Ibland förundrar jag mig över hur jag kan irriteras. Många gånger av ingenting. I min gamla församling så irriterade jag mig på två saker som min dåvarande Kyrkoherde sade nämligen Predikotexten då han menade evangelietexten. Han hade tydligen inte förstått att man som präst kan välja någon av de tre texterna under söndagarna.
Antingen den Gammaltestamentliga som är texter som jag gärna predikar över. Eller Episteltexten. Vilka är texter från någon av de Nytestamentliga breven. Eller Evangelietexten. Som ju kommer som framgår av namnet något av Evangelierna.
Och det var det som irriterade mig att han utgick från att alla valde Evangelietexten som predikotext för 1986 års evangeliebok gjorde ju att man fick fler texter att välja på.
Jag läste också en bok skriven av en Pingstpastor där han skrev om att det fanns en kritik inom Pingströrelsen att där kunde man få höra samma predikan var tredje månad. Alltså en intern kritik där. Men att i Svenska Kyrkan så dröjde det tre år innan samma predikan återkom eftersom man följde evangelieboken.
Och om det nu är en ambitiös präst så kanske det till och med dröjer nio år. För så länge torde det väl dröja innan man har predikat igenom nästan hela evangelieboken. Ja, bara nästan för vissa sön/ och helgdagar innehåller också alternativa texter.
Det blev en lång utvikning om detta men en annan sak som irriterade mig, det var att samma Kyrkoherde sade. Då han skulle tala om Bibelverser.Då sade han versar och det irriterde mig oerhört mycket, eftersom jag tyckte och kanske fortfarande tycker. Även om Saol säger annorlunda. Att det är dålig Svenska. Nå, så kan det vara då man hittar irritationsmoment i språket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar