jag ser att jag skrev två inlägg om att sova.Och det påminner mig om en gammal Åsa-Nisse historia där Nesse på Åsen säger till Klabbharpan
"Jag har inte sovit på 14 dagar. Oj, då mådä, säger Klabbis har du varit till doktorn för det? Nej, säger Nisse varför det jag saover ju på nätterna! Men hur gör man då det inte blir någon natt. Då solen ibland ligger på och lyser och till och med värmer "hela nätterna!" ?
Men ibland så kan vi sova för bra, då vi egentligen borde vara vakna och detta gäller den andliga sömnen. Den sömn som vi inom kyrkan drabbas av då vi i stället borde vara klarvakna och vara den profetiska rösten i vårt samhälle. En annan sak som evangelisten John Hedlund berättade om i en bok var att han i sin ungdom jobbade på en kvarn och de två första veckorna hade han svårt att sova för oväsendet.Men sen gick det bra att sova för honom tills en natt då han vaknade. Inte av oväsendet utan av tystnaden.Och han gjorde då reflektionen att det som för det mesta håller oss vakna kan ibland vara det som söver oss.
Så kan det också vara i vårt andliga liv, det andliga liv som borde genomströmma hela vårt jag och det liv vi lever
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar