Då jag var relativt ny prästvigd eller kanske till och med innan, så berättade min vigningsbiskop att han ville ha vår hjälp med att ordna ett ungdomsläger på Julita gård eftersom löjtnanten som hade testamenterat gården till Nordiska Museét i sitt testamente hade förordat att om Kyrkan. Det vill säga stiftet.
Enannerligen Strängnäs stift ville ordna ungdomsläger där på gården så skulle man få göra detta. Testators bestämmelser var så.
Detta av Biskop Jonssons drömda läger blev tyvärr inte av.
Det tycks ha blivit för besvärligt för Musei-personalen därstädes att plocka och plocka ner samlingarna i den flygel som aktiviteterna skulle utgå ifrån.
Men samtidigt missade man chansen att få visa samlingarna i huvudgården för åtminstone några intresserade ungdomar.
Att jag skriver detta beror på att Dag Sandahl skriver en bloggspost på sin blogg titulerad lurad igen, där han beskriver hur ärkebiskopen kallar folk
att tala om men inte med ungdomar.
http://bloggardag.blogspot.se/
Samtidigt läser man i Dagen och Världen i dag och inte minst Hemmets vän om hur frikyrkliga ungdomar träffas på de läger och konferenser som anordnas i dom sammanhangen. Och man ser också hur de laestadianska ungdomarna möts och träffas på deras stormöten.
Men i Svenska Kyrkan i stort, är detta historia, Varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar