Jag kommer ihåg att då jag växte upp, så fick min mor Ebba brev från min mormor Alma, det var väl inga revolutionerande saker som mormor skrev till sin dotter. Men ett återkommande tema var årsväxlingarna. Det vill säga att på våren gick vi mot ljusare tider och på hösten gick vi mot mörkare tider.
Och här uppe i norr är detta bokstavligt!
Vi går nu mot ljusare tider för i morgon så kommer, om det är molnfritt, solen att lysa över Karevaara berget. Då börjar vårens resa mot sommaren. Och på söndag kan vi då sjunga Psalm 176 i 1986 års psalmbok. "Din klara sol går åter upp". Och mena detta bokstavligen!
Omkring Lucia var det sista gången som solen visade sig men nu återkommer den och vi går som jag skrev mot ljusare tider. Solen syns igen. Inte över Himmelmora kam för att citera Dan Andersson utan över Kaarevaaras topp.
Och det är gott så tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar