Krisen i Svenska Kyrkan

Det sägs, jag är inte säker på att det är sant, att det kinesiska skrivtecknet för kris också betyder möjlighet.

Och då kan man undra. I alla fall gör jag det. Hur ett medlemstapp som en medelstor Svensk stad för en organisation som Svenska Kyrkan, hur kan detta vara en möjlighet.

Vi förlorar ekonomiska resurser för att ta hand om våra Kyrkor och Församlingshem. Men viktigaste av allt vi förlorar också människorna.

Som nu inte har något andligt hem. Varför är det så. Och varför har det blivit så?

Är det den politikerstyrda Kyrkans fel eller är det att vi har tillåtet politikerna att ta makten i kyrkan? Eller med andra ord har inte vi också som kristna ett ansvar för att det har blivit som det har blivit.?

Varför för vi inte den teologiska debatten? Och om den förs var förs den? På Dagblogg, eller?