Jungfrumark.

 Jag har börjat läsa en bok av Peter Halldorf som han skrev för nästa 30 år sen och titeln är Jungfrumark med undertiteln en modern pilgrims färd mot sina rötter och det är spännande att läsa vad en pingstteolog kom fram till för 40 år sedan. 

Ja, pingst och pingst han går ju längre tillbaka än till azuza-street för hundra år sen i USA utan han går ända tillbaka till den tidiga kyrkan, den vi brukar kalla för fornkyrkan och det är ju rätt och riktigt för vi har ju alla våra rötter där i denna kyrka. 

Alla vi som vill benämna oss som kristna. 

Nu är det inte första gången som jag läser denna bok, jag tror att det var ca.15-20 år sen som jag läste den sist men jag kan inte säga att den gjorde något större avtryck i mitt sinne men kanske var det så att jag hade så mycket att göra med gudstjänster, dop och begravningar i enprästpastoratet så jag hann inte att reflektera över den bredvisläsningslitteratur som jag läste ijämte de bibeltexter som jag skulle både läsa, fundera över alltså reflektera över bibelord/et. 

Men som någon skrivit eller sagt eller kanske bådadera, bredvidläsningslitteraturen skall hjälpa oss med just detta att komma till nya insikter och ge oss nya perspektiv eller för den delen fördjupa gamla sådana vilket kan ge oss perspektivet att de gamla hade rätt vare sig det var fornkyrkans teologer eller 1500-talets protestanter. Eller kanske Hus i Bhömen eller kanske till och med någon från Norra Öland.

Är svaret fortfarende 42

 I liftarens guide till Galaxen får vi veta att svaret på den yttersta frågan om livet universum och allting är 42  men att vi inte egentligen vet vad frågan är. Är det inte så med många frågor då vi tror att vi har svaret men vad frågan egentligen handlar om vet vi inte. Men en fråga som följer oss mellan årtusendena är Guds fråga till Adam, det vill säga till oss människor Var är du Adam?

Då han och Eva gömmer sig i buskagen för Gud och Gud frågar då Var är du Adam? 

Och samma fråga ställer han ju till oss som lever nu alltså Var är du människa, då han längtar efter att ha gemenskap med oss människor och andra varelser på planeten men det är ändå människan som fått uppdraget att råda över skapelsen. 

Nu är det dags för höstsopporna

 Jag tog och skaffade lite ingridienser till lite kött som jag kokade soppa på i går, dels morötter dels potatis och sommargrönsaker som jag hällde i en hel påse av i grytan samt vitpepparkorn och salt. Däremot fann jag inte de samksättande grönsakerna som jag brukar använda och som brukar finnas i en liten plasförsedd plaslåda och som brukar innehålla två morötter, någon palsternacka och sen en sak till som jag inte kommer ihåg namnet på. Nåja det gick bra ändå, men nog saknar jag de ingidienser som jag brukar ha i soppan för att den skall bli smakrik.

Och det är förmodligen inte den sista soppan som jag kommer att tillaga om inte liemannen kommer innan dess men vi får väl hoppas att han dröjer för ännu är kanske inte min tid ute.

Kjell, grannen i Nattavaara, var ute med Marmis så nu har han fått sin morgonpromenad och jag vill helst inte att han är ute i dag eftersom det är så fuktigt ute för även om han har en fin päls så är han mest en innehund. Husses älskade "lilla"vovve.

Nordisk Familjebok och Prästen i Uddarbo.

Mång av oss i vår generation har väl läst om Prästen i Uddarbo och kanske också sett filmen om denne prästman som var något udda. Men vem är väl inte det? Han blev som man säger dispensvigd även om det begreppet inte riktigt fanns under hans tid.

Han fick läsa in 1:a Johannesbrevet på grekiska vilket inte är det lättaste även om det är ett kort brev, nå hans utbildningsnivå var väl ganska skral. Men han var en duktig präst och själasörjare.

Och för att förbättra hans kunskaper övertalades han att köpa in Nordiska Familjebok som då var under arbete så allt efter som varje bok i serien blev färdig satte han sig att läsa den och sakta men säkert förbättrades hans kunskaper och inte bara i teologi utan också i geografi då han fick läsa om länder och städer som han annrs aldrig hade hört talas om.

Han och någon annan gjorde också en resa ner till kontinenten med bil, det bör ha gjort ett stort intryck på honom som var en skogens man att komma ner till dessa länder och städer som just börjat att byggas upp efter de allierades flyganfall och bombningar under krigsåren.

För om jag kommer ihåg det rätt så handlade boken om Prästen i Uddarbo just om tiden efter krigsåren, åren efter andra världskriget. Men jag kan ha fel där, kanske någon kan upplysa mig om detta.

Så skall sommaren vara, som i år.

 Den här sommaren har varit och är som en svensk sommar skall vara med omväxlade väderlek, ömsom är det mycket varmt och då kommer också en och annan regnskur och vattnar grödan i vårt land men ömsom är det lite svalare utan att direkt vara kallt. Ibland, som idag blåser det och det gör att det blir uthärdligt att vara ute i de trakter i vårt land där myggen och nu när det går mot augusti knotten börjar bli besvärliga.

I Karesuando försvinner ju myggen när nätterna kommer tillbaka men knotten brukar överleva tills september och kanske lite till. En del älgjägare brukar, har jag förstått, ha ont av dessa odjur långt in i just september och kanske in i oktober om inte snön kommer just då.

Det verkar av rapporterna att döma som om det fortfarande är högt vattenstånd i Könkemää älv som rinner förbi prästgårdstomten i Karesuando, Kanske har det regnat mycket i de svensk-norska fjällen i sommar eller kanske är det de sista resterna av snö som kommit ner i älven i form av vatten.

Hjärtefrågor.

Jag har ju som ni vet en pacemaker inopererad i kroppen men trots detta har jag haft problem mitt hjärta men nu har jag fått medicin för detta och jag har tagit dessa mediciner en och en halv vecka. Och den första veckan har jag tagit en halv tablett av dessa under en vecka men från och med onsdag denna vecka har jag tagit en hel tablett av denna medicin och efter några dagar har jag inte känt av hjärtat.

Men jag kände av det efter en stund då jag var ute med Marmis för att han skulle få göra ifrån sig men då kände jag av hjärtat igen men inte så farligt som under hösten då jag var ute med honom, det som så småningom resulterader i att jag fick min pacemaker.

Nu återgår jag till striderna vid Selowhöjden.

Höga Bränslepriser

 Putinpriser sade Magdalena Andersson om de höjda diesel och bensinpriserna, vilket rättades av andra som menade att dessa höga priser hade man själv med Miljöpartiets hjälp själva ordnat till och så är det vär. För en stor del av de höga priserna är moms och sen är det skatt på detta pris inklusive den höga bränsleskatten. Vi har alltså än en gång fått skatt på skatten, det är inte första gången för under 50 och 60 talet fanns något som kallades accisen och då tror jag att detta också var skatt på skatten.

Jag tillhör de som hoppas på att Miljöpartiet åker ur riksdagen nästa år och att de sedan inte kommer igen, däremot skulle vi behöva ett riktigt Miljöparti, ett parti som företräder landsbygden och de näringar som finns där. 

Ett parti som ser vad vargen ställer till med men också vad den ohämmade vindkraftutbyggnaden gör för skada i Sveriges Natur. För om man skall bygga vindkraftverk och parker bör det vara där energin behövs.

Med andra ord på Södermalm i Stockholm!

Funderingar

 Jag sitter än en gång vid min dator och funderar på vad jag skall skriva om men samtidigt lyssnar jag på radion om flyktingar från Ukraina som nu lever i Sverige och närmare bestämt i Uppsala och man kan undra vilken ondska det finns i världen. 

Jag håller också på att läsa en bok om striderna vid Selowhöjderna våren 1945, jag har ju en hel del att läsa från de böckerna som jag fått eller snarare köpt från bokklubben Militärhistoriskt Bibliotek, det finns ju en hel del att läsa i dessa böcker och några har jag redan betat av. 

Men en hel del återstår dock.

Vädret verkar dock gå mot att det blir bättre och med bättre menar jag att det blir mer soligt, vi har dock fått en god balans mellan regn och och där kan ju psalm 199 i psalmboken visa på hur det skall vara särskilt den sista versen i 86;ans psalmbok Välsigna årets gröda och vattna du vårt land. 

Och i år verkar det som om grödan blir viktigare och viktigare på grund av Putins krig i Ukraina, där detta lands jordbruksprodukter stjäls av ryssarna. 

Stjäls och säljs av ryssarna till andra länder och kanske det är det som Putler krig går ut på att stjäla ett annats lands naturresurser för att sen svälta ut detta land, nå vi får väl hoppas att Ukraina vinner och att den Ryska utrikesministern följer i spåren av von Ribbentrop och så även Putin.

Det blev pannkaka av pankakan men till slut blev det pannkaka ändå.

 Under kvällen tänkte jag att jag skulle ta och grädda pannkakor men det gick inget vidare till en början, dels fastande de i laggen dels så hade jag inget margarin. Det brukar bli bättre om jag tar smör i själva smeten och margarin i laggen eller stekpannan. Men den här gången hade jag inget margarin vilket påminner mig om att jag bör köpa ett sådant paket i morgon.

Nåja, det blev ju en liten måltid ändå och dessutom kommer Marmis att få en bit av pannkisarna men han brukar vänta tills de har svalnat av den lilla vovven.

Kjell,grannen, var också ute och promenerade en stund med honom och jag såg att båda var glada då de gick mot Lombolavägen, det är riligt för Marmis att han får sina promenade och jag hoppas att jag kan komma igång med dessa personligen när pacemakern blir rätt inställd för som det är nu är det inte alls roligt. Jag kan gå 10 till 15 meter sen måste jag vila och det blir då mycket korta promenader så det är bra när grannarna kan ställa upp och hjälpa varandra.

Marmis vill gärna vara ute.

 Marmis, min älskade hund, vill gärna vara ute i det fria men tyvärr har jag inte kunnat vara ute och gå med honom som jag brukat sen han var valp. Det har en del grannar hjäpt mig med och det har varit fint.

Han tycker om att vara ute och ju mer han får vara ute desto mindre skäller han, det är ju så att ju mer han får se av världen desto mer ointressant blir det som är på nära håll. Jag tror att vi människor fungerar på samma sätt.

Eller v ad trorni?

Annandag Pingst är tillbaka i år

 Under den helgen som nu infunnit sig kan vi fira annandag pingst men också nationaldagen samtidigt, då båda infaller samma dag 6 Juni. Men det ser ut som om detta har undgått kyrkorna. Jag vet att i Karesuando kommer annandagen att firas i församlingen det vill säga i byn Kuttainen där pingstens stormöte nu är igång.

Jag har tyvärr problem med hjärtat och jag tror att det är Pacemakern som inte är rätt inställd men jag ar kallad till hjärtläkare till onsdagen och då hoppas jag att detta sker, men man är ju utlämnad åt läkarnas makt och kunskap vid sådana tillfällen.

Jag hade också tänkt att jag skulle åka in till Gällivare till annandagens gudstjänst men det ser ut som om man inte uppmärksammat att i år infaller den faktiskt. 

Annars kan man ju undra varför församlingarna tar chansen att fira gudstjänst under dessa försommardagar. I Karesuando Församling  har vi ju samlats utanför Idivuoma vid spärren och firat gudstjänst jus den 6 Juni.

Och så har skett på många olika platser i Sverige och på dessa platser har man förenats i sverigebönen där man ber landet och dess inbyggare. Man har också bett många invandrare att var med om detta vilket har och är uppskattat inom dessa grupper.

Men man bör fira annandagpingst även om det inte är helg för en kyrka bör hålla ställningrana och inte hela tiden göra strategisk reträtt. Att hålla ställningarna blir då att vänta på offensiven.

Och då blir ju nästa fråga hur går en kyrka, ett samfund till offensiv i en avkristnad värld? Det blir något att fundera på tills nästa bloggpost.

Högt Vattenstånd i gränsälven och hälsofundéringar och lite om den kommande sommaren.

Nu är det återigen högt vattenstånd i gränsälven, något som drabbar Karesuando varje år vid den här tiden men det är något folket här räknar med skall hända så vad vad kan man göra åt detta om man inte vill rubba hur naturen skall sköta de vattenmassor som kommer i och med snösmältningen varje år på våra breddgrader.

I dag var det också min sista arbetsdag här i Karesuando Församling så nu återstår det för mig att flytta ut ur tjänstebostaden och sen göra en ordentlig städning innan jag lämnar lägenheten. Jag hoppas att det skall gå bra trots att jag inte är riktigt frisk dels på grund av min myastena gravis men också på grund av mina hjärtproblem som ibland verkar förvärras av de mestinontabletter som jag måste inta flera gånger om dagen för att hålla myastenan i schack.

Nåja, de fungerar bra men jag kanske borde ha en lägre dos på grund av att sköter  den  den inopererade pacemakern till att hjärtat sköter sitt jobb. Kanske måste hjärtläkaren och neurologen komma överens om min medicinering? Nog om detta!

Nu ser jag också att björkarna börjar att slå ut, det ser så fint ut när de lövsprickningen är i gång och sommaren snart snart står i blom och man kan sjunga den blomstertid nu kommer och här uppe längst i norr är det verkligen så att blomstertiden kommer efter skolavslutningarna. 

Inte före som längre söderut i vårt avlånga land.

Andrum

Jag har till och från läst en bok vid namn andrum II, författaren daterar den i förordet till 1997 och det mer än 20 år sedan orden i boken skrevs. Det är en bok som har många författare i de noveller som ingår i denna bok.

Enligt framsidan på boken handlar den om brustenhet, tillit och tro och det finns en del att ta till sig från denna bok. Jag fäste mig vid en berättelse Manus Sundell där han berättade vilken frustration han och hans bror kände för en kille som kallades Onsala-Kalle.

De träffades väl aldrig men denna Onsala Kalle skrevs det tydligen om i Legobladet, en tidning för barn som gillade att bygga med just lego. Denna Onsala Kalle byggde de mest fantastiska byggen med just lego vilket gjorde att dessa bröder tappade lusten att deltaga i de tävlingar som Legobladet annonserade om.

Onsala-Kalle fick alltid första priset

Och sen kom brodern Onsala-Pelle och tog andrapriset.

Detta satte i gång en del funderingar hos mig för först och främst undrar jag om Onsala-Kalle och Onsala-Pelle ens existerade, kanske var det PR-avdelningen på Lego som hittade kreatörer som byggde dessa fantastiska byggen, Vad vet jag?

Och sen kan man undra om varför inte de som hade hand om Legobladet att de inte förstod att detta inte var bra PR för Legobladet och Legoland och de borde hittat en annan strategi.

Nu hände detta på 60-talet men nog fanns det bra PR-makare också då skulle jag tro. 

Eller hur?

Tiden går!

 Ja,tiden går verkligen snart är jag Friherre igen då jag snart slutar min tjänst här i Karesuando och blir pensionär på riktigt. Jag hade gärna fortsatt min tjänst men jag önskar vara när min vårdcentral och lasarettet i Gällivare. 

Men också nära den fina tågförbindelsen mellan Nattavaara och Sunderbyn, det är så skönt att bara parkera bilen och sen gå på tåget, köpa en kopp kaffe och sen ta och läsa en oläst  pocketbok som jag tagit med mig hemifrån. 

Den brukar sen vara utläst när jag skall åka hem men då har jag i regel  köpt en ny sådan från kiosken på Sunderbyn men många gånger har jag också haft intressanta samtal med medresenärerna på tåget så det brukar inte gå någon nöd på mig.

Förra året så tog jag med en lånebok som handlade om en lågkastig indier som cyklade från Indien till kärleken i Borås och det var härligt att sitta utanför sjukhuset och läsa den boken när jag väntade på tåget som för övrigt bara kom halvägs till nästa station. Tåget fick backa tillbaka då en timmerbil hade kört på en ledningsstolpe så det blev att åka buss hem till Nattavaara  i stället för tåg.och att läsa på en buss kan jag inte för då mår jag illa. 

Detta var dagens pensum, hej då! 

Drömmarnas Bok och något om konfirmandläger

Jag började läsa den boken för några veckor sedan men jag har haft svårt att hålla i gång läsningen och det beror dels på att jag prioriterat konfirmandläsningen och konfirmandlägret på Rajamaa. Jag tror det är roligt för de som är i de yngsta tonåren att få komma bort och läsa lite mer intensivt om kristen tro.

Nu brukar vi fördela det hela mellan friluftsliv och lektioner och jag tror vi fått en bra fördelning av detta under årens lopp. Fruluftslivet är att ungdomarna åker slalom under fredagen och sen blir det lektioner under några kvällspass. Och lördagens lunch brukar vara i skogen vid en lägereld omkring ett vindskydd beroende på vädret men för att ta sig dit har vi också en tipspromenad med bibelfrågor.

I år blev det inte så långt att gå, jag tror det berodde på mig eftersom jag haft en del problem med hjärtat och varken skulle orka med en promenad eller den kalla luften ute i naturen men jag ville att ungdomarna skulle få uppleva detta. Men att sitta i en kåta och käka korv på Rajamaas backe fungerade ju det också.

Långfredag!

 Så är det återigen en Långfredag i Nådens år 2022 efter Frälsarens födelse närmare bestämt den 15 april innevarande år. Samma år som jag skrev här ovan och idag kommer vi att fira långfredagsgudstjänst.

Ja fira är kanske fel ord, det kan ge fel associationer, vilket det tydligen hade gjort en Romersk-Katolsk präst under det förra 20-talet. Han trodde att långfredagen i protestantiska länder firades med tingel-tangel och att det var en glädjehögtid i stil med sydländska karnevaler.

I stället var det så att man i våra nordliga länder såg den dagen som en allvarlig, då inte ens barnen fick leka och här längst i norr sade man att inte ens renens horn växte den dagen, det var en dag av allvar.

Något som jag tror saknas i vår söderstressade tid, då till och med de som utvecklar datorerna, en sådan som jag nu skriver på  vill att de skall gå fortare och fortare.

Men varför det? 

Är det inte bra att vi kan sakta ner oss lite grand och läsa exempelvis boken Långsamhetens lov som jag tror är skriven av Owe Wikström.

En bok som vi bör läsa långsamt, i korta tuggor, är Bibeln eller den Heliga skrift för att vi verkligen skall få med Bibelns budskap och långsamt  smälta  orden där för att se vad de vill säga oss.

Nu är det snart dags att byta om och om ni vill så träffas vi på Facebook/Karesoandforsamling 

Vi ses där 15.00 Svensk tid!

Ingen snöbrist här

Under veckoslutet från den 8 Mars till den 10 Mars har snön mer eller mindre vräkt ned över Karesuando och då jag kollade förra årets väder var det likadant då också. det verkar också ha varit ett sådant väder i mina hemtrakter och där har de under senare år börjat få tidigare och tidigare vår och skyllt detta på klimatförändringarna.

Nu tror jag ju inte riktigt på dessa så kallade klimatförändringar utan jag tror på att det är naturliga variationer i klimatet som reda Oceanografen Otto Pettersson var inne på i sin klimatteori solketm kom ut 1912. Då han menade att klimatet skulle bli varmare under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet vilket ju också har visat sig stämma. 

Vi har ju också under 800-talet efter Kristus haft en värmeperiod vilket munkarna på ön Lindisfarne fick erfara då de blev överfallna av vikingar, de första som fick smaka av vkingarnas erövringslust och råhet. Ett tillstånd som höll europa i skräck i flera hundra år framåt i tiden. 

Men där också vikingarna i Österled vaktade den östromerske Kejsaren i väringagardet i Konstantinopel och så bidrog till detta rikes inre stabilitet.