Jag tog mig en lur i soffan, inte en telefonlur utan jag tog och lade mig en stund efter middagsmaten. Ni vet den där stunden mitt på dagen vid 12.00-tiden då man har ätit sin mat och känner av eftermiddagsnarkosen. Och bara vill gå att lägga sig och ta sig just en sömnstund eller med andra ord en lur mitt på dagen.
Det brukar vara en ganska så skön stund och man är lite mer utvilad efter en stund sedan man vaknat. I och för sig känner man sig ibland ganska seg just när man vaknar men det brukar gå över efter en stund åtminstone känner jag det så.
Om någon undrar? Så äter jag inte lunch, jag äter Frukost (i bästa fall), Middag och Kvällsmat, Ibland i stället för Kvällsmat dock Kvällsvard. Den viktigaste maten är dock kopplat till den andliga maten, den mat man får i sig i kyrkan eller i samtal med andra kristna eller genom Bibelordet direkt.
För att inte tala om det som Katekesen säger Bönen det vill säga hjärtats samtal med Gud, detta samtal är ju en viktig dialog med den Treenige Guden själv Fadern,Sonen och Den Helige Ande.
För oss i vår Lutherska och därmed intellektuella tradition har detta varit och är en svår omställning i vårt andliga liv då vi inte vet hur denna dialog skall gå till.
Vi ber gärna men lyssnar vi till vad Gud säger oss?
Här tror jag att jag inte bara talar för mig själv utan här är jag nog en talesman för många inom vårt Lutherska samfund och dess väsende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar