Ute är det höstgult på träden, nu gulna lund och lid (psalm 203) som vi sjunger i en av de få höstpsalmer som finns i vår psalmbok (och 304), ja egentligen är det väl de enda som i alla fall jag känner till. Förmodligen finns det väl flera. Och 304 handlar ju om människolivets höst, en psalm fylld av en mystisk längtan till evigheten och himmelen.
Men en ny psalmbokskommitte borde ta och be diktare och psalmförfattare skriva psalmer och visor just för höstens tid. Det är en årstid som tycks vara glömd av de olika psalmbokskomitterande som funnits i vårt land under århundradenas lopp.
Kanske något eller några som passar för gudstjänsterna runt tacksägelsedagen. Alltså höstens tid då vi människor tar vara på jordens håvor men då träden gulnar och fäller sina löv för att sedan gå in i vinterdvala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar