Ja, till slut blev det nödvändigt att ta bort den nu tolvåriga hunden Ronja då hon fått en hel del ålderskrämpor. Det har varit en glädje att haft den fina tiken Ronja.
Även om det blev mycket bekymmer år 2010 då hon fick åtta valpar men också det gick och två av dessa finns ännu i min ägo. Fastän bara en av dom bor hemma hos mig,nämligen Marmortass för tillfället.
Men det var Ronja jag skulle skriva om!
Det var en härlig hund som tyckte om att springa lös när vi var nere på udden i Mertajärvi men också på andra ställen. Jag kommer ihåg en gång då hon följde med till Juoksengi. Och då hade jag tänkt att rasta henne men hon behövde väl göra ifrån sig. Så hon sprang till min förtvivlan ifrån mig.
Men när vi var klara med ärendet, så vem sitter vid bilen. Jo, Ronja! Hon visste vems hund hon var och var hon hörde hemma.
Jag kommer också ihåg promenader med henne på Sveriges nordligaste allmänna väg vägen mot eller från byn Maunu, det var härliga promenader som hon och jag gick där.
Då vi var i Nattavaara brukade vi gå runt byn och dessa promenader fortsatte vi med tills en knäskada som hon fått gjorde att vi fick inskränka dessa tills inte fullt så långa promenader.
Ronja var en jättefin hund och jag saknar henne mycket!
Förresten om ni läser i den Deutrokanoniska boken Tobit då kan ni läsa om en hund som välkomnar sin husse då han kommer hem efter en lång resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar