Kyrkans Nya Strukturer

Ibland undrar man hur människor tänker och ibland om dom tänker alls!

Vi kan ju se på den nya kyrkliga organisationen som förmodligen kommer att resultera i det som man skulle kunna kalla en strukturell kris. För ser vi närmare hur en kyrklig organisation bör vara uppbyggd. Så bör den ju först och främst byggas på bekännelsen till Jesus Kristus.

Men det behövs också en instution som så att säga tar hand om det praktiska, som detta att kyrkor skall byggas och sen underhållas. Material skall köpas in, tak skall tjäras och vid behov lagas.

Dessa åtgärder har Kyrkoherde och Kyrkoråd som båda har varit lokalt förankrade haft ansvar för. Men nu i den nya organisationen kommer kyrkoherden inte att vara så lokalt förankarad som den devar i den organisation som nu går i graven efter ca. 1000 år i vårt land.

Kyrkoherden har alltså varit lokalt förankrad, d.v.s han eller denne har varit utsedd antingen av kyrkorådet eller vid en tredjetillgångstillsättning av Domkapitlet.

Och då många gånger fått kyrkorådets förord.

Men blev kyrkoherden kvar och växte in i sitt arbete och i sin församling så fick han en väldigt god förankring i den bygd och församling vilket för det mesta var ett och detsamma.

Nu kommer församlingsråden efter en modell hämtad från 70-talets kommunsammanslagningar att utses indirekt av Kyrkofullmäktige. En modell som gör att avståndet kommer att öka avsevärt mellan den förutvarande församlingen och samfälligheten.

Även om man nu kommer att kalla detta för pastorat.

Förmodligen kommer dom som vill behålla det lokala inflytandet att använda sig av ESF modellen och bilda EFS avdelningar. Kanske är det redan på gång här och var i vårt avlånga land.

Alltså detta kommer man att göra i bästa fall annars kommer antingen kyrkan att dö på vissa orter. I vissa fall kanske någon frikyrka tar över eller kanske missionsprovinsen.

En sak är i alla fall klar kyrkan genomgår just nu en kris som kyrkoledningen blundar för men är den krisen en möjlighet? Eller?