Då och då läser jag något stycke i en bok av Olle Nivenius. Det är ingen andaksbok men man skulle kanske kunna tro det för Bokens rbbrik är “Psalmboken som andaktstbok. Och den kom ut i samband med att den då nya psalmboken kom ut 1986.
Då var arbetet färdigt och man kunde gå vidare med att använda boken. Och sen dess har två tillägg kommit ut till denna. Psalmer i 90-talet och Psalmer i 2000 talet. Samt det kanske mest använda tillägget det nya EFS tilläget som antogs av EFS i samband med att evangelieboken för några år sen gjordes om.
Nåväl i under 1800talet lär det ha myntats ett uttryck Psalmbokskris ten. En på sin tid förklenande innebörd att man hämtade sin andliga näring. Inte direkt från Bibeln utan frå Psalmboken med dess sånger och böner.
Nu tycker jag inte att detta är fel… Det finns verser i Psalmerna som säger något till oss människor om livet men också om det hinsides som exempelvis “Jag kommer av ett brusande hav min kropp läggs i grav”. Något som säger oss något både om livet och om döden
Det finns ju också glädjepsalmer som exempelvis “Den blomstertid nu kommer” Och en vänlig grönskas rika dräkt. Säkert finns det mer att skriva om. Men blir kriorna för långa så är det ingen som läser dom tror jag mig ha märkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar