Då är vi inne på de sista skälvande minuterna innan 2020 går till ända, jag sitter och har hört ljuden från den Finska sidan av smällare. Och snart börjar det väl här då klockan går mot midnatt och dyngs samt årsskifte.
Marmortass är inte speciellt rädd för raketer och smällare annat var det med hans mamma Ronja, hon var väldigt skotträdd. Men det är inte Marmis som tur är.
Det blir inte mer än så i dag, så Gott Slut på det gamla året.
OCH
GOTT NYTT ÅR!
Jag sitter här i polarnattens minimala ljus och funderar på en teaterföreställning som jag såg på den tiden det fanns T.V teater, det handlade om ett resaande teatersällskap. Det hade gått dåligt men man hade engagerat en ung man med teaterdrömmar. Handlingen utspelade sig under 1800-talets mitt.
Den unge mannens far var inte glad åt sonens beslut i pjäsen så han kom dit för att ta hem sonen och som sagt var var det inget teaterstycke som hade funnit nåd inför publiken. Men då pappan kom och skällde ut sonen då pjäsen pågick. Då brakade applåderna lös.
Ett av pappans ord till sonen var att han bar sig åt som ett åkerspöke och det är väl ett härligt ord som vi då och då kan behöva om vi behöver ett pejorativt ord någon gång men då bara till rollfigurer eller skall vi säga karaktärer inom teatern.
För vi vill väl inte säga till någon levande människa att han eller hon ser ut som ett åkerspöke
