Det var år 2000 i Skellefteå

Detta år år 2000 träffades folk från hela stiftet i Skellefteå och det var Biskopen i Luleå stift som hade kallat till detta möte.

En av talarna var K.G Hammar och han höll ett tal som alla verkade gilla, det blev en slags stämning av det hela. Som växte under talets gång. Han talade men han sade egentligen inget.

Jag vet att jag tänkte detta flera gånger. Han talar men han säger ju inget. Men ändå rycktes jag med av orden som han sade. Även om det inom mig fanns en röst som sade “tomma tunnor bullrer mest”.

Då han slutade blev det en jättelång applåd som aldrig såg ut att vilja ta slut. Så här efteråt så kan man se att detta var otäckt och det i förlängningen ger väldigt obehagliga associationer..