När jag fyllde 30 år satt jag på ett danshak i Stockholm och hade urtråkigt. Jag råkade då fråga en person som jag då umgicks en del med. Hur han hade firat sin 30 års-dag. Ja, sade han det skall jag tala om när den dagen kommer. Och så hade jag gjort bort mig, men till mitt försvar så såg han mycket äldre ut och hade också en aukturitet som man förbinder med personer som har en viss livserfarenhet. Så egentligen kanske det snarare var ett berömande ord än tvärtom. Har jag senare tänkt.
Nu har det gått 30 år sen den händelsen och världen har på många sätt förändrats ibland till det bättre och vissa saker till det sämre. Men vad som är vad, kan kanske inte vår generation. Som är den första efterkrigsgenerationen bedöma då vissa saker syns bättre i historiens ljus. Eller som den vise kinesen sade då man bad honom bedöma Franska Revolutionens inflytande på 1900-talet och dessidiologier. Hans mening var då att detta var för tidigt att bedöma först måste det gå 100 år innan man ens kan fundera om detta. Jag tror att han hade rätt.
Som barn fick vi också växa upp i skuggan av det nyss utkämpade andra världskriget, sovjet-
unionen fanns fortfarande som ett hot i öst och genom sina satteliter också i syd. Det var en uppväxt i atombombens skugga.
Och sen kom ju dom här student och ungdomsupproren men dom gick mig nästan totalt förbi då jag tillhörde arbetarklassen men nog undrade man vad det var för människor som var och talde för och i arbetarklassens namn? Utan att ens tillhöra den.Detta undrar jag över ännu i dag. Vad var det för slags självutnämda experter som talade över huvudet till och i arbetarklassens namn i 68 rörelsen och så vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar