Läste i dag eller var det i går om att då hon kom till kyrkan hade högmässan bytts ut till någon slags temamässa. Och ända hade hon kollat innan på församlingens faceboksida vilket gudstjänst det skulle vara. Och där hade det så sent som45 minuter innan skrivits att det skulle vara just Högmässa.
Men när hon kommer dit, då är det en hemsnickrad temamässa.
Samtidigt läser jag boken "Mod att vara Kyrka", där författaren skriver om igenkännandets glädje. Det vill säga, den glädje man känner i att kunna vila i liturgin. När jag läser detta. Så tänker jag. Att det inte bara prästen som känner så.
Utan också lekmännen
Det finns alltså en glädje i liturgin i det liturgiska och som någon påpekat att även om predikan kan vara medioker. Och det kan både präst och församling tycke. Så kan man ändå vila i liturgin.
Och med vila menar jag inte den andliga sömnen utan att man tar till sig budskapet och blir ett Kristusbrev till världen.
Då prästen eller predikanten har sått Ordet i människors hjärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar