Söndag igen och tankar om kristen mystik.

Det är kanske min sista lediga söndag, då jag skall börja min tjänst igen som präst i Karesuando, det blir att börja lite smått med konfirmationsövning på torsdag och sedan själva konfirmationen på lördag och sen på det söndagens gudstjänst. 70+arna skall dock dock skyddas från allt för stora folksamlingar så det kommer inte att bli några förrättningar för mig som är 71 år och som  snart fyller 72 i slutet av november.

Jag håller fortfarande på med Fader Gunnars bok om mystik i den svenska psalmboken och jag har haft lite svårt just mystik för det begreppet har jag inte riktigt fått något begrepp om men kanske ha det lossnat nu när jag läst igenom boken sakta med många pauser. Jag inser nu att det är inte en bok som man kan ta sig igenom genom att sträckläsa den. Den är en bok som behöver många pauser och också många omläsningar. Men det kan nog gälla de flesta böcker.

Speciellt böcker om den kristna  andligheten eller spiritualiteten.

Nu tänker jag återgå till Fader Gunnar och hans bok sen får det väl visa sig vad jag skall göra i morgon. Söndagens gudstjänst följde jag idag från Missionsprovinsens Kyrka, Immanuelskyrkan i Göteborg. Intressant men nog skall man både se och höra prästen och de medverkande i kyrkan från en egen bänk i kyrkan. Sen har jag lite svårt att se en bild på den som predikar kanske på grund av uppenbarelsebokens ord. Men den saken kan vi återkomma till. För nu är det dags att koka kaffe och om man skall skriva om uppenbarelsebokens ord måste man tänka igenom vad som man vill ha sagt!

Och då kan det behövas en kaffepaus, eller hur!

Att glömma laga mat i lergryta

I dag tog jag fram en av  mina lergrytor, det var under morgontimmarna och jag hade tänkt att lägga i en fläskkarré i den. En fryst sådan för det är stört omöjligt att få tag i några andra sådana här i trakten.  Kanske finns det på finska sidan men där har jag inte varit sedan i våras eller kanske till och med förra året. Jag kommer inte ihåg.

Nåväl, trots att jag hade den mitt för mina ögon tog jag i stället fram Potatis och köttbullar  samt nyplockade kantareller. Plockade i affären i Kuttainen. För så här långt uppe i norr växer det inte några kantareller i skogen vad jag vet. Jag har i vart fall som helst inte vågat mig ut i en för mig okänd skog som också är känd för att ha en stor björnpopulation och även om björnar ser goa och mysiga ut vill nog både jag och Marmis min hund undvika dessa djur. Även om jag vet att han är inte farlig bara man är varlig. Men däremot kanske en björnhona med ungar skulle bli farlig vid ett möte i skogen. Även där, ja speciellt där skall man nog vara varlig, eller hur?

Det blev alltså igen matlagning i lergryta men det hoppas jag att kunna ta igen i morgon då jag tycker om att laga maten just i en sådan, det brukar bli så fin smak då inget ångas bort i en sådan tingest.

Jag håller fortfarande på med Fader Gunnars bok om mystik i den svenska psalmboken av 1937 och det går mycket långsamt för mig att läsa men det är bra för om man skall kunna begrunda vad man läser, då är det bra att ta god tid på sig och läsa långsamt. Jag har ju en benägenhet att läsa för snabbt så det känns skönt att jag dragit ned på trakten.

Den stundande natten.

Klockan går som sagt var mot natten, då det om ca. två timmar är midnatt, det påminner mig om att i går så hörde jag på radion någon som frågade vad dom skulle göra under eftermiddagen och klockan var då efter 17.00 det vill säga i min värld så är det kväll efter klockan fem och innan dess är det eftermiddag.

Men det här med tider kan vara nog så knepigt då vi beroende på var och med vem och vilka vi växt upp med kan ha olika defenitioner var vi är på dygnet. För den ena så slutar eftermiddagen 17.00 och för den andra är det kanske 19.00.

Nå natten stundar och nu är det mörkt ute nu när vi närmar oss september månad, det är ju nu de sista dagarna i augusti och nu stundar natten då vi skall sova.

Funderingar när natten går mot morgon.

