Bröderna Jakobsson än en gång!

 Jo, det är Jossefhistorien som jag återigen funderar över, den ger en hel del att tänka på när man läser om denna historia. Alltså bröder som säljer sin lillebror, då de inte tål honom, till en grupp midjaniter eller Ismaeliter. De hade tänkt att döda honom men finner en utväg att sälja honom i stället och förmodligen hoppas de på att Josef skall möta döden på det ställe som dessa köpmän säljer Josef till. 

Men det går inte som de de tänker efter en hel del vedermödor hamnar Josef i stället i en maktposition i Egypten där han blir Kungens (Faraos) närmaste man. Det är han som har samlat in säden i ladorna under de goda åren med hjälp av den Egyptiska byråkratin och inte minst de lantarbetare och bönder som jobbar på fälten. Och det gör att Egypten står rustat inför den sjuåriga hungersnöden.

Det har gått 20 år innan bröderna 10 av bröderna möter Josef igen och då känner de inte igen honom i den stränge Egyptiske ämbetsmannen som skall godkänna köpen av de människor som inte är Egyptier. Men han känner igen dessa sina bröder.

Jag undrar vad för tankar som far igenom Josefs huvud denna dag han får se dessa som handlat så grymt mot honom, han frågar genom en tolk, vilka de är och om de är spioner. Det är inte så konstigt för genom Josefs åtgärder hade man stora förråd av säd och de måste bevakas så att inte strövskaror skulle plundra dessa. Och Josef fängslar då sina bröder. 

Jag tror att han då funderar över vad han skall göra med dessa sina bröder, förmodligen ber han också över vad han skall göra och kommer till slutsatsen att en får stanna,Simon, men de andra får ge sig hem till deras och Josefs fader Jakob. Han har fortfarande inte gett sig till känna vem han är. Och när de kommer tillbaka måste de ha sin yngsta broder med alltså Josefs helbroder Benjamin. 

Deras säckar fylls med säd och de får också sig själva ovetande sina pengar tillbaka vilket kan ses som en vänlig gest men som i stället blir till en oro för dem och när de kommer hem så säger Jakob ifrån att Benjamin får inte följa med till Egypten och han säger också att När Josef var på att vara med bröderna försvann han och nu har Simon försvunnit. De gör honom barnlös.

Timmen är sen så jag slutar här men det finns mer att säga om denna historia om brödrahat och brödrakärlek, så jag återkommer.

Jag sitter unde kvällarna på verandan till mitt hus i Nattavaara

 Under dagarna men mest under kvällarna brukar jag sitta på verandan på mitt hus i Nattavaara mest för att hålla Marmis min hund sällskap då han känner sig trygg om jag är med. Nu läser jag också en hel del och jag har kommit en bra bit på en bok som har titeln Granskogsfolk och som handlar om hur vi i Sverige, ja egentligen hela norden har naturen som vår religion.

Än har jag inte smält denna boken men den ger ett bra perspektiv hur vi i norden ser på naturen nu för tiden. Förr ansågs naturen vara farlig, den var okänd och ansågs bebos av troll och vättar. Men nu går man till naturen för att rensa själen man ser den i bästa fall som att man ser Gud på ryggen. 

Men för det mesta blir den en bespegling av sitt innersta, den tar fram de inneboende krafterna i en själv till något slag av meditation kanske då man söker Anden i en själv och då kan jag vara med om det. Då det i så fall anknyter till dopet men annars verkar det mer vara gammeladam som kommer fram och honom skall vi sky för han vill oss inte väl.

Dagen går mot sitt slut!

 I dag har jag varit till Gällivare Hälsocentral och lämnat ett blodprov, det gjorde att jag inte kunde äta frukost i morse. Då jag var osäker på om det skulle vara ett fasteprov eller inte. Nå, cafeét på sjukhuset var öppet så jag gick dit in och tog en kopp kaffe och en räksmörgås. 

Det fick gå där också!

Och efteråt blev det en runda på apoteket där jag tog ut en del av de av  mina mediciner som jag kunde ta ut. En del måste man vänta på, som ni kanske vet, och man skall väl inte ha allt för många sådana hemma.

De bör nog vara kvar på apoteket, så att andra också kan ta del av dem.

Men nu går den här dagen mot sitt slut eller som en äldre kamrat alltid avslutade dagen "En dag närmare döden." Vilket får mig att fundera på om han fortfarande lever.