onsdag 24 juli 2013

Karesuando och ett icke fungerande 4g

ndo!

I Karesuando hade vi för en tid sen ett snabbt 3g nät  på telia bredband . Och det var bra då man var ute på nätet. Men sen ändrade telia till 4g med resultat att det fungerar väldigt illa eller inte alls.

Man kan undra varför byter man från ett väl fungerande bredband till ett som inte fungerar alls?
Dessutom har man bundit upp sig på ett nät som inte fungerar och det verkar som om det inte går eller att det finns en ovilja från telia att lösa problemet.

 Ett sätt borde ju vara att gå sina kunder till mötes och återgå till 3g tills problemen med 4g är lösta i den här regionen.

Nu får man ju bara ett antal missnöjda kunder som är tvungna att betala dels för ett 4g som inte fungerar dels betala för en lösning som fungerar. Antingen att man kör på en sticka från telia som gäller för en vecka. Dom fungerar underligt nog?


Eller också att man går på antingen det finska nätet eller Net 1 vilket fungerar lika bra som telia 3g gjorde förut. 

Forstmästare och de yttersta frågorna.

Då, jag nu börjat skriva om de yttersta frågorna upptäcker jag att i boken som jag utgår,inför de yttersta frågorna. Arnkil.m.m.  från. Då irriterar jag mig på Rolf Arnkils titel forstmästare och skam till sägandes läste jag först forsmästare. Vilket är en titel som kanske inte finns. Och om den finns torde den ha betytt något annat då flottningen i våra älvar var i gång.

Då för ca. 50 år sen skötte älvar och floder transporterna av virke till sågverken.

Transporter som nu sköts av långtradare, kanske är det bättre men man undrar ju om det verkligen är bra för miljön? Fast timret som låg och flöt i älvarna var kanske inte heller så bra? Och så fanns eller kanske till och med finns det massor med timmer som hade sjunkit s.k. sjunktimmer.
En av våra  proletärförfattare Gustav Hedenvind skrev till och med en roman om detta. Men det sjunktimmer som han skrev om verkar ha varit lufttimmer. Det vill säga icke existerande timmer  vilket hade sjunkit ner på botten av en älv även om det inte existerade i sinnevärlden.

Nå, för att återgå till forstmästre så är det den finlandssvenska benämningen på Jägmästare och då känner jag när jag hör namnet en doft av kåda, sågspån och nyhuggen avverkad skog.

Jag eller som jag helst vill skriva man blir också litet fundersam på att en man med ett så prosaiskt yrke och titel börjar fundera och skriva om just de yttersta frågorna. Nu var han i och för sig sjuk, då han började brevväxlingen med de andra två men jag undrar om någon nu även då man är svårt sjuk skulle ta och vare sig fundera över eller ens skriva om de yttersta frågorna.

Alltså varifrån kommer jag och vart går jag?

Och den första frågan Arnkil ställer handlar om frälsningen, där han går till rätta med individuali- seringen av frälsningen. Handlar kristendomen  bara om att den egna frälsningen?

 Är det inte något mer?


Och med den frågan avslutar jag den här sejouren och hoppas att någon vill vara med och diskutera detta med mig och Arnkil, Eskola och Hedman.

onsdag 17 juli 2013

Att läsa om en bok eller omläsning ang. de yttersta frågorna.

Kanske dags att skriva några ord igen, den sista tiden har det varit om inte dött på bloggen, så dock har det varit stiltje. Och stiltje kan väl vara bra ibland men jag hoppas komma igång igen.
Jag tycker för min del att problemet är facebook därför att jag skriver mycket där men det blir i stort sett bara ett slags twitter men med bilder. Det blir inget mer genomarbetat, inte något som är mer genomtänkt. Så kan det också vara när man bloggar men jag försöker att först skriva på words och sen kopiera över detta på bloggen. Detta innebär att jag får försöka tänka till litet mer innan själva publiceringen. 

Åtminstone för att rätta till stavfel.
Att det sen blir en extra genomgång av de tankar som skall ut på bloggen. Ja, det är smällar som man får ta om man vill spetsa till det lite.
Jag hade tänkt, om det blir av är en annan sak, att skriva lite om vad som kommer upp i mina tankar då jag nu skall läsa om en bok. Och med om menar jag att jag har läst boken förut.

Boken handlar alltså om de yttersta frågorna. Det vill säga frågan om varifrån kommer jag och vart går jag. En fråga som borde och torde intressera varje präst i vårt avlånga land. Då det ytterst sett handlar om hur vi förvaltar våra liv och var vi skall tillbringa evigheten.Detta är en fråga av yttersta vikt men som vårt folk, svenska folket, tycks ha slutat att ställa.

Varför undrar jag?

Och det är det som jag skulle vilja fundera över, alltså ställa frågan till mig själv och sen finna svar på, även om det känns litet förmätet att just jag skall göra det. Men kanske kan de som eventuellt kommenterar hjälpa mig att ställa de rätta för att inte säga de bästa frågorna?


Vad nu dessa kan vara?