I går kväll tog jag och kokade ett väldigt starkt kaffe, det skulle jag nog inte ha gjort och därför sitter jag uppe vid datorn då det är stört omöjligt att sova. Jag har i och för sig Fader Gunnars bok  Mystik i Svenska Psalmboken framför mig och läser i den lite sporadiskt sisådär.

Det är en trevlig bok och det är 1937 års Psalmbok det gäller, även om han fick uppleva 1986 år Psalmbok, han blev ju nästan hundra år, så tror jag inte att han skrev om mystiken i denna. Och jag tror utan ha riktigt belägg för detta att det mesta av den mystiken som fanns i 1937:an mer eller mindre rensades bort av den psalmbokskommitté som sen resulterade  1986 års psalmbok. Kanske kommer en del av de utrensade psalmerna tillbaka i den psalmbok som kommer härnäst.

Vem vet?

Det är dags att göra ett nytt försök att sova nu när klockan är 04.00 på morgonen, vi kanske hörs av senare i dag här på bloggen. Jag har ju ändå en del läsare i världen. Rätt så många i den nya världen till och med vad jag förstår och det är ju kul. Natti,natti go vänner!

Snart dags att gå till sängs

Vi får se vad den här drapan leder till, det händer då och då att jag planerar att skriva om något ämne men sen tar kanske en bisats  tag i mig och det som jag ämnade att skriva glöms bort eller får ligga tills någon annan gång. Kanske är det så när man författar någonting. Man styr inte riktigt själv utan det blir ämnet som styr vad som kommer ut på pappret eller skall vi vara moderna och säga skärmen.
För nu i vår elektroniska  tid handlar det nog om vad som kommer upp på just skärmen.

Nå, rubriken som jag satte när jag började denna drapa var Snart dags att gå till sängs och vi får de om det som jag kommer att fortsätta att skriva gör skäl för den rubriken eller om jag skall hitta på någon annan överskrift.

Detta med överskrifter eller benämningen på en bok, alltså dess titel kan ju ge många författare huvudbry för att inte tala om läsaren. Ett kyrkligt exempel på detta är den titel som han gav sin bok om nådens ordning. Den heter helt enkelt Dårhushjonet vilket är en mycket märklig titel på en bok om dogmatik eller vad man skall kalla hans teologiska testamente.

Nåja det är snart dags att gå till sängs och efter att ha tagit kvällsmedicinen, ja jag är ju i den åldern att jag inte är ensam. Jag har sällskap av en del krämpor. Och vem har inte det när han eller hon har uppnått den aktningsvärda åldern av 70 år som jag har gjort.

Nu återstår tandborstningen och sen completoriet sov gott och bädda ordentligt om er genom att be er aftonbön. Natti,natti!

Revolution i Vitryssland.

Det verkar som om det är en revolution på gång i Belarus eller som vi svenskar säger Belarus, man får en känsla av 1989 när man läser och ser de enorma folksamlingarna i huvudstaden Minsk. Där man demonstrerar mot den sedan 26 år sittande Presidenten. Det verkar som om det är slut med hans regim då folket äntligen har sagt ifrån. Man får hoppas att det blir en fredlig övergång till verklig demokrati i stället för denna auktoritära stat som påtvingats det vitryska folket.

Ordenshuset i Mullhyttan ligger mig varmt om hjärtat.

Nu undrar kanske mina vänner i norr, vad detta är för plats och vad är Ordenshuset i Mullhyttan för lokal egentligen. Och var ligger denna plats. Det går att hitta Mullhyttan på Wikepedia så om någon vill veta mer går det bra att goggla fram dessa uppgifter. Och det kan man göra själv.

Ordenshuset byggdes en gång som föreningslokal för Nationagodtemplarorden vilket senare blev NTO eller fullt utskrivet Nationatemplarorden. Alltså en av Sveriges olika Nykterhetsorganisationer och det var i dessa som många fostrades i den svenska demokratin.

Även frikyrkorörelsen och arbetarrörelsen med vidhängande studieförbund var delaktig i detta. Också vissa sidoorganisationer till Svenska Kyrkan fanns med i detta arbeta framförallt i missionen för att inte tala om Lutherhjälpen.

Till detta Ordenhus åkte jag upp till Mullhyttan var onsdag då det var ungdomsverksamhet på 60-talet efter sen jag fyllt 15 år och fick lov att  köra moped. Nå vi var en massa ungdomar som samlades där dels de från byn dels några utanför byn.  Det fanns olika verksamheter schackspel och Ishockeyspel, de där som hade pinnar som man skulle vrida om och spela med plåtfigurerna på planen.

De första åren hade också Karl Erik Andersson (KEA) hand om biblioteket i Ordenshuset en verksamhet som sen tyvärr flyttades till skolan viket gjorde att det blev en kategoriklyvning. De äldre låntagarna följde med till skolan och ungdomarna blev kvar i Ordenshuset.

Det gick några år och sen blev jag så småningom ordförande i Logen och såg då behovet att rusta lokalen. Det var inte lätt eftersom jag då var extremt blyg och hade svårt att hävda mig inför auktoriteter. Men det blev i alla fall en upprustning så småningom  men då hade jag börjat på den almänna linjen på Karlskoga Folkhögskola och forsatte sen på Fritidsledarlinjen där.

Men just för att jag har så mycket minnen från Ordenshuset både positiva och negativa så ligger den lokalen mig varmt om hjärtat. Det finns mycket ungdomsminnen därifrån och jag är nog inte ensam om att ha det så. Om någon därifrån vill kommentera så gör det!

Orsaken till att jag skriver om denna lokal beror på att jag på Facebook såg att det hade blivit en slags lokal där Begravningskaffen och liknade arrangemang numera anordnas vilket ju är bra då Ordenshuset då får leva vidare. Det verkar fungera ungefär som Svensk Kyrkans Församlingshem utan att vara knutet till vare sig till kyrka eller frikyrka. Det är fortfarande en sekulär samlingsplats precis som då jag bodde i trakten, då detta var den enda profana samlingslokalen i den delen av bygden. Precis som nu alltså!

Vi säger så!

Att ta sig en lur efter maten och tankar det leder till.

Jag tog mig en lur i soffan, inte en telefonlur utan jag tog och lade mig en stund efter middagsmaten. Ni vet den där stunden mitt på dagen vid 12.00-tiden  då man har ätit sin mat och känner av eftermiddagsnarkosen. Och bara vill gå att lägga sig och ta sig just en sömnstund eller med andra ord en lur mitt på dagen.

Det brukar vara en ganska så skön stund och man är lite mer utvilad efter en stund sedan man vaknat. I och för sig känner man sig ibland ganska seg just när man vaknar men det brukar gå över efter en stund åtminstone känner jag det så.

Om någon undrar? Så äter jag inte lunch, jag äter Frukost (i bästa fall), Middag och Kvällsmat, Ibland i stället för Kvällsmat dock Kvällsvard. Den viktigaste maten är dock kopplat till den andliga maten, den mat man får i sig i kyrkan eller i samtal med andra kristna eller genom Bibelordet direkt.

För att inte tala om det som Katekesen säger Bönen det vill säga hjärtats samtal med Gud, detta samtal är ju en viktig dialog med den Treenige Guden själv Fadern,Sonen och Den Helige Ande.

För oss i vår Lutherska och därmed intellektuella tradition har detta varit och är en svår omställning i vårt andliga liv då vi inte vet hur denna dialog skall gå till.

Vi ber gärna men lyssnar vi till vad Gud säger oss?

Här tror jag att jag inte bara talar för mig själv utan här är jag nog en talesman för många inom vårt Lutherska samfund och dess väsende.

Gamla intriger i äldre Svenska Psalmböckers tillkomst

Den psalmbok det gäller är den från 1937, den man var så noga med att den skulle anknyta till den gamla psalmboken från 1819. Den som redigerades och utgavs  av Davidsharpan i Norden som man kallade Johan Olov Wallin. Då den gavs ut var det en avslutning av en lång process, kommer inte ihåg hur länge, men Samuel Ödman var med i denna process till 1811.Då wallin bestämde att alla sammanträden skulle hållas i Stockholm. Vilket gjorde att Ödman på grund av sin sjukdom inte kunde vara med på dessa sammanträden.

Kanske var det just därför Wallin bestämde att sammanträdena i psalmbokskommiten skulle ske i Stockholm då Ödman p.g.a. sin sjukdom inte kunde lämna sin bostad i Uppsala. Det är inte första gången man gör så mot en besvärlig ledamot i vilken förening eller vilket sammanhang som helst och förmodligen inte heller den sista.

Nå jag hade tänkt skriva om mystik i 1937 års psalmbok men det får bli en annan gång.