Också i går sjöng vi psalm 203, fram skrider året i sin gång, kanske den enda psalm i psalmboken som handlar just om hösten. Jag har redan varit inne på att psalm 304 har samma tema.
Men där är det det mänskliga förvissnandet som beskrivs, alltså att kroppen i och med åldern blir högre blir skröpligare. Ja, vi talar ju till och med om livets höst.
Men det finns också en psalm till som talar om hösten, nämligen 168 och då om hösten i egenskap av att vi samlar ihop växtlighetens gåvor eller skall vi vara fromma och säga håvor. Alltså en psalm som handlar om tacksägelse på tacksägelsedagen.
Den dagen är ju en relativt ny företeelse i vår psalmbok, jag är inte säker men den bör ha kommit till någon gång under 1800-talet och den kom ursprungligen till som en av de fyra böndagarna eller skall man säga botdagarna enligt böndagspakatet.
Dagar som fastställdes av kunglig majestät enligt förslag av ärkebiskopen!
Men nu var det också årstiden hösten jag skulle skriva om, det märks att det blivit hösten, bladen på träden har gulnat och börjat falla ned. Ett och annat träd är till och med bart då löven är borta och ligger på marken till förtret för de som skall ta bort dessa.
Fast i lövskogen får de vara kvar och bilda förna som till slut blir ny jord och näring till träd och andra växter. I vissa delar av vårt land blir det också lövtäkt till får och andra djur.
Kyrkovalet fortsätter och även i dag sitter jag som röstmottagare, det skulle visst ha blivit en debatt i T.V om valet. Den som vill veta mer om detta kan följa följande länk.
Mer säger jag inte!
https://kristenopinion.wordpress.com/2017/09/10/svts-agenda-har-en-agenda/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar