Marmis, min älskade hund, vill gärna vara ute i det fria men tyvärr har jag inte kunnat vara ute och gå med honom som jag brukat sen han var valp. Det har en del grannar hjäpt mig med och det har varit fint.
Han tycker om att vara ute och ju mer han får vara ute desto mindre skäller han, det är ju så att ju mer han får se av världen desto mer ointressant blir det som är på nära håll. Jag tror att vi människor fungerar på samma sätt.
Eller v ad trorni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar