inte slår ut varandra.

Frånvarande Jordgubbar och närvarande Smörgåstårta

Jag var till Handlar´n i eftermiddag och tänkte köpa jordgubbar, då jag blev tipsad om att Handlar´n här i Nattavaara hade fått hem jordgubbar. Men jag hittade inga sådan. Förmodligen var de uppköpta av andra kunder och det varväl lika bra det. Då de förmodligen är för söta för mig.

I stället köpte jag smörgåstårta även om jag inte är så förtjust i sådana bakverk då jag på dop och minnesstunder, framförallt i Eskilstuna,  har förätit mig på olika sorters smörgåstårta.

Jag tog en liten bit när jag kom hem och den smakade gott och genom detta har jag nu också mat tills i morgon också och kanske också övermorgon.

Nu tänker jag fortsätta jobbet med böckerna så jag får upp dessa i bokhyllorna.

So Long

Att koka kaffe!

Jag har då och då funderat vad som är bäst kokkaffe eller bryggkaffe och inte kommit till något som helst resultat på den svåra frågan. Kokkaffe smakar nog bäst då man är ute i skogen och då skall kaffet kokas i en nedsotat panna över öppen eld.

Då smakar kaffet bäst tycker jag!

Eller som en samisk konfirmand sade till oss för många år sedan att det bästa kaffet är alltid den första koppen, underförstått kokat över öppen eld, är den kopp kaffe som smakar bäst.

Och han hade säkert rätt för i och med den första koppen så smaklökarna på topp och det gäller nog särskilt oss äldre vars smaklökar i tungan har förändrats över årens lopp eller snarare försämrats så vi har nog ännu svårare att ta till oss den goda kaffesmaken än en nyss nybliven tonåring.

Men ändå tycker jag nog att godaste kaffet finns just i skogen också om man har det i termos men ännu godare blir det om man kokar det på plats.

Det tycker i alla fall jag.

Luca Stangl sjunger bra

Jag undrar hur många av er som hört en österrikisk gosse vid namn Luca Stangl sjunga, han är inte gammal. Jag tror att han fyller 14 år i år men vilken duktig dragspelare och sångare han är och han finns både på Youtube och Spotify. Killen har spelat dragspel eller som de tydligen säger i de tyskspråkiga länderna Styrichen (jag vet inte hur det stavas) Harmonika.

Och han har sen 11 års åldern blivit en god sångare, än så länge är han gossopran och han verkar också vara en orädd gosse som gärna uppträder inför stora samlingar. Åtminstone före innan Coronan slog till. Jag kan verkligen rekommendera att lyssna på denna unga talang som förmodligen inte behöver deltaga i några talangjakter. För att han har talang det vet han redan och han har också redan gett ut några CD;n. 

Lyssna gärna på honom ni hittar honom på Youtube och Spotify:

Jag sorterar återigen böcker

Jag har en välfylld bookhylla, alldeles för välfylld skulle kanske någon säga och det kan väl stämma då man faktiskt kan låna böcker på folkbiblioteken i landet. Men nu är det så att jag äger en del böcker och har överfullt med dessa och då jag har en tom bokhylla just nu så bör dessa få finna sin plats i denna bokhylla.

Och det är det som jag håller på med just för tillfället men det innebär att golvet i rummet just nu översvämmas av dessa böcker som jag förut haft i banankartonger och de gör sig ju bättre i bokhyllan  tror jag nog. Men på väg till bokhyllan har de först han hamnat på golvet på sin färd mot de för dessa hägrande bokhyllan. Om nu böcker har känslor vilket jag betvivlar.

Det blir också enklast möjliga system att hålla ordning på dessa nämligen att de får stå i hyllan i författarordning, det blir nog bäst så. Även om några av dessa som kanske inte kunde med varandra vare sig de var levande eller döda. De får nu stå och samsas i min bokhylla vare sig de vill eller inte.
De kan ju i vart fall som helst inte kunna göra något åt det.

Den teologiska litteraturen får dock en plats lite högre upp nämligen en trappa upp och där får de stå tillsammans med brottskrönikan och om någon undrar så finns det ingen tanke bakom detta. Det har bara blivit på detta sättet.