Om Gud så vill och vi får leva får vi också i år uppleva att detta kyrkoår går mot sitt slut, också i år går vi till vägs ände.
Eller åtminstone till kyrkoårets ände.
Jag är pensionär men en arbetande pensionär!
Det vill säga jag arbetar i kyrkan, i år på min gamla tjänst i Karesuando Församling. Det som en gång var en kyrkoherdetjänst men som nu är en komministertjänst med det ståtliga namnet Församlingsherde.
Efter en illa utförd omorganisation i Svenska kyrkan.
Kyrkoårets närmaste söndag har rubriken "Vaksamhet och väntan"
Och vaksamhet och väntan behövs för att bejaka Jesu återkomst, så att vi inte faller i en andlig sömn som gör oss svårväckta.
Det gäller för oss att omgjorda oss med andens svärd!
Men också de andra gåvorna som gör att vi både kan ta emot evangeliet men också att föra detta vidare eller för att citera Psalm 228:3 i Psalmbok 86;
Den eld som vår Frälsare tände
skall föras från vän och till vän.
Även om just det budskapet är litet inskränkt då de som vi just då kanske är ovänner med utesluts, så också dessa presumtiva vänner bör vi innesluta i detta.
Även skurkar och banditer, som den ena rövaren på korset.
Som gjorde bot och bättring i en för honom svår situation också för honom fanns det hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar