torsdag 25 juli 2013
onsdag 24 juli 2013
Karesuando och ett icke fungerande 4g
ndo!
I Karesuando hade vi för en tid sen ett snabbt 3g nät på telia bredband . Och det var bra då man
var ute på nätet. Men sen ändrade telia till 4g med resultat att det fungerar
väldigt illa eller inte alls.
Man kan undra varför byter man från ett väl fungerande
bredband till ett som inte fungerar alls?
Dessutom har man bundit upp sig på ett nät som inte fungerar
och det verkar som om det inte går eller att det finns en ovilja från telia att
lösa problemet.
Ett sätt borde ju vara att gå sina kunder till mötes och återgå
till 3g tills problemen med 4g är lösta i den här regionen.
Nu får man ju bara ett antal missnöjda kunder som är tvungna
att betala dels för ett 4g som inte fungerar dels betala för en lösning som
fungerar. Antingen att man kör på en sticka från telia som gäller för en vecka.
Dom fungerar underligt nog?
Eller också att man går på antingen det finska nätet eller
Net 1 vilket fungerar lika bra som telia 3g gjorde förut.
Forstmästare och de yttersta frågorna.
Då, jag nu börjat skriva om de yttersta frågorna upptäcker
jag att i boken som jag utgår,inför de yttersta frågorna. Arnkil.m.m. från. Då irriterar jag mig på Rolf Arnkils
titel forstmästare och skam till sägandes läste jag först forsmästare. Vilket
är en titel som kanske inte finns. Och om den finns torde den ha betytt något
annat då flottningen i våra älvar var i gång.
Då för ca. 50 år sen skötte älvar och floder transporterna
av virke till sågverken.
Transporter som nu sköts av långtradare, kanske är det
bättre men man undrar ju om det verkligen är bra för miljön? Fast timret som
låg och flöt i älvarna var kanske inte heller så bra? Och så fanns eller kanske
till och med finns det massor med timmer som hade sjunkit s.k. sjunktimmer.
En av våra
proletärförfattare Gustav Hedenvind skrev till och med en roman om
detta. Men det sjunktimmer som han skrev om verkar ha varit lufttimmer. Det
vill säga icke existerande timmer vilket
hade sjunkit ner på botten av en älv även om det inte existerade i
sinnevärlden.
Nå, för att återgå till forstmästre så är det den
finlandssvenska benämningen på Jägmästare och då känner jag när jag hör namnet
en doft av kåda, sågspån och nyhuggen avverkad skog.
Jag eller som jag helst vill skriva man blir också litet
fundersam på att en man med ett så prosaiskt yrke och titel börjar fundera och
skriva om just de yttersta frågorna. Nu var han i och för sig sjuk, då han
började brevväxlingen med de andra två men jag undrar om någon nu även då man
är svårt sjuk skulle ta och vare sig fundera över eller ens skriva om de
yttersta frågorna.
Alltså varifrån kommer jag och vart går jag?
Och den första frågan Arnkil ställer handlar om frälsningen,
där han går till rätta med individuali- seringen av frälsningen. Handlar
kristendomen bara om att den egna
frälsningen?
Är det inte något
mer?
Och med den frågan avslutar jag den här sejouren och hoppas
att någon vill vara med och diskutera detta med mig och Arnkil, Eskola och
Hedman.
onsdag 17 juli 2013
Att läsa om en bok eller omläsning ang. de yttersta frågorna.
Kanske dags att skriva några ord igen, den sista tiden har
det varit om inte dött på bloggen, så dock har det varit stiltje. Och stiltje
kan väl vara bra ibland men jag hoppas komma igång igen.
Jag tycker för min del att problemet är facebook därför att
jag skriver mycket där men det blir i stort sett bara ett slags twitter men med
bilder. Det blir inget mer genomarbetat, inte något som är mer genomtänkt. Så
kan det också vara när man bloggar men jag försöker att först skriva på words
och sen kopiera över detta på bloggen. Detta innebär att jag får försöka tänka
till litet mer innan själva publiceringen.
Åtminstone för att rätta till
stavfel.
Att det sen blir en extra genomgång av de tankar som skall
ut på bloggen. Ja, det är smällar som man får ta om man vill spetsa till det
lite.
Jag hade tänkt, om det blir av är en annan sak, att skriva
lite om vad som kommer upp i mina tankar då jag nu skall läsa om en bok. Och
med om menar jag att jag har läst boken förut.
Boken handlar alltså om de yttersta frågorna. Det vill säga
frågan om varifrån kommer jag och vart går jag. En fråga som borde och torde
intressera varje präst i vårt avlånga land. Då det ytterst sett handlar om hur
vi förvaltar våra liv och var vi skall tillbringa evigheten.Detta är en fråga av yttersta vikt men som vårt folk,
svenska folket, tycks ha slutat att ställa.
Varför undrar jag?
Och det är det som jag skulle vilja fundera över, alltså
ställa frågan till mig själv och sen finna svar på, även om det känns litet
förmätet att just jag skall göra det. Men kanske kan de som eventuellt
kommenterar hjälpa mig att ställa de rätta för att inte säga de bästa frågorna?
Vad nu dessa kan vara?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)